1.2.1 Bakgrund Ett centralt budskap i Högsta domstolens avgöranden har varit att andra omständigheter vid sidan av narkotikans sort och mängd ska ges ett större utrymme vid straffmätningen. I konsekvens med det ska narkotikans sort och mängd normalt inte kunna medföra att man ”slår i taket” vad gäller straffskalorna för grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling, dvs. det ska inte leda till fängelse i tio år.s. 150
2.Genom Högsta domstolens avgörande NJA 2012 s. 535 står det i praktiken klart att den övre gränsen utifrån sort och mängd för cannabis normalt går vid 4,5 års fängelse. Domstolen angav nämligen med en hänvisning till NJA 2012 s. 144 (p. 28): Den slutsats som kan dras av rättsfallet är att mängden när det gäller olaglig hantering av cannabis, om det inte rör sig om alldeles extrema fall, inte i sig bör kunna föranleda ett så strängt straff som fängelse fem år. I NJA 2012 s. 144 angav domstolen dessutom att den övre gränsen skulle kunna variera ”något” med preparatets farlighet. Detta har sedan lett till att de tabeller som finns och som är avsedda att användas som utgångspunkter vid en straffvärdebedömning har olika övre gränser. För de preparat för vilka tabeller finns och som anses minst farliga går en övre gräns vid fyra och ett halvt år. För de preparat som i farlighetshänseende anses inta någon form av mellanställning går gränsen vid fem år och för de farligaste vid fem och ett halvt år (se t.ex. Borgeke m.fl., Påföljdspraxis, 5 uppl., 2013 s. 958 ff.).s. 150
3.Det nyss återgivna uttalandet i NJA 2012 s. 535 ger emellertid också en öppning för att den övre gränsen utifrån sort och mängd trots allt ska kunna överskridas. Det kan ske i alldeles extrema fall. När är då ett fall alldeles extremt? Och vilket straff ska i så fall dömas ut? 2.2 Några hovrättsavgöranden I det följande redovisas några hovrättsavgöranden från år 2013 beträffande smuggling av stora mängder narkotika.s. 151
4.A. Den tilltalade dömdes i Göta hovrätts mål B 3055-12, dom 201301-08, för grovt narkotikabrott och försök därtill samt för grov narkotikasmuggling och försök därtill till fängelse i elva år. Han hade med andra ord vidtagit åtgärder för insmuggling, i överlåtelsesyfte förvärvat 99 kg amfetamin och 76 kg cannabisharts, låtit förvara narkotikan i en lagerlokal i Holland, låtit det smugglas in i Sverige och transporterat det här. Att det delvis rör sig om försök beror på att polisen i Holland bytte ut en stor del av narkotikan mot en annan substans än narkotika.s. 151
5.Vid bestämmandet av påföljden hänvisade hovrätten till att det rörde sig om en mycket stor mängd och till att den tilltalade hade haft en central roll. Vidare angav hovrätten att verksamheten närmast hade haft karaktär av en export- och importrörelse, att den varit ägnad att ge en inte obetydlig vinst och att den tilltalade dömdes för flera brott.s. 151
6.B. Svea hovrätt dömde i mål B 3126-13, dom 2013-05-07, den tilltalade till sex års fängelse för grov narkotikasmuggling. Mängden var 16,7 kg metamfetamin. Den tilltalade hade fört in narkotikan i landet från Lettland. Hovrätten angav att han därvid hade varit delaktig i en organiserad och mycket allvarlig narkotikabrottslighet av internationell karaktär. Han ansågs inte ha haft en passiv eller helt okvalificerad roll. Hans agerande ansågs ha kunnat leda till en omfattande spridning av narkotika.s. 151
7.C. I Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 1713-13, dom 201308-27, dömdes den tilltalade för att ha smugglat in 375 kg cannabis till landet. Narkotikan fanns i kartonger som låg dolda i utvändiga förvaringsutrymmen i en lastbilstrailer. Hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till sex år. I motiveringen till detta angav hovrätten: I förevarande fall har M.K., såsom kurir, fört in en synnerligen stor mängd cannabis till Sverige. Någon beaktansvärd förmildrande omständighet finns inte. Narkotikapartiets mycket höga värde indikerar att det rör sig om ett led i en omfattande och systematisk organiserad verksamhet. Införseln skulle, om den hade lyckats, varit av sådan omfattning att den kunde ha bidragit till att sprida missbruk i landet. Dessa försvårande