1.(a) Domstolarnas roll i samhället har stärkts under senare decennier och deras uppdrag har blivit mer maktpåliggande. Denna utveckling har lett till att kraven på rättskipningens oväld skärpts. Särskilt under de bägge senaste decennierna har fler förhållanden än tidigare ansetts utgöra jäv. I den mån som domstolarnas ställning förstärks ytterligare och därmed även deras ”konstitutionella särställning”, ligger än större vikt vid att jävsbestämmelserna ges en strikt tillämpning. Domstolarna är för övrigt numera så pass stora att jäv mot domare inte utlöser de praktiska problem som tidigare kunde vara fallet.s. 461
2.(b) Nämndemannainstitutet har som främsta funktion att stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen. Senast har Nämndemannautredningen motiverat nämndemäns medverkan i dömandet främst med denna funktion. De upprepade fallen av nämndemän som brister i oväld i sitt dömande är därför desto mer bekymmersamma. Detsamma kan sägas om det olämpliga agerande utanför rättssalen som ägt rum i vissa fall (avsnitt 9).s. 462
3.(c) Utgången i målen framstår som väl underbyggd, med viss reservation för Malmömålet 1. Den står i samklang med Europadomstolens, HD:s och HFD:s prejudikat och vinner stöd i p. 4 i jävskatalogen om ställföreträdarjäv.s. 462
4.Hovrätters och kammarrätters tillämpning av jävsbestämmelserna får särskild betydelse på grund av de högsta domstolarnas relativt sparsamma praxis i ämnet, en följd av att ett beslut om jäv mot en domare i den lägsta instansen inte får överklagas. Till detta kommer att bedömningarna av nämndemäns jäv sätter en standard även för yrkesdomarna, en följd av att lagfarna domare och nämndemän ska bedömas på samma sätt i fråga om jäv, enligt domstolarnas mening.s. 462
5.(d) Beslutsskälen är genomgående välskrivna och upplysande. Domstolarna har över lag tillämpat jävsreglerna i överensstämmelse med Europadomstolens praxis. De har tillägnat sig denna utan att hemfalla åt övertolkning av Europadomstolens i många fall kasuistiska och kontextbundna utslag. Tillämpningen av dess domar underlättas av att den uttalat sig om kravet på opartiskhet och oberoende i ett stort antal avgöranden under flera decenniers tid. Beslutsskälen får dock sägas vara mindre övertygande i fråga om en nämndemans ledamotskap av en polisstyrelse/polisnämnd, och därmed delaktighet och engagemang i den brottsbekämpande verksamheten. Härtill kommer att domstolarna inte berört nämndemännens osjälvständiga ställning som domare trots den betydelse som Europadomstolen tillmäter domarnas självständighet.s. 462
6.(e) Domstolarna lägger i flera av besluten en omsorgsfull genomgång av polisstyrelsernas/polisnämndernas befogenheter och arbete till grund för sina ställningstaganden, varvid en omständighet kan få en svagare jävsgrundande rättsverkan om den helt eller delvis neutraliseras av en omständighet som pekar i motsatt riktning. Domstolarnas tillvägagångssätt är rimligt i de fall som det inte anses föreligga ett institutionellt jäv, men en avigsida är att det kan vara svårt för t.ex. en tilltalad att få vetskap om vissa jävspåverkande omständigheter, exempelvis vad som förevarit i en polisstyrelse. Detta belyses av att domstolarna själva bara med stor möda förmått att bilda sig en uppfattning om vad som ägt rum. I Malmömålet 3 var det svårt för den dömde att över huvud taget få fram uppgiften att nämndemannen i fråga var ledamot av polisnämnden.s. 462
7.(f) Enligt RB 4:14 föreligger en upplysningsskyldighet som sträcker sig utöver gränsen för vad som är jäv. Nämndemännen har i de fall som här behandlas försummat att fullgöra sin skyldighet, något som kan vägas in i jävsbedömningen. Det har dock inte skett, i vart fall inte uttryckligen.s. 463
8.(g) Domstolarna har inte heller ens nämnt Europadomstolens ståndpunkt att överklagbarheten av ett avgörande är central för jävsbedömningen, eftersom jäv i en instans kan läkas av en högre instans.s. 463
9.(h) Det är också förvånande att domstolarnas jävsbedömningar inte vägt in nämndemännens osjälvständiga ställning trots den vikt som Europadomstolen fäster vid domstolarnas självständighet.s. 463
10.(i) HD och HFD tillämpar samma regler om domarjäv men HD har inte åberopat något av HFD:s jävsavgöranden eller ens omnämnt deras existens. HD:s metod tycks ha fortplantat sig, så att inget av de här diskuterade avgörandena har referenser över domstolsslagsgränsen. Denna hänvisningskultur får anses vara otillfredsställande på grund av värdet av en enhetlig praxis och det förhållandevis låga antalet prejudikat om domarjäv.s. 463
11.(j) NJA 2012 s. 1038 I ger Europakonventionen en framskjuten plats i det svenska rättssystemet, vilket jämnar vägen för en extensiv tolkning av art. 6.1 som svensk lag. Generalklausulen i RB 4:13 bör i princip ges samma innehåll som art. 6.1 som svensk lag; den bör alltså inte längre tillämpas med Europadomstolens praxis enbart som tolkningsunderlag. NJA 2010 s. 274 — liksom flertalet här behandlade avgöranden — ligger väl i linje med en sådan utveckling i form av en strikt standard för jävsbedömningen. Skälen för att tillämpa generalklausulen som sådan har begränsats till det fåtal måltyper som falller utanför tillämpningsområdet för art. 6.s. 463