1.Medan vi är inne på det miljörättsliga prövningssystemet, vill jag påpeka att det nu aktuella rättsfallet avser förfarandet vid den ordinarie tillåtlighets- och tillståndsprövningen av domstol enligt miljöbalken. Men i det miljörättsliga prövningssystemet ingår också i vissa andra fall en uppdelning av prövningen, nämligen där tillåtligheten skall prövas av regeringen men tillståndsfrågan skall prövas av den ordinarie tillståndsmyndigheten/domstolen. Hur inverkar HD-domen på detta prövningsförfarande? Det gäller den särskilda tillåtlighetsprövningen av vissa verksamheter enligt 17 kap. miljöbalken, liksom underställningsförfarandet till regeringen enligt balkens 2 kap. 9 och 10 §§ samt 7 kap. 29 § (jfr 19 kap. 2 § och 21 kap. 7 § miljöbalken).s. 493
2.HD har något berört den uppdelning av prövningen som sker, när tillåtlighetsprövningen av vissa mer ingripande verksamheter skall, eller kan, prövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken, medan själva tillståndet samt de närmare villkoren för detta meddelas av den ordinarie prövningsmyndigheten/domstolen. Jag ser mig föranlåten att även i detta fall, i likhet med vad jag ovan påpekat i fråga om HD:s missuppfattning i fråga om 22 kap. 26 § miljöbalken, påpeka att prövningen enligt detta kapitel inte, som HD verkar ha uppfattat saken, har tillkommit av processekonomiska skäl. Ett studium av föredragande juristsekreterarens betänkande (punkt 8) borde ha föranlett viss eftertanke hos domstolen, eftersom hon framhåller att skälen för regeringsprövningen är andra än processekonomiska.s. 493
3.Tanken med regeringsprövningen är i stället att underkasta större, mer ingripande verksamheter en prövning av ett politiskt ansvarigt organ, som har att göra en sammanvägning av miljömässiga bedömningar med andra viktiga samhällsintressen, såsom regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik, näringspolitik och energipolitik. Detta är numera en prövning som, till skillnad från föregångarna i 136a § byggnadslagen och 4 kap. naturresurslagen, i de flesta fall skall ske inom ramen för den ordinarie tillståndsprövningen enligt miljöbalken med tillämpning av de vanliga tillåtlighetsreglerna i 2 och 11 kap., men där regeringen dessutom kan göra politiska avvägningar med stöd av 2 kap. 9 och 10 §§ samt, såvitt avser Natura 2000-frågor, 7 kap. 29 §. Sistnämnda tre paragrafer om regeringsprövning gäller också vid tilllåtlighetsprövning av andra verksamheter än då det är fråga om en prövning enligt 17 kap. Viktiga utgångspunkter är också det grundläggande stadgandet i 1 kap. 1 § miljöbalken, liksom balkens 1 kap. 6 § om EU-rättens tillämpning.s. 494
4.Hur inverkar då HD-domen på nyss nämnda regeringsprövningar? Den ger anledning till följande funderingar.s. 494
5.Regeringens beslut är i allmänhet knapphändigt motiverade. Även om förvaltningslagens krav i 20 § om beslutsmotivering inte är direkt tillämpligt i regeringsärenden, har den lagens principer ansetts böra följas även i dessa. För att det skall gå att kontrollera att inga ovidkommande hänsyn har tagits vid beslutsfattandet, måste skälen för regeringsbesluten motiveras. Så har t.ex. Högsta förvaltningsdomstolen upphävt ett regeringsbeslut efter rättsprövning på den grunden att skälen för avgörandet inte redovisats, se HFD 2011 ref. 11.s. 494
6.En tillämpning av principerna i HD-domen skulle dock medföra det ytterligare kravet, att ett regeringsbeslut i fråga om tillåtligheten enligt 17 kap. miljöbalken, men också i andra fall vid tillämningen av 2 kap. 9 och 10 §§ samt 7 kap. 29 § miljöbalken, av en verksamhet som kan inverka på ett Natura 2000-område, för att vara bindande för den tillståndsgivande domstolen/myndigheten måste redovisa en samlad bedömning, som uppfyller EU-rättens krav på ”fullständighet, exakthet och slutlighet”. Detta synes, som jag tidigare framhållit när det gäller en uppdelad domstolsprövning, i praktiken vara en omöjlighet också när det gäller regeringsbeslut.s. 494
7.Detta skulle alltså leda till att en regeringsprövning, som tillkommit för att möjliggöra politiska avvägningar vid miljöprövningen och som inte bör göras av domstol, ändå skulle kunna göras till föremål för överprövning av domstol, och då i andra fall än då prövning av regeringsbeslut sker genom rättsprövning. Som tidigare påpekats i anslutning till uppdelningen av tillåtlighets- och tillståndsprövningen vid domstol, kan det ju räcka med ett påstående från en motståndare till ett projekt att tillåtlighetsprövningen inte är fullständig, exakt eller slutlig för att frågan på nytt måste bli föremål för en samlad prövning av tillståndsdomstolen/-myndigheten.s. 494
8.Men vi kan nog inte vara utan en regeringsprövning i det miljörättsliga systemet. De verksamheter som skall obligatoriskt tillåtlighetsprövas av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken har visserligen efter hand bantats väsentligt, men det obligatoriska systemet liksom förbehållsrätten bör finnas kvar. Man lär inte heller kunna vara utan ventilerna i 2 kap. 9 och 10 §§ miljöbalken, liksom balkens 7 kap. 29 §, som ju avser just Natura 2000-frågor och som möjliggör att verksamheter eller åtgärder som kan påverka ett Natura 2000-område under vissa förutsättningar tillåts, om de måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Man får alltså finna sig i att ett regeringsbeslut i ett Natura 2000-fall kan komma att överprövas av domstol.s. 495