Närliggande

6.Att praktiken överensstämmer med teorin visar fallet NJA 2007 s. 584 (Alverdalmålet) (A₁). Där inträffade en olaglig gynundersökning av minderåriga barn den 15 februari 1993 (S₁). Högsta domstolen hänvisade i sitt avgörande till bl.a. Y.F. mot Turkiet(sakomständigheterna inträffade den 20 oktober 1993), Worwa mot Polen (sakomständigheterna pågick mellan den 12 oktober 1994 och den 12 februari 1998), Sciacca mot Italien(sakomständigheterna inträffade den 5 och 6 december 1998), Kudla mot Polen(sakomständigheterna pågick mellan den 4 oktober 1993 och den 1 juni 1995 samt mellan den 22 februari och den 29 oktober 1996) och Djangozov mot Bulgarien (sakomständigheterna pågick mellan den 2 mars 1995 och juli 2003) (samtliga S₂). Sakomständigheterna i Europadomstolens avgöranden (S₂) inträffade således i tiden efter den olagliga gynundersökningen (S₁). Ändå beaktade Högsta domstolen dessa avgöranden (A₂) i sin dom (A₁). Detta motsvaras alltså av utfall nr 3: S₁(cid:0)à S₂(cid:0) A₂ à A₁. Fallet innebär alltså en retroaktiv tillämpning av domarna från Europadomstolen och besvarar frågan att prejudikaten till och med sträcker sig längre tillbaka i tiden än till sakomständigheterna i det prejudicerande fallen från Europadomstolen. Resningsfallen (4–6) Samtliga fall där prejudikatet avslutar serien, dvs. står i kolumnen längst till höger (kombinationerna 4–6) innebär att tidigare avgöranden är avdömda utan kännedom om att det i framtiden skulle skapas en ny rättsregel av prejudikatinstansen. Det handlar fortfarande om hur två rättsfall tidsmässigt korresponderar med varandra, men att domstolen i resningsfallet ska bedöma samma fall igen. Frågan är då om denna nya rättsregel skulle innebära en grund för resning. Den absoluta huvudregeln är att ny praxis inte är resningsgrundande, hur orättvist resultatet än må bli.s. 773