Prop. 1997/98:7 s. 49. Se också prop. 1990/91:8 s. 31. Även senare återkommer samma uttalanden, se prop. 2005/06:99 s. 50. 1 3 Prop. 1997/98:7 s. 49. 14 NJA 1999 s. 451 och NJA 2000 s. 345. Se också prop. 2005/06:99 s. 49. Ang. presumtionen för gemensam vårdnad, Singer, A., Samarbetsförmåga och gemensam vårdnad. Juridisk Tidskrift 2007–08 nr 1, s. 148–155, s. 151. 15 Prop. 2005/06:99 s. 51. 16 Se prop. 1975/76:170 s. 143. Samma resonemang återfinns i prop. 1990/91:8 s. 32 och i prop. 1997/98:7 s. 51. 17 Prop. 1975/76:170 s. 141 ff. 18 Se t.ex. SOU 2005:43 Barnets bästa, föräldrars ansvar s. 265 ff. Se också BRIS, Lyssna på mig. Barnets upplevelse av skilsmässa och föräldrars konflikter, 2013. Fin ns tillgänglig på http://www.bris.se/upload/Articles/BRIS_Lyssnapamig.pdf. (2013-12-03) 19 Se t.ex. Gähler, M. & Garriga, A., Has the Association between Parental Divorce and Young Adults’ Psychological Problems Changed over Time? Evidence from Sweden, 1968–2000”. Journal of Family Issues 2013, 34:6, s. 784–808 och där angivna källor. 20 Prop. 1981/82:168 s. 46–50; prop. 1990/91:8 s. 27 ff. 21 Prop. 2005/06:99 s. 62 ff. 22 Domstolsverket, Domstolsstatistik 2012, tabell 1.4. 23 Statistiska centralbyrån (SCB), Barn, föräldrar och separationer. Utvecklingen under 2000-talet. Demografiska rapporter 2013:1 s. 11 ff. 24 Domstolsverket, Domstolsstatistik 2008, tabell 1.5 Talan om vårdnad av barn m.m. som anger 2 628 mål och motsvarande uppgifter i Domstolsstatistik 2012 tabell 1.4 som anger 5 109 mål om vårdnad av barn m.m. 25 Socialstyrelsen, Familjerätt 2012 s. 17. 2 6 Socialstyrelsen, Familjerätt 2012 s. 17. 27 Söderberg, H., Vårdnadstvister i praktiken: En studie av tingsrätternas rättstilllämpning efter 2006 års reform av vårdnadsreglerna. Examensuppsats 2013. Finns tillgänglig på http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=2&pid=diva2:641440. 28 Se NJA 2007 s. 382 där föräldrarnas långdragna konflikt i domstol ansågs spegla sådana samarbetssvårigheter mellan dem att gemensam vårdnad inte var till barnets bästa. 29 I Danmark har det skett en 60 procent ökning av antalet fall i Statsförvaltningen efter år 2007. Familiestyrelsen, Evaluering af forældreansvarsloven, København: Familiestyrelsen 2011, s. 10. I Norge ökade antalet vårdnadstvister i domstol med 50 procent under åren 2001–2006, T. Sverdrup, ‘Equal parenthood: Recent reforms in child custody cases’ in B. Atkin (ed.) The International Survey of Family Law 2011 Edition, Bristol: Jordan Publishing 2011, s. 311. 3 0 SOU 2005:43 s. 278 ff.; prop. 2007/08:139 En modernare rättegång — några ytterligare frågor s. 21 ff. 31 Se NJA 2009 s. 798 I–III. 32 Se t.ex. Rejmer, A., Vårdnadstvister. En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa. Lund Studies in Sociology of Law. Ak. Avh. 2003. 33 Rejmer, A., Vårdnadstvister s. 72 ff. 34 Rooth, K., Delrapport BIFF 3 — Barn i Föräldrars Fokus, Södertälje kommun. Finns tillgänglig på http://www.sodertalje.se/mainupload/dokument/Kommunprocent20o%20demokrati/Politik%20och%20p%C3%A5verkan/N%C3%A4mnder/Social/Sammantr%C3%A4deshandlingar/2011/2011-10-25/BIFF.pdf. 3 5 Rejmer, A., Vårdnadstvister. Psykisk Hälsa nr 2013-2. 3 6 Förslag på sådana har framförts i olika sammanhang. Se t.ex. Singer, A. & Rejmer, A., Vårdnadstvister och barnets bästa. Alternativa modeller för konfliktlösning på familjerättens område. Retfærd 2003, s. 63–72; SOU 2011:51 Fortsatt föräldrar — om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull s. 547 ff.
Hänvisas från p. 4 (s. 350)
1.Samtidigt som lagstiftaren tryfferat lagtexten med hänvisningar till barnets bästa måste de konkreta tvisterna hanteras. Och lösningen är i många fall ett gemensamt vårdnadsansvar; det är till barnets bästa. Gemensam vårdnad antas kunna bidra till att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Synsättet har under lång tid präglat utvecklingen av vårdnadsreglerna.s. 350
2.År 1976 gavs särlevande föräldrar för första gången möjlighet att efter begäran få ett gemensamt vårdnadsansvar. Innebörden är att alla beslut som rör barnets personliga förhållanden ska tas av föräldrarna tillsammans. Erfarenheterna av den införda ordningen var goda. Barn vars föräldrar hade ett gemensamt ansvar hade bättre kontakt med båda föräldrarna än när endast den ena var vårdnadshavare. Resultatet kan knappast anses vara överraskande eftersom enighet mellan föräldrarna var en förutsättning för att ett beslut om ett gemensamt vårdnadsansvar skulle kunna fattas.s. 350
3.De goda erfarenheterna av 1976 års reform motiverade att det år 1991 infördes en möjlighet att förordna om gemensam vårdnad i de fall den ena eller båda föräldrarna helst ville ha ensam vårdnad. En förutsättning var att inte någon av föräldrarna motsatte sig detta. Kravet på enighet mellan föräldrarna om vårdnadsformen ersattes således med ett krav på tolerans. Gemensam vårdnad för separerade föräldrar började bli ett mål i sig.s. 350
4.Genom 1998 års reform togs toleranskriteriet bort. Någon närmare förklaring till varför detta var en önskvärd ordning ges inte i förarbetena; endast ett återupprepande av vad som tidigare sagts vid reformer av vårdnadsreglerna: ”Gemensam vårdnad är ett viktigt inslag i den utveckling som har skett mot en starkare betoning på barnets intresse, och möjligheterna till gemensam vårdnad har utvidgats successivt. Syftet med bestämmelserna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Ett gemensam rättsligt ansvar kan många gånger bidra till detta.” Regeringen ansåg därför att det fanns anledning att gå vidare på den inslagna vägen och ytterligare öka möjligheterna till gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad kan numera beslutas mot den ena förälderns uttryckliga vilja. Tillämpningen av 1998 års reform innebar att domstolarna närmast regelmässigt dömde till gemensam vårdnad, även i fall där det fanns tydliga indikationer på att ett samarbete inte skulle fungera i praktiken. Uppfattningen i praxis synes ha varit att det förelåg en presumtion för gemensam vårdnad som kunde brytas endast om det förelåg särskilda omständigheter.s. 350
5.Mot bakgrund av utvecklingen vad gällde användningen av gemensam vårdnad, fann regeringen därför år 2006 anledning att föreslå att regleringen skulle omformuleras något för att åstadkomma en ”uppstramning av rättspraxis”. I 6 kap. 5 § st. 2 föräldrabalken infördes därför en erinran om att domstolen vid bedömningen av en vårdnadsfråga ska ”fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet”.s. 351