omständigheter har M.K. haft klart för sig. Vid straffmätningen bör även i någon mån beaktas att M.K. tidigare dömts för liknande brottslighet. D. Förhållandena var i stort sett identiska i Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 1913-13, dom 2013-08-29. Smugglingssättet var detsamma och mängden cannabis 395 kg. Även i detta fall blev straffet fängelse i sex år. I domskälen angavs: F.H. har smugglat in en mycket stor mängd cannabis och cannabisharts, närmare 400 kg totalt sett. I avsaknad av annan utredning måste F.H:s egna uppgifter att han endast agerat som chaufför godtas. Han har dock haft direkt uppsåt att smuggla narkotikan. Detta tillsammans med den stora mängden narkotika, sättet som narkotikan varit förpackad på och omständigheterna kring hans uppdragsgivare medför att det inte råder någon tvekan om att F.H. har förstått att han deltagit i en internationell yrkesmässig och organiserad brottslighet, att brottsligheten har varit ägnad att leda till en omfattande spridning av narkotika och att en försäljning av narkotikan skulle gett en betydande vinst. F.H. har dessutom fått ersättning för uppdraget. E. Ett längre fängelsestraff, sju år, dömdes ut i Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 1874-13, dom 2013-09-03. Den tilltalade hade smugglat in 3,5 kg kokain, 19 kg amfetamin och 48 kg cannabis. Narkotikan var gömd i olika utrymmen i en personbil. Påföljden motiverade tingsrätten, vilket sedan fastställdes av hovrätten på följande sätt. M.B. ska dömas för grov narkotikasmuggling avseende en synnerligen stor mängd narkotika. Han måste ha varit medveten om att smugglingen var ett led i en omfattande och systematisk organiserad brottslighet av internationellt slag. Han har också, genom att själv ha tagit initiativet till och genomfört ilastningen av narkotikan i olika dolda utrymmen, som han själv ordnat, intagit en roll i narkotikahanteringen som skiljer sig från den normale kuriren. Straffvärdet för brottsligheten ligger därför betydligt högre än vad en bedömning av enbart sort och mängd annars skulle ha medfört för en mera ordinär kurir enligt den rättspraxis som under senare år vuxit fram genom avgöranden av Högsta domstolen (se t.ex. NJA 2012 s. 528 och NJA 2012 s. 535). F. Ännu större mängder var det fråga om i Hovrätten för Västra Sveriges mål B 3501-13, dom 2013-09-24. Den tilltalade dömdes för att i en container ha låtit transportera 200,8 kg kokain med ett lastfartyg från Peru till Sverige och därefter förvara narkotikan i Göteborgs hamn. Påföljden bestämdes till tio års fängelse. Tingsrättens motivering beträffande fängelsestraffets längd som hovrätten instämde i löd: Med hänsyn till den stora mängden kokain och vad som framkommit om A.E:s delaktighet i smugglingen, bestäms fängelsestraffet till fängelse i tio år. G. Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 2033-13, dom 2013-1009, gällde 155 kg amfetamin. Det var flera tilltalade i målet. Jag tänker här uppmärksamma tre. Beträffande de tre poängterade hovrätten inledningsvis omständigheter motsvarande de under punkten C.s. 151
8.En av de tilltalade dömdes för att ha förvärvat amfetaminet i överlåtelsesyfte samt gemensamt och i samråd med annan planerat och genomfört en narkotikasmuggling av partiet från Holland till Sverige. Han dömdes för grovt narkotikabrott och för grov narkotikasmuggling. Slutligen dömdes han för försök till grovt narkotikabrott beträffande försök till överlåtelse av knappt två kg amfetamin. Hovrätten uttalade bl.a. att mannen var att betrakta som organisatör av smugglingen och att han hade intagit en central ställning i organisationen. Han dömdes till tio års fängelse.s. 153
9.En annan av de tilltalade dömdes för att ha haft rollen som transportör. Han hade i Holland lastat och gömt narkotikan i en annan last, fört in den i Sverige och deltagit vid en omlastning. För det dömdes han till sju års fängelse.s. 153
10.Samma påföljd fick en tredje person. Han dömdes för att ha deltagit i omlastningen, transporterat amfetaminet till sin bostad och sedan förvarat det där.s. 153
