För en vidare diskussion av detta se Torp, Eivind, Renskötselrätten och rätten till naturresurserna — om rättslig reglering av mark- och resursanvändningen på renbetesmark i Sverige, Tromsø 2008, s. 48 ff. 1 4 År 1898, 1928 och 1971. 15 Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 38 och Torp, Eivind, The legal basis of Sami reindeer herding rights in Sweden, Arctic Review on Law and Politics, vol. 4, 1/2013 p. 42–60. 16 Upphävda paragrafer ej medräknat. 1 7 SFS 1947:225 56 §. Det var alltså nyttigheten som sådan som kunde upplåtas även om det är närliggande att tänka sig att en upplåtelse av sådana nyttigheter i vissa fall också påverkade markområdet. 18 Se SOU 1968:16 s. 19 och 206 ff. 19 Se SOU 1968:16 s. 18 f. samt jfr 12 och 13 §§. 20 Prop. 1971:51 s. 131 ff. 21 Regeringen påpekade att reglera om nyttjanderättsupplåtelser till viss del hade ändrats sedan 1928 års lag. Se härom prop. 1971:51 s. 132 och 134. 22 Prop. 1971:51 s. 132. 23 Prop. 1971:51 s. 133. Av visst intresse i sammanhanget är att regeringen anför att ”liksom gäller f.n. bör samerna alltså vara skyldiga att tåla…” vilket skapar ett felaktigt intryck av att regeringens förslag inte innebar en liberalisering av bestämmelserna om markupplåtelser. 24 JoU 1971:37 s. 47 och motion 1971:1367. 25 Ett undantag från denna huvudregel föreligger dock: sameby har rätt att upplåta rätt till jakt och fiske för husbehov utan avgift för tidigare medlem av sameby. Jfr 31 § 2 st. RNL. 26 I den aktuella bestämmelsen används formuleringen ”på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition”, jfr 32 § RNL. 2 7 32 § RNL 28 Jfr 32 § 2 st. RNL. 29 Jfr 34 § 1 st. RNL. 30 Jfr 34 § 2 st. RNL. 31 Jfr 99 § 3 st. RNL. 32 Jfr 32 § 2 st. RNL. 33 RÅ 1999 not. 234. Observatoriebyggnaden skulle uppföras för vetenskapliga syften. 34 Regeringsbeslut 2007-01-11, dnr Jo2006/1589. 35 Prop. 1971:51 s. 132 och JoU 1971:37 s. 47. 3 6 Se exempelvis RÅ 2003 not. 70 och RÅ 2003 not. 191. Vad gäller riksdagens beslut om restriktivitet i frågor om exploatering av fjällområdet se 4 kap. 5 § MB. 37 Prop. 1986/87:58 s. 45 ff. 38 Se SOU 2005:17 för en närmare redogörelse kring detta. 39 Se RÅ 1992 ref. 14. Regeringen har utsedd en utredning som bl.a. skall överväga möjligheten att avskaffa den dubbla jakträtten, jfr dir. 2012:77. 40 Se RÅ 2009 not. 159. 41 Se RÅ 2003 not. 64, RÅ 2004 not. 143 och RÅ 2004 not. 147. 42 Jfr RÅ 2008 not. 110. 43 Jfr 15 § RNL där det framgår att det är sameby som för medlemmarnas gemensamma behov nyttjar byns betesområde för renbete och 10 § om att sameby företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas intressen inom rennäringen i övrigt. 44 Jfr 33 § RNL. 4 5 SOU 1968:16 s. 18, Förslag till lag om rennäring, 11 § 2 st. Se även motion 1971:1367. 46 SOU 1968:16 s. 210–211. 47 Termen används såväl i betänkandet (SOU 1964:16) som i propositionen (1971:51). 48 Prop. 1971:51 s. 7, Förslag till rennäringslag, 32 §. 49 JoU 1971:37 s. 48. 50 RÅ 2008 not. 110 och RÅ 2008 not. 111. 51 Se RÅ 2003 not. 70, RÅ 2003 not. 133 och RÅ 2003 not. 191. Att fullt ut klarlägga de rättsliga ställningstaganden som ligger under dessa beslut kompliceras av att länsstyrelserna ofta hanterar frågan om olagligt uppförda byggnader i fjällområdet som avslag på ansökan om upplåtelse. Flera mål har således påbörjats genom en uppmaning från länsstyrelsen om att avlägsna olovligt uppförda byggnader från områden där upplåtelse saknas. I fall den som mottar uppmaningen inkommer med besvär över länsstyrelsens beslut hanterar länsstyrelserna detta som en ansökan om upplåtelse som i de flesta fall avslås. 