Närliggande

2.Eftersom domstolen ska döma i målet måste eventuell ovisshet om innehållet i utländsk rätt lösas genom antingen bevisbörderegler eller genom domstolsutredning. Eftersom man inte kan tvinga någon part att föra bevisning för sin sak, medför bevisbörderegler inte någon garanti för att den utländska rätten tillämpas på ett ursprungstroget sätt. Om ena eller båda parter underlåter att inkomma med bevis eller inkommer med bristfällig bevisning om innehållet i den utländska rätten kan domstolen tvingas att döma i sak trots okunskap om innehållet i den utländska rätten. Om utredningen av innehållet i den utländska rätten efter en eventuell anmaning enligt 35 kap. 2 § RB inte är adekvat krävs därför att domstolen självmant utreder detta. I dispositiva tvistemål skulle en sådan domstolsutredning dock strida mot ordalydelsen i 35 kap. 6 § RB. I brottmål och i indispositiva tvistemål är domstolen dock inte förhindrad enligt den bestämmelsen att självmant inhämta utredning. Såväl beslutsharmoni som lojal tillämpning av utländsk rätt talar för att detta bör gälla även i mål där utländsk rätt ska tillämpas; dessa principer bör alltså väga tyngre än 35 kap. 6 § RB.s. 755