Standardverket är H.L.A. Hart och Tony Honoré, Causation in the Law, Oxford 1980. 1 2 Se t.ex. NJA 2001 s. 657, med kommentarer av Håkan Andersson, Gränsproblem i skadeståndsrätten, Uppsala 2013, s. 59 ff. 13 I normala fall är jag inte så förtjust i etiketten ersättningsrätt men när det gäller begreppsbildningen fyller den en funktion. Ersättningsrätten inkluderar således alla rättsliga discipliner som hanterar ersättning för skada, men med särskilt fokus på personskada och kränkning: Skadeståndsrätt, brottsskadeersättning, arbetsskadeersättning, patientskadeersättning, frihetsberövandeersättning, trafikskadeersättning, etc. 14 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, 5.4. 1 5 Jfr även Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, s. 397 ff. om uttrycket ”vetenskaplig kausalitet”. 16 Ett exempel på ett sådant förhållningssätt är Peter Jennergren, Hovrättens Prosolviadom: En ekonomisk betraktelse, JT 2014–15 s. 28 ff. (Jennergren använder såväl orsaks- som adekvansbegrepp på ett sätt som avviker från traditionell skadeståndsanalys.) 1 7 Den ovan nämnda skakvåldsdomen saknar t.ex. helt en analys av vad rättens krav på kausalitet innebär — vilket orsaksbegrepp som bedömningen utgår från. Det är istället utvecklingen i det externa vetenskapliga fältet som helt står i fokus. 18 Detta utvecklar jag i Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 8. Se dock ovan, n. 8. 19 Se särskilt NJA 2012 s. 597. 2 0 En sammanhängande problematik är synen på risk i olika paradigm. Se om detta, utifrån kontexten av s.k. fantomrisker, Kenneth R. Foster m.fl. (red.), Phantom Risk, Cambridge Mass. 1993, s. 27 ff. och passim. 21 Jfr Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, passim. 22 Se vidare strax nedan där detta utvecklas. 2 3 Ett rikt urval av infallsvinklar på detta är den förhållandevis nyligen utkomna antologin Causality in the Sciences, Phyllis McKay Illari m.fl. (red.), Oxford 2011. Redan 1979 var Peczenik inne på detta problem ”The medical experts […] are more obsessed by the idea of the main cause”, Causes and Damages, Lund, Juridiska Föreningen, 1979, s. 269. 24 Lena Wahlberg ställer i sin avhandling upp två hypoteser rörande orsaksprövningar i juridiken respektive naturvetenskapen (science): ”(H1) The entities that the two legal questions [två olika orsaksfrågor] are about differ from scientifically known entities. — (H2) these differences will systematically hamper efforts to establish the relations sought when questions of the two sorts are raised.” Wahlgren finner i sina slutsatser att dessa två hypoteser bekräftats av undersökningen, vilket alltså på ett övergripande plan överensstämmer med de iakttagelser som jag gör här, se Lena Wahlberg, Legal Questions and Scientific Answers, Lund 2010, särskilt konklusionerna på s. 208 ff. 2 5 Det senare bör kanske förtydligas. Tag följande situation: Käranden har som vittne åberopat en läkare på vårdmottagningen på den lilla orten på landsbygden, som framhåller att kärandens skada orsakats av svarandens handlande. Svaranden, däremot, har som vittne kallat en emeriterad professor vid ett framstående forskningsinstitut, med många års erfarenhet på olika fina tjänster, och som hävdar motsatsen: Skadan orsakades inte av svarandens handlande. Det är mänskligt att i ett sådant läge låta sig imponeras av det senare vittnets omvittnade kompetens och erfarenhet. Men bedömningen av expertbevisningen är inte en bedömning av experternas kompetens utan av värdet av det experterna säger. 26 A. Philip Dawid, Statistical Evidence for Causality, i Richard Goldberg (red.), Perspectives on Causation, Oxford 2011, s. 145. 2 7 Mårten Schultz, Adekvansläran, Stockholm 2010, passim. Jfr adekvansresonemanget i Svea hovrätts dom den 15 november 2013 i mål T 3967-13 (Engladomen). 28 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, 6.6.5.1., med referenser. 29 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, avsnitt 5.4.2.1 och 10.3.1.3. 3 0 Domen kontrasterar mot NJA 2009 s. 104, där en med hissen skickad orsaksfråga, som formulerats i betingelsetermer, besvarades utan att begreppen tillräcklig och nödvändig betingelse användes. 3 1 Det blir förvisso inte helt klarlagt om HD betraktar båda de ansvarsgrundande händelserna i dessa situationer (p. 15 i domen) som orsaker till skadan eller om ansvaret bör betraktas som ett undantag från det eljest gällande kravet på kausalitet (därmed tolkat som ett krav på att den ansvarsgrundande händelsen skall ha varit en nödvändig betingelse). Det framstår dock som en krystad tolkning av domen sett till helheten och jag utgår därmed från att HD anser att båda de ansvarsgrundande händelserna i det scenario som beskrivs betraktas som orsaker till skadan. 32 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 10, särskilt s. 437 ff. 3 3 Domstolen har en skyldighet att motivera sina ställningstaganden. Se för ett färskt exempel på skyldighetens relevans Högsta domstolens uttalande i NJA 2013 s. 842, p. 34.
