1.I denna artikel skall jag säga något om utvecklingen vad gäller straffmätning av narkotikabrott efter den s.k. Mefedrondomen (NJA 2011 s. 357). Flera har hävdat att domen innebar en helomvändning eller t.o.m. en revolution, som banade väg för en helt ny straffmätningspraxis när det gäller (främst grova) narkotikabrott. Syftet med denna artikel är att försöka utröna om så verkligen var fallet samt vad som annars kan ligga bakom den serie domar som följde i kölvattnet av nämnda rättsfall.s. 440
2.Inledningsvis vill jag göra klart att jag inte kommer att diskutera den historiska utvecklingen rörande kriminaliseringen av olika slags hantering av narkotika, huruvida det överhuvudtaget finns skäl att kriminalisera (vissa former av) narkotikahantering eller kritiken mot den extremt repressiva hållningen gentemot narkotikabrott som historiskt sett har funnits och alltjämt finns. Inte heller kommer jag i detalj att diskutera HD:s enskilda domar efter NJA 2011 s. 357. Mer konkret avser jag att ställa frågan om HD:s syn på den ”nya” substansen mefedron verkligen ger grund för att (om)värdera synen på den skada som någon orsakar genom att befatta sig med narkotika. Annorlunda uttryckt: var det i detta fall fråga om en ”revolution” eller ”helomvändning”? Ägnade sig HD i denna dom åt en aktivistisk, närmast normbildande verksamhet, som snarare borde ha genomförts på lagstiftningsnivå? Vidare finns det skäl att fråga sig hur NJA 2011 s. 357 och efterföljande praxis har uppfattats och tagits emot i HovR:er och TR:er samt i litteraturen. Det vill säga: speglar underrättspraxis och de nya tabellerna/beskrivningarna verkligen gällande rätt och de kriterier som HD har anvisat? Eftersom frågan om faktorerna sort och mängd berördes ingående i Mefedrondomen, finns det anledning att därutöver undersöka vilken roll dessa faktorer spelar — och bör spela — i praxis. Detta aktualiserar i sin tur frågan om vilken betydelse de ”nya” uppställda tabellerna har idag och om de framgent bör tillmätas någon betydelse för straffmätningen. Slutligen kommer jag att tangera frågan om det kan anses existera straffvärdemässiga ”tak”, när straffvärdebedömningen endast baserar sig på omständigheterna sort och mängd.s. 440