Citat i kontext

Stycket

5.Dessa regler har inte diskuterats så mycket i litteraturen och i stort sett framstått som okontroversiella fram till omkring år 2000, då en ändrad inställning framträdde hos försäkringsbolagen. Till en del lär det ha berott på att bolagen började åberopa preskription oftare än tidigare, men en viktig orsak kan också ha varit den tolkning bestämmelserna fick i ett par uppmärksammade HD-avgöranden vid denna tid. I NJA 2000 s. 285, rörande ersättningskrav mot trafikförsäkringen på grund en whiplashskada, ansågs preskription endast inträda med avseende på sådana besvär som den skadelidande haft förutsättningar att lägga till grund för en talan sedan minst tre år, varvid bevisbördan om tiden för kännedom lades på försäkringsbolaget. I NJA 2001 s. 93 bedömdes treårspreskriptionen enligt TSL på liknande sätt. NJA 2001 s. 695 I och II gällde den tioåriga preskriptionstiden enligt samma lag; den ansågs i båda fallen böra räknas inte från olyckstillfället utan från tidpunkten då skadan gav sig till känna. Inte minst bevisbördans placering lär medföra praktiska problem för bolagen — det är ju en ganska anmärkningsvärd ordning att en part skall bevisa när motparten känt av en skada som denne drabbats av. När förslaget till FAL behandlades av Lagrådet och i riksdagen framfördes uppfattningen att också preskriptionsreglerna borde reformeras, men det saknades underlag för en sådan förändring i detta sammanhang. De tidigare reglerna behölls som sagt i sak.s. 533