52 MÖD 2007:35. 53 Se RÅ 2010 not. 35. 5 4 Se bl.a. Östersundsposten 2011-07-02. 55 Östersundsposten 2010-06-24. Se även JK 3823-00-21, beslutsdatum 2002-06-27. 56 Se härom i SOU 2005:116 s. 202 ff. 57 Jfr 5 § 1928 års renbeteslag. 58 Enligt andra stycket samma bestämmelse kan upphävandet begränsas till att avse viss tid eller vissa i renskötselrättens ingående befogenheter. 5 9 I lagförslaget från kommittén nämndes dock gruvverksamhet som ett typexempel på ett intresse som kan vara aktuellt för beslut om upphävande av renskötselrätten, jfr SOU 1968:16, s. 70 ff. 60 Se exempelvis RÅ 2010 not. 31. 61 Jfr 1 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. 62 Se även NJA 1979 A 2 och NJA 1981 s. 610. 63 Se RÅ 1999 not. 234, RÅ 2010 not. 31 och RÅ 2010 not. 62. 64 Prop. 1985/86:3 s. 9–10. 65 Jfr Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 136. 6 6 Jfr 3 kap. 6, 7 och 8 §§ MB. 67 För en vidare diskussion se Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 43 ff. 68 Se 4 kap. MB. 69 Se 3 kap. MB. 70 Förutom 3 kap. 5 § innebär även 3 kap. 6 § ett viss skydd för rennäringen med tanke på att vissa naturområden i kombination med viss bebyggelse kan representera ett område med särskilda kulturvärden. 71 Prop. 1985/86:3 s. 57. 72 Prop. 1985/86:3 s. 57. 73 Prop. 1985/86:3 s. 160. 7 4 Prop. 1985/86:3 s. 160–161. 75 Prop. 1986/86:3 s. 155. Se även Bengtsson (2007) s. 47. 76 Det har exempelvis ansetts att lagstiftaren genom att välja så diffusa begrepp bäddar för tolkningsproblem och bristande förutsebarhet i den praktiska tillämpningen av bestämmelsen, se Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 143. 77 Se Bengtsson (2007) s. 46 och 67. 78 Prop. 1985/86:3 s. 161. 79 Prop. 1985/86:3 s. 161. 8 0 Skyddet av förutsättningarna för rennäringen är på inget sätt unikt: tillsvarande bestämmelser finns för jordbruk, skogsbruk, fiske och för anläggningar för industriell produktion, jfr 3 kap. 4, 5 och 8 §§ MB. 81 Prop. 1985/86:3 s. 161. 82 Det är i sammanhanget värt att notera att områden som är av riksintresse, skall skyddas mot åtgärder som enligt första stycket påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Det innebär att en ansökan om en åtgärd kan avslås ifall beslutsmyndigheten konstaterar att det föreligger en risk för att åtgärden påtagligt kommer att försvåra näringens bedrivande. 83 Lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 84 Se prop. 1987/88:69 s. 23–25. 85 Jfr 7 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 86 Beslut 2002-12-05 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. 8 7 Beslut 2003-10-16 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. Länsstyrelsen hade i yttrande till kommunen avstyrk markupplåtelse och bygglov, se härom Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 88 Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03 89 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 90 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03 och dnr 403-1040-03, 2003-11-28. 91 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-1040-03, 2003-11-28 och dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 92 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03. 