11.H. I Svea hovrätts mål B 7471-13, dom 2013-10-11, dömdes tre personer för att tillsammans och i samförstånd ha planlagt och genomfört att knappt 97 kg cannabis skaffades i överlåtelsesyfte och transporterades från Holland till Sverige och sedan transporterades vidare genom Sverige till Huddinge. De dömdes för grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott. En av de tre ansågs ha haft en mer central och framträdande roll än de två andra. Han ansågs ha haft en mycket viktig roll i planeringen och genomförandet vid anskaffandet och transporten, bl.a. hade han varit den avgörande länken i kontakten med leverantören i Holland. Han dömdes till åtta års fängelse.s. 153
12.De två andra dömdes till fängelse i sju år. Den ansågs ha haft en mindre framträdande roll samtidigt som hovrätten framhöll att deras inblandning inte hade varit begränsad till någon enstaka åtgärd.s. 153
13.En fjärde tilltalad bedömde hovrätten hade haft rollen av kurir. Han dömdes för att i sin lastbil ha transporterat, inte bara de tidigare nämnda 97 kilona cannabis, utan dessutom knappt 47 kg amfetamin och 23 kg cannabisharts. Han dömdes till sex års fängelse. Hovrätten tryckte sammanfattningsvis på omständigheter som att smugglingen hade varit en del av en större, internationell och yrkesmässig verksamhet, att värdet var ett mångmiljonbelopp, att hanteringen kunde ha lett till spridning av narkotika till ett mycket stort antal missbrukare, att den tilltalade insett detta samt att han inte bara hade transporterat narkotikan till Sverige utan även levererat den till olika mottagare i Sverige.s. 153
14.I. Hovrätten för Västra Sveriges mål B 4369-13, dom 2013-11-29, gällde smuggling av 186,5 kg cannabisharts. Den tilltalade dömdes för grov narkotikasmuggling och, på grund av en efterföljande transport inom landet, grovt narkotikabrott. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i sju år medan hovrätten sänkte straffet till fyra år och sex månader. Hovrätten angav att den tilltalade hade haft roll som kurir, att underlaget om hans närmare roll var knapphändigt samt att det i övrigt inte hade framkommit några betydelsefulla omständigheter vid sidan av mängden cannabis. 2.3 Kommentarer 2.3.1 Kurirer Inledningsvis kan man fundera över vad som krävs för att det ska vara fråga om ett alldeles extremt fall enligt Högsta domstolen. Eftersom domstolen talar om extrema fall i relation till mängden förefaller den ha tänkt sig att mängden i sig, när den är tillräckligt stor, ska kunna motivera ett längre fängelsestraff än annars.s. 153
15.När det gäller cannabis går den övre gränsen, som tidigare nämnts, i praktiken vid fängelse i fyra och ett halvt år och mängden är då 40 kg. I avgörandena C och D var mängden knappt tio gånger större än så. Straffen låg i båda fallen 1,5 år över den i normala fall övre gränsen utifrån sort och mängd. Även andra omständigheter anfördes i båda fallen. Motiveringarna tar dock sin utgångspunkt i mängderna, och mängderna får därför antas i båda fallen ha haft en grundläggande betydelse för överskridandet. I sammanhanget bör nämnas att de tabeller utifrån sort och mängd som finns har sin utgångspunkt i kuriren (se t.ex. SvJT 2012 s. 852).s. 154
16.Avgörandet E är något svårare att dra slutsatser utifrån. Smugglingen gällde tre olika preparat och då kan man ha olika uppfattningar om vad som bör utgöra utgångspunkten. De befintliga tabellerna avseende sort och mängd har amfetamin som utgångspunkt (se vidare om detta SvJT 2012 s. 853). Om samtliga preparat beräkningsmässigt så att säga omvandlas till amfetamin motsvarar det en mängd om cirka 45 kg amfetamin. Den övre gränsen för amfetamin går vid 5 kg, så även här rör det sig alltså om en nästan tio gånger större mängd.s. 154
17.Normalt går den övre gränsen för amfetamin vid fem år. Eftersom kokain ingick kan man snegla även på detta preparats övre gräns, vilken är fem och ett halvt år. Även här tog domstolarna sin utgångspunkt i att det hade rört sig om en synnerligen stor mängd. De tryckte emellertid även på att den tilltalade genom att packa bilen hade intagit en roll som avvek från den sedvanlige kurirens. Det går således inte att utläsa om mängden narkotika i sig har ansetts motivera ett överskridande av den övre gränsen, även om avstampet i resonemanget i viss mån får anses tala för det.s. 154
