Stycket

4.Även Arbetsdomstolen har givit en dom från Europadomstolen retroaktiv effekt enligt samma modell: I AD 2012 nr 74 (Elektrikermålet) (A₂) hade ett antal arbetsgivare inom (el)installationsavtalsområdet underlåtit att enligt det s.k. inkasseringsavtalet göra avdrag för kontrollavgift på de anställdas bruttolöner. Inkasseringsavtalet hade träffats mellan EIO och Svenska Elektrikerförbundets den 15 juni 1977 och började tillämpas den 1 januari 1978. En av arbetsgivarna, Midroc, hade under perioden november 2006 till oktober 2007 (S₂) inte levererat in någon kontrollavgift. Arbetsdomstolen avslog sedermera Svenska Elektrikerförbundets talan i målet med hänvisning till Europadomstolens dom i målet Evaldsson mot Sverige, dom den 13 februari 2007 (A₁ᵖ). Elektrikerförbundet kunde enkelt uttryckt inte kräva att arbetsgivarna skulle fullfölja avtalsvillkor som stod i strid med Europakonventionen. Övriga arbetsgivare som var svarande i målet hade enbart underlåtit att betala kontrollavgifter i tiden efter Evaldssonmålet, men Arbetsdomstolen gjorde ingen skillnad på tidsaspekten i Midrocs fall. Att notera särskilt är den omständigheten att Arbetsdomstolen, alldeles oavsett tidpunkten för de inträffade sakomständigheterna i Midrocs fall, har låtit ett avgörande från Europadomstolen påverka förhållanden i en långvarig avtalsförbindelse mellan privata rättssubjekt, alltså sådana tillfällen när till och med retroaktiv lagstiftning ska undvikas. Här kan det givetvis spela in att kollektivavtal har normerande verkan och att den svenska staten i stora delar har delegerat makten på arbetsmarknadens område till arbetsmarknadens parter genom den s.k. svenska modellen. Utfall nr 3 (S₁(cid:0)à S₂(cid:0)à A₂ à(cid:0)A₁) Genom avgörandet A₁ ges prejudikatet A₂ ”retroaktiv verkan” på sakförhållanden S₁ som inträffat innan avgörandet. Det är oförutsebart för subjektet som vidtog handlingarna S₁ att denne i avgörandet A₁ kunde påverkas av prejudikatet A₂. A₂ berör sakomständigheter som inte ens hade inträffat när denne vidtog sina dispositioner vid tidpunkten S₁. Det var dock lika oförutsebart för subjektet i avgörandet A₂ när denne vidtog sina egna dispositioner vid tidpunkten S₂. Även dessa handlingar skedde innan avgörandet A₂. Det finns principiellt ingen anledning att behandla dem olika enbart på grund av förutsebarhetsaspekter.s. 772