9 3 Länsrätten i Norrbotten mål nr 2455-03. Två ledamöter i länsrätten var skiljaktiga och ansåg att målet borde återförvisas till länsstyrelsen. 94 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 2319-2320-05, 2007-04-05. 95 Kammarrätten lade till grund för sina bedömningar att Jordbruksverket hade angett att en flyttled för renar markeras med en bredd om 600 meter men att detta varierar beroende på terräng, väderförhållande och dylikt. 96 Boverket, yttrande 2009-01-28 dnr 10110-4388/2008. 9 7 RÅ 2010 not. 6. 98 Rent konkret gällde detta alltså kännedom om innehållet i 94 § RNL. 99 Jfr mål nr M 2073-07, Östersunds tingsrätt där ett viltstängsel om 15 ha inte ansågs innebära avsevärd olägenhet för renskötseln även om domstolen gjorde bedömningen att åtgärden dels skulle göra området obrukbart för renskötsel, dels att ytterligare ett område (något större) möjligen skulle falla bort som betes- och trivselområde för rennäringen. 100 Koncessionsområde omfattar ca 22 ha men gruvverksamhet beräknas omfatta 50 ha. 101 Bergstaten dnr 22-790-06, 2007-02-12. 102 Jfr Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12), regeringen N2007/3228/FIN (200712-06), RÅ 2010 not. 31. 103 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 1 04 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 105 Regeringsbeslut N2007/3228/FIN (2007-12-06). Bergstaten har tidigare konstaterat att miljökonsekvensbeskrivning vid gruvetableringar ofta har ”påtagliga brister vad gäller påverkan på renskötseln”, jfr MKB för renskötsel vid gruvetableringar, Jordbruksverket, 2005. 106 Även Naturvårdsverket och Sametinget gjorde bedömningen att beslutet skulle upphävas, bl.a. med hänvisning till bestämmelserna om riksintresse, Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 107 Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 108 RÅ 2010 not. 31. 109 RÅ 2010 not. 31. Ett annat förhållande av intresse är att regeringen i det aktuella ärendet hade fattat beslut utan att man gett samebyn möjlighet att yttra sig över inhämtade yttranden. Detta var enligt HFD inte grund för att upphäva regeringens beslut eftersom domstolen ansåg att det saknades grund för att anta att kommunikation med samebyn skulle ha lett till att ärendet skulle ha fått en annan utgång. Rent allmänt finns det stöd för att samebys ställning som sakägare i mål enligt 3 kap. 5 § miljöbalken är svagare än vad som är fallet i tidigare refererade mål enligt 32 § RNL där HFD i flera fall har upphävt regeringens beslut med hänvisning till brist i kommunikationsskyldigheten. 1 10 Prop. 1985/86:3 s. 155. 111 Prop. 1985/86:3 s. 161. 112 HFD refererar i detta sammanhang till prop. 1987/88:69 s. 23–25. 1 13 Prop. 1987/88:69 s. 24. 114 Prop. 1987/88:69 s. 234. 115 Prop. 1985/86:3 s. 161. 116 Prop. 1985/86:3 s. 161. 117 Prop. 1987/88:69 s. 24. 1 18 Försäljningen genomfördes trots att området tidigare hade återköpts av staten just mot bakgrund av rennäringens behov: avvittring i Härjedalen hade som bekant försatt renskötseln i en mycket besvärlig situation. 119 Punkt 13 köpeavtal, Statens fastighetsverk dnr 234-522/03. 120 Regeringsbeslut 2008-03-27, M2006/3970/F/P. 121 Regeringen kommenterar inte att samebyn i alla inlagor har dokumenterat områdets betydelse för rennäringen. 122 RÅ 2010 not. 62, aktbilaga 57. 