18.Också kuriren i fallet H hanterade olika preparat. Räknar man om allt till amfetamin blir även detta en mängd som är cirka tio gånger större än de 5 kg amfetamin som utgör övre gränsen vid fängelse i fem år. De andra preparaten var cannabis och cannabisharts, där den övre gränsen alltså går vid 4,5 års fängelse. Beroende på vilket preparat man utgår från har den övre gränsen alltså överskridits med ett eller ett och ett halvt års fängelse. Noteras kan att hovrätten framhöll att kuriren även hade ombesörjt leveranserna inom landet.s. 154
19.Fallet G gällde just amfetamin. Mängden där var i runda tal 30 gånger större än den nyss nämnda mängden 5 kg vid den övre gränsen fängelse i fem år. Den person som var kurir dömdes till fängelse i sju år, dvs. två år mer än vad den övre gränsen utifrån sort och mängd indikerar. Här var alltså mängden klart större än i de föregående fallen. Vidare beaktade domstolen enligt motiveringen att denna kurir, liksom i fallet E, hade varit mer aktiv än vanligt då han hade lastat och gömt narkotikan och efter insmugglingen deltagit i en omlastning.s. 155
20.Utifrån dessa avgöranden framstår det inte som alltför vågat att dra slutsatsen att mängder som överskrider de i tabellerna angivna största mängderna med cirka tio gånger, i hovrättspraxis, har bedömts som extrema fall. Påslaget för kurirerna har legat runt 1,5 års fängelse, möjligen att påslaget ska anses vara något mindre i fallet H och i stället motsvara 1 år.s. 155
21.När mängderna blir ännu större än så, som i fallet G där kurirens mängd var cirka 30 gånger över den övre gränsen, kan man kanske tänka sig något ytterligare påslag. Samtidigt kan konstateras att domstolarna i kurirfall, i enlighet med av Högsta domstolen uttalat, verkar ha lagt sig vinn om att det ska finnas ett utrymme kvar så att man inte slår i taket för kurirer.s. 155
22.Nästa fråga blir naturligtvis om extrema fall kan anses föreligga även om mängden är klart större än den mängd som anges som övre gräns utifrån sort och mängd men mindre än i de här angivna fallen, dvs. mindre än tio gånger mer än mängden vid den övre gränsen.s. 155
23.I fallet B överskred hovrätten den övre gränsen med ett år och dömde till sex års fängelse. Det rörde sig då om lite mer än tre gånger över mängden vid den övre gränsen som är 5 kg. Det är i vart fall av domen svårt att utläsa att den där aktuella kuriren har haft en särskilt kvalificerad roll eller att andra särskilt försvårande omständigheter när det gäller den tilltalades roll har förelegat. Visserligen har överskridande skett med endast ett år jämfört med ett och ett halvt år i de fall mängden varit tio gånger större än mängden vid den övre gränsen. Men bedömningen framstår jämfört med de andra avgörandena som relativt sett sträng. Om detta är att se som ett enstaka avgörande eller om längre fängelsestraff mer frekvent kommer att dömas ut även i fall där den mängden inte är större än här får den fortsatta praxisbildningen visa. Det framstår dock som tveksamt om gränsen bör dras så pass lågt.s. 155
24.Högsta domstolens formulering att det ska röra sig om extrema fall talar för att det ska vara större mängder. Avgörandet I är ett exempel på ett sådant synsätt. Hovrätten bedömde den tilltalade som en renodlad kurir. Den mängd cannabisharts som hade smugglats, 186 kg, var nästan 5 gånger större än mängden vid den övre gränsen, dvs. 40 kg. Här hänvisade hovrätten uttryckligen till att den övre gränsen utifrån mängd gick vid fyra och ett halvt års fängelse och bestämde påföljden på det sättet.s. 155
25.Naturligtvis kan det hävdas att man med en sådan gränsdragning får en olycklig tröskeleffekt. Samtidigt befinner vi ju oss på nivåer där mängderna, enligt Högsta domstolens avgöranden, ska ges en underordnad betydelse. Av det följer enligt min mening att det bör krävas ordentliga avvikelser i mängden för att man vid straffmätningen ska överskrida den övre gränsen utifrån sort och mängd. I övrigt ska längre fängelsestraff än de som ”taken” indikerar bero på andra omständigheter än narkotikans sort och mängd. Ett sådant resonemang talar för att kräva ett mängdöverskridande på i vart fall cirka tio gånger för att sort och mängd ska medföra ett överskridande av de övre gränserna. 2.3.2 Personer med en mer central roll Som nämndes inledningsvis har ett centralt budskap i Högsta domstolens ändrade praxis varit att andra omständigheter vid sidan av sort och mängd ska ges ett större utrymme vid straffmätningen. Bland de i det tidigare återgivna fallen kan konstateras att exempel finns på personer som har bedömts ha en mer central roll i hanteringen än kurirens. De har då genomgående fått strängare straff än vad narkotikans sort och mängd indikerar.s. 156
