1.Under de senaste decennierna har det blivit tydligt att det rättsliga landskapet i Sverige har förändrats. Man brukar främst peka på europeiseringen och en s.k. judikalisering av samhällsfrågorna. EUsamarbetet har förändrat rättsordningen. Lagstiftningens innehåll och funktion har påverkats, men också synen på domstolarnas roll har skiftat. Det talas om en övergång till en mera rättighetsbaserad juridik utifrån Europakonventionen som svensk lag. Rollerna ska ha förskjutits och domarna fått ökad makt. Detta har skett mot en bakgrund av sociala, kulturella, ekonomiska och tekniska förändringar.s. 587
2.I seminariet ställde Johan Hirschfeldt frågan om domaren har lagt sig till med en ny, kanske mer självmedveten syn på sin uppgift? Nog har domarna också tagit sig mera makt? Bör domaren numera söka sina grundideal i begrepp som konstitutionalism, trohet mot författningen, medborgarens rätt till sin domare i en rättvis rättegång och i god domaretik?s. 587
3.Under seminariet diskuterades om utvecklingen verkligen har varit så dramatisk. Det rör sig i varje fall inte om någon plötslig omvälvning utan om en långsam gradvis samhällsutveckling dag för dag. Men man föreföll överens om att det ändå har skett grundläggande förändringar i hur man allmänt ser på frågor som t.ex. den enskildes rättigheter, barnets rättigheter och skyddet av miljön. Domstolarna har, med sin nära kontakt med samhället, lätt att uppmärksamma och beakta sådana förändringar i grundsynen. Till det kommer unionsrätten och Europakonventionen som har inneburit en mera framskjuten plats för domstolarna.s. 587
4.Det konstaterades att de högsta domstolarna numera har en roll som uppfattas som rättsskapande. Enligt ett par av deltagarna har det genom praxis skett en tydlig konstitutionell maktförskjutning. Det är inte alltid som detta syns i domstolarnas avgöranden, och det ansågs inte givet att den nya rollen framgick tillräckligt tydligt av regeringsformen. Inom Högsta domstolens område nämndes som exempel Mangadomen (NJA 2012 s. 400), resningsbeslutet om skattetillägg (NJA 2013 s. 746) och de två domarna från april 2014 om regeringsformen (Torne älv-målet och Medborgarskapsmålet).s. 588
5.I diskussionen menade man att utvecklingen mot en starkare domarmakt nog får anses oundviklig. Någon deltagare bejakade om domstolarna fick mer makt och ansåg domarnas frihet borde ökas ytterligare, t.ex. när det gällde Justitiekanslerns tillsyn och Domstolsverket. Andra var mera tveksamma. Den grundläggande frågan ställdes om rätten ska komma från domstolspraxis eller lag. Det finns alltid behov av praxis som kompletterar lagstiftningen, men då finns det möjlighet för politiken att ingripa och ändra lagen. Om praxis emellertid utvecklas utifrån internationella normer, saknas den möjligheten. Ett domarstyre kan undergräva de folkvaldas beslut, kanske många gånger till fördel för resursstarka och bekostnad av de sämre ställda.s. 588
6.Utvecklingen ställer nya krav på domarna. Vid seminariet framhölls att samhället har blivit så komplext att en specialisering hos domarna framstår som nödvändig; det är närmast en rättssäkerhetsfråga. Men därför är det också viktigt att domarna även har övergripande och sammanhållande kunskaper om hela rättsordningen. De måste förstå sin konstitutionella roll, ha insikt i unionsrätten och europarätten och vad som kan beskrivas som systemkunskaper och gott juridiskt omdöme, en intuitiv metodförmåga.s. 588
7.På seminariet underströks att domstolarna kan stärka domarrollen genom en ökad öppenhet. När domarna i större utsträckning deltar i det offentliga livet, kan allmänheten få bättre förtroende för domarrollen; makten behöver ett ansikte. Domstolarnas auktoritet är inte heller något problem i det vardagliga dömandet, konstaterades det. Problemet uppstår när det finns många lösningar på en fråga; auktoriteten kan då bara uppnås genom en övertygande argumentering, genom ärlighet och uppriktighet.s. 588
8.Slutsatsen av seminariet blev att det ytterst handlar om förtroende och domarmaktens legitimitet i det förändrade samhället.s. 588
9.Seminariet väcker sålunda frågan om samhällsförändringarna kan riskera att försvaga legitimiteten i domarmakten.s. 588