1.Den kanske mest dramatiska utvecklingen av skadeståndsrätten återfinns i mötet mellan den traditionella skadeståndsrätten och skyddet för grundläggande mänskliga rättigheter. Tendensen att sätta skadeståndsrätten i rättigheternas tjänst gör sig gällande i många rättsordningar. I svensk rätt är det, liksom för många andra länder, Europakonventionen som utgjort grogrund för utvecklingen.s. 116
2.En kort sammanfattning. I mitten av 1990-talet införlivades Europakonventionen i svensk rätt genom att göras till lag. Samtidigt infördes en hänvisning till konventionen i regeringsformen. Europakonventionen blev härigenom en del av den ”vanliga” svenska rättens verktygslåda och ganska snart därefter började parter och ombud att pröva sig fram vad detta nya verktyg kunde användas till. En central fråga var därvid om rättigheterna i Europakonventionen kunde användas som grund för skadeståndsansvar.s. 116
3.Genom NJA 2005 s. 462 (Lundgren-domen) klargjordes att staten kunde ådra sig ett skadeståndsansvar med direkt stöd i Europakonventionens regelverk. I fallet hade en persons rätt till en rättvis rättegång, som skyddas genom konventionens art. 6, kränkts. HD konstaterade att traditionell svensk skadeståndsrätt inte medgav någon rätt till skadestånd men fann, med stöd i Europakonventionens art. 13 (rätten till effektiva rättsmedel) att en sådan rätt skulle tillkomma den enskilda på konventionsgrund. I NJA 2009 s. 463 konstaterade HD att även kommuner kan ådra sig skadeståndsansvar vid bristande uppfyllelse av skyldigheten att efterkomma Europakonventionens krav. I NJA 2007 s. 747 (Trygg Hansa-målet) fann HD däremot att privaträttsliga rättssubjekt, i fallet ett försäkringsbolag, inte kunde ådra sig skadeståndsansvar direkt grundat på Europakonventionen.s. 117
4.Utöver de nyss nämnda rättsfallen har HD i åtskilliga avgöranden mejslat ut vad som idag är en konventionsgrundad rättighetsskadeståndsrätt. Efter att Europakonventionen gått i bräschen för ett rättighetsbaserat ansvar väcktes frågan om 2 kap. RF skulle kunna användas på ett liknande sätt. I två avgöranden, NJA 2014 s. 323 och NJA 2014 s. 332, har HD nu fastslagit att i vissa situationer RF:s rättighetskapitel kan läggas till grund för ansvar.s. 117
5.Det finns fortfarande ett tolkningsarbete att göra kring hur den nu tecknade rättsutvecklingen på ett djupare plan bör förstås. Klart är emellertid att HD med avstamp i Lundgren-domen ritat om den skadeståndsrättsliga kartan. Det är vidare förhållandevis tydligt att rättigheterna, särskilt i sitt europakonventionsrättsliga uttryck, framför allt får betydelse på ansvarsgrundsidan. Brister i rättighetsskyddet kan medföra ett ansvar, men innebörden i och effekterna av detta ansvar regleras av traditionella skadeståndsrättsliga normer.s. 117
6.Åtskilliga frågor återstår dock att besvara. Ett flertal av Europakonventionens artiklar innebär välkända utmaningar för svensk rätt, numer kanske i första hand privatlivsskyddet i art. 8. Här kan det finnas behov av ytterligare vägledning genom prejudikat. En annan fråga är hur skadeståndsansvaret inom ramen för RF ska definieras — går det bortom de av HD behandlade reglerna i RF? Hur ska EU:s rättighetsstadga behandlas inom ramen för denna utveckling? Vad blir egentligen de ansvarsrättsliga effekterna av den nuvarande regeringens kategoriska ställningstagande för att göra Barnkonventionen till lag? Är rättigheternas s.k. horisontella effekt i skadeståndsrätten verkligen död — eller sprattlar det fortfarande? Detta är bara några av de spörsmål som framtidens domstolar kommer att behöva besvara.s. 117