26.I fallet H dömdes den person som ansågs ha haft den mest centrala rollen som organisatör till åtta års fängelse. I minnet ska då hållas att den mängd han dömdes för var klart mindre än den mängd som kuriren i det målet dömdes för. Den mängd huvudmannen dömdes för var 97 kg cannabis, dvs. en lite drygt dubbelt så stor mängd jämfört med mängden vid den övre gränsen för cannabis, 40 kg. Kuriren däremot dömdes för införsel även av amfetamin och cannabisharts, en mängd som enligt vad som sagts i det föregående avsnittet kan beräknas till cirka tio gånger mer än mängden vid den övre gränsen.s. 156
27.Men beträffande huvudmannen har hovrätten dömt ut ett straff som nästan är det dubbla jämfört med den övre gränsen utifrån sort och mängd, dvs. fyra och ett halvt år. Och detta alltså för en mängd som ”endast” var drygt den dubbla. Det är således helt uppenbart att andra omständigheter än sort och mängd har haft en avgörande betydelse för denna straffmätning. Det motsvarande gäller för de två andra personer som dömdes till fängelse i sju år och ansågs ha varit mindre framträdande men ändå organisatörer.s. 156
28.Avgörandet F från Hovrätten för Västra Sverige gällde en mängd kokain som överstiger den övre gränsen drygt 140 gånger. Att straffet där blev längre än fem och ett halvt år framstår därför inte som särskilt överraskande. Eftersom maxstraff, tio år, dömdes ut inställer sig dock frågan om detta berott endast på mängden eller om andra omständigheter bidragit till detta.s. 156
29.I målet ansågs utrett att det var den tilltalade som hade förfogat över den container som narkotikan hade smugglats i och som låtit smuggla kokainpartiet från Peru till Göteborg. Det rör sig alltså om en roll som är väsentligen annorlunda än den sedvanliga kurirens. Domstolarna hänvisade följdriktigt också till vad som hade framkommit om den tilltalades delaktighet i smugglingen. Rimligt är att anta att denna roll har haft betydelse när maxstraff dömdes ut.s. 157
30.I Göta hovrätts fall A var mängden amfetamin knappt 20 gånger större än mängden vid den övre gränsen. Därutöver gällde det cannabisharts. Det rörde sig om flera brott och här angavs den tilltalade ha haft en central roll. Även här bör rollen ha haft en stor betydelse när hovrätten inte bara dömde ut maxstraffet för ett narkotikabrott utan utnyttjade möjligheten att döma till ett längre straff än så på grund av att det rörde sig om flera brott.s. 157
31.För att avrunda detta avsnitt kan påminnas om att Högsta domstolen i NJA 2012 s. 144 har angett att ett skäl till att betydelsen av sort och mängd skulle tonas ned var att det i straffskalan ska finnas ett tillräckligt utrymme för beaktande av sådana faktorer som omfattningen av brottsligheten, den eventuella yrkesmässighet som präglat den, dess farlighet samt graden av hänsynslöshet (p. 17). Den övre delen av straffskalan ska förbehållas fall i vilka man kan tala om brottslighet som har präglats av en verkligt betydande farlighet eller hänsynslöshet (p. 18).s. 157
32.Det kan sägas vara den typen av faktorer som domstolarna pekat på i de nu aktuella fallen och dessutom, i ett par av dem, det faktum att den tilltalade hade en central roll i organisationen. Samtidigt är det inte helt lätt att sluta sig till vad Högsta domstolen menar med brottslighet som präglas av en verklig farlighet eller hänsynslöshet. Därmed kan naturligtvis frågan ställas om hovrätterna dömt i linje med Högsta domstolens avsikter i de här aktuella fallen eller om Högsta domstolen menade att det ska krävas ännu mer för att maxstraff eller straff strax därunder ska dömas ut.s. 157