Stycket

6.Som ett led i detta ställningstagande underkänner Högsta domstolen statens invändning att markanvändningen inte skulle ha försvårats i den utsträckning som krävs enligt grundlagsbestämmelsen (och den särskilda rättsgrundsatsen om rätt till ersättning). Skälet till att det tidigare inte hade bedrivits något fiske var ju att fisket redan hade inskränkts genom de grundlagsstridiga föreskrifterna. Högsta domstolen uttalar med anledning av detta: ”Som allmän princip gäller att staten inte kan freda sig mot ersättningsskyldighet genom att åberopa sin egen försummelse (jfr exempelvis NJA 2007 s. 747).” Det är den estoppel-princip som omnämns i citatet som denna artikel handlar om. Som framgår i det följande har principen i tidigare rättspraxis (bl.a. NJA 2007 s. 747, som Högsta domstolen hänvisar till) använts som skäl för att motivera ersättningsskyldighet för staten när lagstiftaren har underlåtit att utfärda ersättningsbestämmelser, trots att en skyldighet att göra detta har funnits enligt en särskild utfästelse. I gränsälvsmålet tillämpas emellertid principen på ett annorlunda sätt. Avgörandet signalerar därmed ett vidare tillämpningsområde för principen än vad som tidigare har antagits.s. 878