S. Lindskog, Marknadsideologin och pacta sunt servanda, i Festskrift till Lars Gorton 2007, s. 356; C. Ramberg, Aktieägaravtal, 2011, s. 151. Se även J. Hellner, JT 1994–95 s. 137; K. Grönfors, Avtal och omförhandling, 1995, s. 46 f.; NJA 1946 s. 679, NJA 2004 s. 167, NJA 2004 s. 288.
Hänvisas från p. 4 (s. 126)
1.Runesson inleder många avsnitt med en ”regel” på några korta rader i fet stil. Det fungerar som en sammanfattning av den kommande texten och påminner om en lagparagraf (t.ex. på s. 79): ”Part vars fullgörelse kräver tillstånd av myndighet, tredje man eller partsorgan ska med omsorg eftersträva att tillstånd ges.”s. 126
2.Dessa ”regler” är mycket hjälpsamma. Runesson har ambitionen att reglerna ska utgöra ett ”restatement” eller en ”regelsyntes” (s. 21). Jag önskar att Runesson hade samlat alla ”reglerna” under huvudrubriker i en bilaga, så att läsaren fick en strukturerad översikt i form av ett restatement av licensavtalsrätten. Jag hoppas att Runesson så småningom gör det på en webbsida.s. 126
3.Jag har gjort ett restatement av avtalsrätten på webbsidan www.avtalslagen2010.se. Det har fått stort genomslag bland praktiskt verksamma jurister och jag får ofta glada meddelanden från tacksamma användare. Jag tror att många avtalstyper som inte finns lagreglerade skulle lämpa sig för motsvarande upplägg, t.ex. licensavtal, återförsäljaravtal, entreprenadavtal B2B, kreditavtal B2B, aktieägaravtal och konsultavtal (rådgivningsavtal).s. 126
4.För att ett restatement ska bli riktigt användbart är det viktigt att i texten som förklarar bakgrunden till ”regeln” noga ange om det finns meningar i doktrinen som avviker från författarens ”regel”. För praktiskt verksamma jurister är det till hjälp att få information om att andra inte delar författarens ståndpunkt. I flera fall saknar jag sådana hänvisningar. Exempel på detta är när Runesson analyserar vad som gäller om avtalstidens längd när den är otydlig i avtalet (s. 82). Stefan Lindskog har uttalat sig om denna sak beträffande enkla bolag och jag har uttalat mig om den beträffande aktieägaravtal. Stefan Lindskog anser — till skillnad från Runesson och mig — att avtal för all framtid kan sägas upp med sex månaders varsel. Runesson refererar till Lindskog i not 3 på s. 82 och ger där läsaren intrycket att Lindskog har samma uppfattning som Runesson beträffande frågan om sedvanliga avtalstolkningsprinciper. Det hade varit lämpligt med en hänvisning till att Lindskog inte delar Runessons uppfattning i frågan om evighetsavtal.s. 126