1.Förändringar av rättsläget som sker genom ny praxis träder ikraft omedelbart även om förändringen innebär en skärpt reaktion mot brott. Legalitetsprincipen innebär inte något hinder mot detta så länge den skärpta reaktionen har stöd i straffbudets ordalydelse och ryms inom den gällande straffskalan. De lagliga förutsättningarna för den nya praxisen måste således ha förelegat vid tidpunkten för brottet, även om straffbestämmelsen då tillämpades på ett annat sätt. Att det kriminaliserade området inte kan utvidgas utöver vad ordalydelsen medger följer av förbudet mot analogisk tillämpning av straffbud, som är ett utflöde av legalitetsprincipen.s. 211
2.Att ändrad praxis har retroaktiv verkan kan sägas vara en nödvändighet. Domstolspraxis förändras genom avgöranden av konkreta fall och dessa avser alltid redan begångna brott. Ett förbud mot en skärpt tillämpning av strafflagstiftning med avseende på redan begångna brott skulle således innebära att praxis bara kunde utvecklas i mildrande riktning. Eftersom de flesta straffskalor är förhållandevis vida och många straffbud har ett betydande utrymme för olika tolkningar kan en förändrad praxis få stora konsekvenser för den enskilde. Ett exempel på detta är den omläggning av praxis för straffmätning av narkotikabrott som inleddes genom NJA 2011 s. 357. I det aktuella fallet satte Högsta domstolen ned påföljden för två av de tilltalade, från 14 till fyra års fängelse. Även bland de följande rättsfallen som avsåg olika narkotiska preparat finns exempel på att förändringen av praxis kan få mycket stor betydelse för straffmätningen i det enskilda fallet.s. 212
3.Kraftiga och snabba omsvängningar av påföljdspraxis är problematiska i åtminstone två hänseenden. Dels minskar förutsebarheten övergångsvis, dels leder sådana förändringar oundvikligen till att lika fall behandlas olika beroende på tidpunkten för lagföringen.s. 212
4.Från den enskildes perspektiv utgör minskad förutsebarhet kanske inte ett så stort problem så länge förändringen av praxis går i mildrande riktning. Om emellertid praxisbildningen går i skärpande riktning kan samma skäl som ligger till grund för legalitetsprincipen anföras mot att ny praxis ska träffa redan begångna gärningar; den enskilde har inte kunnat veta vad han hade att förhålla sig till. Högsta domstolen uttalar också i rättsfallet NJA 1999 s. 102 att ”retroaktiva inslag bör undvikas vid tillämpning av strafflag”.s. 212
5.Oavsett i vilken riktning praxis förändras, kan den situation uppstå att två gärningsmän som ungefär samtidigt har begått identiska brott behandlas helt olika vid bedömningen av ansvarsfrågan eller vid straffmätningen om den ene döms före och den andre efter att praxis ändrats. Detta väcker givetvis frågor från ett rättviseperspektiv.s. 212