1.Men i slutet av år 2012 sker en förändring. I NJA 2012 s. 849 talar HD för första gången om straffmätningsvärde. Och detta i ett mål i vilket Borgeke är referent. Och där HD beträffande innebörden av termen direkt hänvisar till Borgekes bok.s. 178
2.Endast kort därefter återkommer termen i NJA 2012 s. 1038 I (med Borgeke i sitsen) men denna gång utan någon närmare förklaring.s. 178
3.Därefter återkommer termen i NJA 2013 s. 397 men denna gång inte i HD:s dom utan endast i ett tillägg för egen del av Borgeke där han beträffande innebörden hänvisar till sin egen bok.s. 178
4.Nästa gång termen används i HD:s domskäl, och denna gång i stor omfattning, är i NJA 2014 s. 559. Till domen är också fogat ett särskilt tillägg (för egen del) av Borgeke som också tar upp frågan om straffmätningsvärdet och dess betydelse.s. 178
5.Slutligen (än så länge) används termen i NJA 2014 s. 989 (med Borgeke i sitsen).s. 178
6.I den senaste av de nämnda domarna använder HD termen straffmätningsvärde på ett sätt som kanske inte är helt lätt att uppfatta som förenligt med den definition som Borgeke lämnar i sin bok. Det förefaller emellertid vara en rimlig hypotes att HD, i linje med Borgekes definition, med straffmätningsvärde (i princip) avser det bötesstraff eller fängelsestraff som motsvarar brottslighetens straffvärde med eventuell reduktion för ungdom (29 kap. 7 § BrB) och billighetshänsyn (29 kap. 5 §). Några invändningar i sig kan knappast riktas mot att på detta sätt använda en viss term som beteckning för en viss definierad företeelse. Definitionen kan inte heller i sin allmänna form kritiseras för att vara oklar. Däremot kan nog själva terminologin med viss rätta kritiseras. Att straffmätningsvärdet (till följd av att eventuell återfallsskärpning hålls utanför begreppet) inte behöver överensstämma med det värde som en tillämpning av reglerna om straffmätning leder till framstår milt sagt som något överraskande.s. 178
7.Av större intresse, och svårare att besvara, är i vad mån HD genom att använda termen också avsett att ge stöd åt de normativa implikationer som Borgeke velat förbinda med begreppet, eller med andra ord begreppets funktion som ”plattform för de kommande beslutsstegen” i den ”tankeprocess” som Borgeke beskriver. I praktiken torde frågan kunna sägas gälla om HD tagit ställning för att det är straffmätningsvärdet, och inte straffvärdet, som ska läggas till grund för tilllämpningen av ettårspresumtionen.s. 178