1 23 Aktbilaga 12, dnr M2006/3970/F/P. 124 Regeringsbeslut 2008-03-27, dnr M2006/3970/F/P. 125 HFD:s ställningstagande i denna fråga ger grund till närmare reflexioner kring vad som avses med begreppet miljöpåverkan. 126 I samrådshandlingarna i planbeskrivningen gjordes beskrivningar av vissa miljökonsekvenser men inga av dessa rörde rennäringen. 127 Domstolen hänvisade till RÅ 1975 ref. 118, jfr särskilt yttrande av regeringsrådet Petrén. 128 Sametinget, yttrande 2007-02-27, aktbilaga 8. 1 29 Regeringsbeslut 32, 2010-04-29, yttrande till Regeringsrätten. 130 Härjedalens kommun, kommunstyrelsens yttrande 2007-06-13, aktbilaga 12. 131 HFD 2012 not. 27. 132 RÅ 2006 ref. 1 rör visserligen riksintressebestämmelserna men det är förfarandet kring hur handlingar har kommunicerats som skall anses ha prejudikatvärde i målet. 133 För en närmare redogörelse om grunden till samernas rätt till renskötsel se Torp, Eivind, Renskötselrättens grunder, SvJT 2012 s. 706 ff. 1 34 Renbetesområdet i Sverige är alltså inte geografiskt fastlagt. Jfr 3 § RNL. 135 De under senare åren mest uppmärksammade domstolsprocesserna beträffande samernas rättigheter har rört just frågan om samernas rätt till renskötsel på privatägt mark. Jfr T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland och NJA 2011 s. 109. 136 För en vidare diskussion av de rättsliga följderna av detta se Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm, 2004, s. 54 ff. 137 Se Renskador i plant och ungskog — en litteraturöversikt och analys av taxeringsmetod, Skogsstyrelsen rapport 2007:6. 138 Se SOU 2001:1 s. 230 och Effekter av skogsbruket på rennäringen — en litteraturstudie, Skogsstyrelsen rapport 2008:18. 139 Se Mattsson, Leif, Relationen skogsbruk — renskötsel. Om framväxten av en markanvändningskonflikt, SLU 1981 och Relationen skogsbruk — renskötsel. Om skogstillståndet och föränderlighet i ett ”harmoniområde” och ett ”konfliktområde”, SLU 1983. 140 SFS 1990:1379 och SFS 1993:553. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regler om hänsyn till rennäringen i viss utsträckning även fanns tidigare, jfr Skogsstyrelsen, Allmänna råd (SKSFS 1982:2) och (SKSFS 1986:6). 141 SFS 2010:930. 142 Jfr 31 § skogsvårdslagen. 143 Jfr 20 § skogsvårdslagen. 144 Jfr 16 § skogsvårdslagen. 1 45 SKSFS 2011:7, 4 kap. 3 §. 146 16 § skogsvårdslagen. 147 18 b § skogsvårdslagen. 148 18 b § 3 st. skogsvårdslagen. 149 13 b § skogsvårdslagen. 150 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19 f. 151 I utgångspunkten var regionchefen ställt under åtal av åklagare men riksåklagaren förklarade att åtalet skulle nedläggas. 152 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 1349–1355-2000. 1 53 21 § har upphävts genom lag (2010:930). 154 Jfr 21 § skogsvårdslagen. 155 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19. 156 Samerättsutredningen (1982–1991) lämnade förslag om grundlagsreglering av samernas ställning som urbefolkning, jfr SOU 1989:41 s. 122 f., men regeringen har inte ansett att en sådan markering är nödvändigt, jfr prop. 1992/93:32 s. 30 f. 157 Prop. 2009/10:80 s. 190. 158 Prop. 1993/94:117 s. 22. 159 1 kap. 2 § lag (1976:871). 160 Prop. 1975/76:209 s. 138. 161 Jfr Bengtson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 15. 1 62 För en närmare redogörelse av innebörden av lagändringen se Eka, Hirschfeldt, Jermsten & Starrsjö, Regeringsformen med kommentarer, Stockholm, 2012 s. 30– 31. 