1.Dag och jag satt tillsammans i ganska många mål, trots att vår gemensamma tid i HD bara blev drygt tre år. Vi var inte alltid ense. Det finns mål där jag fortfarande tycker att Dag fick utgången att tippa åt fel håll. Jag säger bara ”Kommunens ohemula förköpsansökan” NJA 2010 s. 27 och ”Jobbskatteavdraget” NJA 2010 s. 661! Men vid bladandet genom arkivbanden har jag också funnit mål där vi intog olika ståndpunkter utan att det har satt några djupare spår i mitt sinne eller ens i mitt minne (hur det är med Dag vet jag inte, men han har inte alltid varit i majoritet). Och i de flesta avgöranden drog vi i samma riktning. Två gånger kom vi rent av att omfamna varandra genom gemensamma tillägg, intellektuellt (se ”Den motklandrade bodelningen” NJA 2008 s. 740) eller närmast emotionellt (se ”Crohns sjukdom en nådefråga” NJA 2010 s. 485). Det är kära minnen!s. 422
2.Jag började med att berätta om hur jag satt och diskuterade med (eller lyssnade till) Dag på en eftersits för nu snart tio år sedan. Vi har samtalat på många eftersitsar efter det, också sedan Dag pensionerades och jag efterträdde honom som ordförande på andra avdelningen. Dag brukar inte vara den förste att gå hem. Jag frågar honom ibland hur det är.s. 423
3.— Hur det är?! händer det att Dag då utropar förebrående och lutar sig fram med hela sin stora överkropp och tittar strängt på mig. Ungefär som om jag hade förolämpat honom eller gjort något annat fel.s. 423
4.— Det är ett helvete att inte få vara med! Det finns så mycket jag skulle kunna säga. Du vet, för min egen personliga del tycker jag att i det där målet …s. 423
5.Och så kommer det. I det ena avgörandet kunde ju domstolen ha framhållit det ena. Och i det andra kunde man ju ha avstått från att nämna det andra. Och så vidare. Engagemanget består.s. 423
6.— Och undvik nu att nyintroducera något slags tabelleri! har han ibland förmanande lagt till. Det komplexa kan inte göras enkelt, och man får då inte heller låtsas att det låter sig göras enkelt!s. 423
7.Ja, ungefär så där. Om jag förstår Dag rätt så menar han att prejudikatbildningen på det hela är så sammansatt att den aldrig kan bli god nog. Den måste ständigt söka nya vägar, byggas på och förfinas. Det är en inställning att bära med sig.s. 423