1.Det är inte bara parternas syn på avtalets funktion och innehåll som kan förändras om relationell kontraktsteori skulle bli en del av avtalsrättens synsätt. Domaren skulle i sin roll som avtalstolkare till exempel kunna finna stöd för att tillmäta sociala normer större vikt än vad som är möjligt i dagsläget. Det skulle innebära att lojalitetsplikten, och andra sociala normer med denna, i större utsträckning än vad som är fallet idag kan motverka en stelbent lagbundenhet. Det bidrar även till att domstolen lättare kan nå rimliga lag- och avtalstolkningsresultat. Parternas lojalitet — eller brist därpå — blir därmed en del av avtalet. Domstolen ska med andra ord tolka sociala normer som en del av avtalsrelationens normativa sfär tillsammans med de kontraktuella och de rättsliga normerna. Jag tror personligen att detta skulle ge domstolen en större möjlighet att göra en naturlig och rimlig avtalstolkning, vilket jag menar bör vara den goda avtalstolkningens ledord.s. 730
2.I NJA 2012 s. 3 säger HD att en tolkning ska vara just ”naturlig och rimlig”. För att en tolkning ska kunna vara naturlig och rimlig, och därmed god, krävs det också att den relevanta kontexten inte görs alltför snäv. Klassiskt sett omfattar den relevanta kontexten allt före och i anslutning till avtalsslutet, men ingenting därefter. Sett enligt relationell kontraktsteori omfattar den relevanta kontexten allt som sker före, under och det som sker inom ramen för parternas avtalsrelation efter avtalsslutet. Den relevanta kontexten förenklas och tolkas som vanligt i ljuset av den aktuella tvisten — eller snarare så tolkas den aktuella tvisten i ljuset av parternas avtalsrelation — vilket innebär att det inte utvidgar den relevanta kontexten ad infinitum, som det kan tyckas göras prima facie.s. 731
3.Syftet med att göra den relevanta kontexten vid avtalstolkningen mer eller mindre snäv är att göra det möjligt för avtalstolkaren att göra en rättvis tolkning. En rättvis tolkning kan dock ha olika subjekt för vem eller vad som ska göras rättvisa med tolkningen. Samuelsson hävdar t.ex. att det är texten — alltså kontraktet — som ska göras rättvisa genom tolkningen. Jag menar att det istället går att hävda att det — med hänsyn till de förändringar som relationell kontraktsteori tillför — är hela avtalsrelationen som ska göras rättvisa. Därmed omfattas inte endast texten utan även parternas sedvana och praxis, de viljor som dessa har uttryckt under avtalsslutet och även under relationens gång samt i kontraktet.s. 731
4.Poängen med att utöka den relevanta kontexten till att även omfatta parternas relation är att det först då är möjligt att göra hela avtalsrelationen rättvisa. En verkställbar relation möter även de förväntningar som ett komplext affärsliv har på de avtalsrättsliga reglerna samtidigt som det skapar en avtalsrätt som möter de behov av flexibilitet och frihet som finns vid upprättande, användande och tolkande av avtal. Parterna försäkras genom relationell kontraktsteori om att avtalstolkaren värdesätter deras avtalsrelation lika mycket som de själva. Det är först genom en överenskommelse om avtalsrelationens — och inte endast kontraktets — värde som svensk avtalsrätt kan bidra med en rättvis och säker avtalstolkning, samt skapa en avtalsrättslig miljö som månar om användaren av de avtalsrättsliga reglerna.s. 731