163 Se exempelvis NJA 2011 s. 109, T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland, T 97704 Östersunds tingsrätt. 164 Frågan om svensk anslutning till ILO-konvention nr 169 utreddes av en offentlig utredning under åren 1997–1999, jfr SOU 1999:25. Därefter har frågan ”bearbetats” inom regeringen. 165 SOU 1986:36, 1989:41 s. 269 ff. och SOU 1999:25 s. 48. 166 Prop. 1992/93:32 s. 102 ff. 167 Det samlade antal vindkraftverk var i utgångspunkten ca 400. 168 Miljödomstolen, Östersunds tingsrätt M 145-10 s. 40. 1 69 Mark- och miljööverdomstolen, Svea hovrätt M 824-11. 170 Beträffande domstolarnas förhållningssätt till internationella konventioner och svensk rätt se RÅ 1996 ref. 97, RÅ 2010 not. 31. 171 Bertil Bengtsson har uttryckt sin inställning på följande vis: ”Rennäringen och yrkesfisket utgör hårt trängda näringar, som här [genom införandet av den aktuella bestämmelsen] får ett välbehövligt stöd” men tillade för säkerhets skuld ”— vad det nu kan betyda i praktiken.” Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 47. 172 Prop. 1997/98:45 s. 243. 1 73 Se SOU 1989:41, SOU 1999:25, SOU 2006:14 s. 508, samt Nordisk samekonvention — Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppen, avgitt 27. oktober 2005.
Hänvisas från p. 1 (s. 123)
För en vidare diskussion av detta se Torp, Eivind, Renskötselrätten och rätten till naturresurserna — om rättslig reglering av mark- och resursanvändningen på renbetesmark i Sverige, Tromsø 2008, s. 48 ff. 1 4 År 1898, 1928 och 1971. 15 Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 38 och Torp, Eivind, The legal basis of Sami reindeer herding rights in Sweden, Arctic Review on Law and Politics, vol. 4, 1/2013 p. 42–60. 16 Upphävda paragrafer ej medräknat. 1 7 SFS 1947:225 56 §. Det var alltså nyttigheten som sådan som kunde upplåtas även om det är närliggande att tänka sig att en upplåtelse av sådana nyttigheter i vissa fall också påverkade markområdet. 18 Se SOU 1968:16 s. 19 och 206 ff. 19 Se SOU 1968:16 s. 18 f. samt jfr 12 och 13 §§. 20 Prop. 1971:51 s. 131 ff. 21 Regeringen påpekade att reglera om nyttjanderättsupplåtelser till viss del hade ändrats sedan 1928 års lag. Se härom prop. 1971:51 s. 132 och 134. 22 Prop. 1971:51 s. 132. 23 Prop. 1971:51 s. 133. Av visst intresse i sammanhanget är att regeringen anför att ”liksom gäller f.n. bör samerna alltså vara skyldiga att tåla…” vilket skapar ett felaktigt intryck av att regeringens förslag inte innebar en liberalisering av bestämmelserna om markupplåtelser. 24 JoU 1971:37 s. 47 och motion 1971:1367. 25 Ett undantag från denna huvudregel föreligger dock: sameby har rätt att upplåta rätt till jakt och fiske för husbehov utan avgift för tidigare medlem av sameby. Jfr 31 § 2 st. RNL. 26 I den aktuella bestämmelsen används formuleringen ”på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition”, jfr 32 § RNL. 2 7 32 § RNL 28 Jfr 32 § 2 st. RNL. 29 Jfr 34 § 1 st. RNL. 30 Jfr 34 § 2 st. RNL. 31 Jfr 99 § 3 st. RNL. 32 Jfr 32 § 2 st. RNL. 33 RÅ 1999 not. 234. Observatoriebyggnaden skulle uppföras för vetenskapliga syften. 34 Regeringsbeslut 2007-01-11, dnr Jo2006/1589. 35 Prop. 1971:51 s. 132 och JoU 1971:37 s. 47. 3 6 Se exempelvis RÅ 2003 not. 70 och RÅ 2003 not. 191. Vad gäller riksdagens beslut om restriktivitet i frågor om exploatering av fjällområdet se 4 kap. 5 § MB. 37 Prop. 1986/87:58 s. 45 ff. 38 Se SOU 2005:17 för en närmare redogörelse kring detta. 