Hänvisas från p. 12 (s. 468)
Standardverket är H.L.A. Hart och Tony Honoré, Causation in the Law, Oxford 1980. 1 2 Se t.ex. NJA 2001 s. 657, med kommentarer av Håkan Andersson, Gränsproblem i skadeståndsrätten, Uppsala 2013, s. 59 ff. 13 I normala fall är jag inte så förtjust i etiketten ersättningsrätt men när det gäller begreppsbildningen fyller den en funktion. Ersättningsrätten inkluderar således alla rättsliga discipliner som hanterar ersättning för skada, men med särskilt fokus på personskada och kränkning: Skadeståndsrätt, brottsskadeersättning, arbetsskadeersättning, patientskadeersättning, frihetsberövandeersättning, trafikskadeersättning, etc. 14 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, 5.4. 1 5 Jfr även Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, s. 397 ff. om uttrycket ”vetenskaplig kausalitet”. 16 Ett exempel på ett sådant förhållningssätt är Peter Jennergren, Hovrättens Prosolviadom: En ekonomisk betraktelse, JT 2014–15 s. 28 ff. (Jennergren använder såväl orsaks- som adekvansbegrepp på ett sätt som avviker från traditionell skadeståndsanalys.) 1 7 Den ovan nämnda skakvåldsdomen saknar t.ex. helt en analys av vad rättens krav på kausalitet innebär — vilket orsaksbegrepp som bedömningen utgår från. Det är istället utvecklingen i det externa vetenskapliga fältet som helt står i fokus. 18 Detta utvecklar jag i Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 8. Se dock ovan, n. 8. 19 Se särskilt NJA 2012 s. 597. 2 0 En sammanhängande problematik är synen på risk i olika paradigm. Se om detta, utifrån kontexten av s.k. fantomrisker, Kenneth R. Foster m.fl. (red.), Phantom Risk, Cambridge Mass. 1993, s. 27 ff. och passim. 21 Jfr Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, passim. 22 Se vidare strax nedan där detta utvecklas. 2 3 Ett rikt urval av infallsvinklar på detta är den förhållandevis nyligen utkomna antologin Causality in the Sciences, Phyllis McKay Illari m.fl. (red.), Oxford 2011. Redan 1979 var Peczenik inne på detta problem ”The medical experts […] are more obsessed by the idea of the main cause”, Causes and Damages, Lund, Juridiska Föreningen, 1979, s. 269. 24 Lena Wahlberg ställer i sin avhandling upp två hypoteser rörande orsaksprövningar i juridiken respektive naturvetenskapen (science): ”(H1) The entities that the two legal questions [två olika orsaksfrågor] are about differ from scientifically known entities. — (H2) these differences will systematically hamper efforts to establish the relations sought when questions of the two sorts are raised.” Wahlgren finner i sina slutsatser att dessa två hypoteser bekräftats av undersökningen, vilket alltså på ett övergripande plan överensstämmer med de iakttagelser som jag gör här, se Lena Wahlberg, Legal Questions and Scientific Answers, Lund 2010, särskilt konklusionerna på s. 208 ff. 2 5 Det senare bör kanske förtydligas. Tag följande situation: Käranden har som vittne åberopat en läkare på vårdmottagningen på den lilla orten på landsbygden, som framhåller att kärandens skada orsakats av svarandens handlande. Svaranden, däremot, har som vittne kallat en emeriterad professor vid ett framstående forskningsinstitut, med många års erfarenhet på olika fina tjänster, och som hävdar motsatsen: Skadan orsakades inte av svarandens handlande. Det är mänskligt att i ett sådant läge låta sig imponeras av det senare vittnets omvittnade kompetens och erfarenhet. Men bedömningen av expertbevisningen är inte en bedömning av experternas kompetens utan av värdet av det experterna säger. 26 A. Philip Dawid, Statistical Evidence for Causality, i Richard Goldberg (red.), Perspectives on Causation, Oxford 2011, s. 145. 2 7 Mårten Schultz, Adekvansläran, Stockholm 2010, passim. Jfr adekvansresonemanget i Svea hovrätts dom den 15 november 2013 i mål T 3967-13 (Engladomen). 28 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, 6.6.5.1., med referenser. 29 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, avsnitt 5.4.2.1 och 10.3.1.3. 3 0 Domen kontrasterar mot NJA 2009 s. 104, där en med hissen skickad orsaksfråga, som formulerats i betingelsetermer, besvarades utan att begreppen tillräcklig och nödvändig betingelse användes. 3 1 Det blir förvisso inte helt klarlagt om HD betraktar båda de ansvarsgrundande händelserna i dessa situationer (p. 15 i domen) som orsaker till skadan eller om ansvaret bör betraktas som ett undantag från det eljest gällande kravet på kausalitet (därmed tolkat som ett krav på att den ansvarsgrundande händelsen skall ha varit en nödvändig betingelse). Det framstår dock som en krystad tolkning av domen sett till helheten och jag utgår därmed från att HD anser att båda de ansvarsgrundande händelserna i det scenario som beskrivs betraktas som orsaker till skadan. 32 Se vidare Mårten Schultz, Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 10, särskilt s. 437 ff. 3 3 Domstolen har en skyldighet att motivera sina ställningstaganden. Se för ett färskt exempel på skyldighetens relevans Högsta domstolens uttalande i NJA 2013 s. 842, p. 34.s. 468