39 Se RÅ 1992 ref. 14. Regeringen har utsedd en utredning som bl.a. skall överväga möjligheten att avskaffa den dubbla jakträtten, jfr dir. 2012:77. 40 Se RÅ 2009 not. 159. 41 Se RÅ 2003 not. 64, RÅ 2004 not. 143 och RÅ 2004 not. 147. 42 Jfr RÅ 2008 not. 110. 43 Jfr 15 § RNL där det framgår att det är sameby som för medlemmarnas gemensamma behov nyttjar byns betesområde för renbete och 10 § om att sameby företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas intressen inom rennäringen i övrigt. 44 Jfr 33 § RNL. 4 5 SOU 1968:16 s. 18, Förslag till lag om rennäring, 11 § 2 st. Se även motion 1971:1367. 46 SOU 1968:16 s. 210–211. 47 Termen används såväl i betänkandet (SOU 1964:16) som i propositionen (1971:51). 48 Prop. 1971:51 s. 7, Förslag till rennäringslag, 32 §. 49 JoU 1971:37 s. 48. 50 RÅ 2008 not. 110 och RÅ 2008 not. 111. 51 Se RÅ 2003 not. 70, RÅ 2003 not. 133 och RÅ 2003 not. 191. Att fullt ut klarlägga de rättsliga ställningstaganden som ligger under dessa beslut kompliceras av att länsstyrelserna ofta hanterar frågan om olagligt uppförda byggnader i fjällområdet som avslag på ansökan om upplåtelse. Flera mål har således påbörjats genom en uppmaning från länsstyrelsen om att avlägsna olovligt uppförda byggnader från områden där upplåtelse saknas. I fall den som mottar uppmaningen inkommer med besvär över länsstyrelsens beslut hanterar länsstyrelserna detta som en ansökan om upplåtelse som i de flesta fall avslås. 52 MÖD 2007:35. 53 Se RÅ 2010 not. 35. 5 4 Se bl.a. Östersundsposten 2011-07-02. 55 Östersundsposten 2010-06-24. Se även JK 3823-00-21, beslutsdatum 2002-06-27. 56 Se härom i SOU 2005:116 s. 202 ff. 57 Jfr 5 § 1928 års renbeteslag. 58 Enligt andra stycket samma bestämmelse kan upphävandet begränsas till att avse viss tid eller vissa i renskötselrättens ingående befogenheter. 5 9 I lagförslaget från kommittén nämndes dock gruvverksamhet som ett typexempel på ett intresse som kan vara aktuellt för beslut om upphävande av renskötselrätten, jfr SOU 1968:16, s. 70 ff. 60 Se exempelvis RÅ 2010 not. 31. 61 Jfr 1 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. 62 Se även NJA 1979 A 2 och NJA 1981 s. 610. 63 Se RÅ 1999 not. 234, RÅ 2010 not. 31 och RÅ 2010 not. 62. 64 Prop. 1985/86:3 s. 9–10. 65 Jfr Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 136. 6 6 Jfr 3 kap. 6, 7 och 8 §§ MB. 67 För en vidare diskussion se Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 43 ff. 68 Se 4 kap. MB. 69 Se 3 kap. MB. 70 Förutom 3 kap. 5 § innebär även 3 kap. 6 § ett viss skydd för rennäringen med tanke på att vissa naturområden i kombination med viss bebyggelse kan representera ett område med särskilda kulturvärden. 71 Prop. 1985/86:3 s. 57. 72 Prop. 1985/86:3 s. 57. 73 Prop. 1985/86:3 s. 160. 7 4 Prop. 1985/86:3 s. 160–161. 75 Prop. 1986/86:3 s. 155. Se även Bengtsson (2007) s. 47. 76 Det har exempelvis ansetts att lagstiftaren genom att välja så diffusa begrepp bäddar för tolkningsproblem och bristande förutsebarhet i den praktiska tillämpningen av bestämmelsen, se Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 143. 77 Se Bengtsson (2007) s. 46 och 67. 78 Prop. 1985/86:3 s. 161. 79 Prop. 1985/86:3 s. 161. 8 0 Skyddet av förutsättningarna för rennäringen är på inget sätt unikt: tillsvarande bestämmelser finns för jordbruk, skogsbruk, fiske och för anläggningar för industriell produktion, jfr 3 kap. 4, 5 och 8 §§ MB. 81 Prop. 1985/86:3 s. 161. 82 Det är i sammanhanget värt att notera att områden som är av riksintresse, skall skyddas mot åtgärder som enligt första stycket påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Det innebär att en ansökan om en åtgärd kan avslås ifall beslutsmyndigheten konstaterar att det föreligger en risk för att åtgärden påtagligt kommer att försvåra näringens bedrivande. 83 Lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 84 Se prop. 1987/88:69 s. 23–25. 85 Jfr 7 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 86 Beslut 2002-12-05 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. 8 7 Beslut 2003-10-16 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. Länsstyrelsen hade i yttrande till kommunen avstyrk markupplåtelse och bygglov, se härom Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 88 Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03 89 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 90 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03 och dnr 403-1040-03, 2003-11-28. 91 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-1040-03, 2003-11-28 och dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 92 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03. 9 3 Länsrätten i Norrbotten mål nr 2455-03. Två ledamöter i länsrätten var skiljaktiga och ansåg att målet borde återförvisas till länsstyrelsen. 94 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 2319-2320-05, 2007-04-05. 95 Kammarrätten lade till grund för sina bedömningar att Jordbruksverket hade angett att en flyttled för renar markeras med en bredd om 600 meter men att detta varierar beroende på terräng, väderförhållande och dylikt. 96 Boverket, yttrande 2009-01-28 dnr 10110-4388/2008. 9 7 RÅ 2010 not. 6. 98 Rent konkret gällde detta alltså kännedom om innehållet i 94 § RNL. 99 Jfr mål nr M 2073-07, Östersunds tingsrätt där ett viltstängsel om 15 ha inte ansågs innebära avsevärd olägenhet för renskötseln även om domstolen gjorde bedömningen att åtgärden dels skulle göra området obrukbart för renskötsel, dels att ytterligare ett område (något större) möjligen skulle falla bort som betes- och trivselområde för rennäringen. 100 Koncessionsområde omfattar ca 22 ha men gruvverksamhet beräknas omfatta 50 ha. 101 Bergstaten dnr 22-790-06, 2007-02-12. 102 Jfr Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12), regeringen N2007/3228/FIN (200712-06), RÅ 2010 not. 31. 103 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 1 04 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 105 Regeringsbeslut N2007/3228/FIN (2007-12-06). Bergstaten har tidigare konstaterat att miljökonsekvensbeskrivning vid gruvetableringar ofta har ”påtagliga brister vad gäller påverkan på renskötseln”, jfr MKB för renskötsel vid gruvetableringar, Jordbruksverket, 2005. 106 Även Naturvårdsverket och Sametinget gjorde bedömningen att beslutet skulle upphävas, bl.a. med hänvisning till bestämmelserna om riksintresse, Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 107 Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 108 RÅ 2010 not. 31. 109 RÅ 2010 not. 31. Ett annat förhållande av intresse är att regeringen i det aktuella ärendet hade fattat beslut utan att man gett samebyn möjlighet att yttra sig över inhämtade yttranden. Detta var enligt HFD inte grund för att upphäva regeringens beslut eftersom domstolen ansåg att det saknades grund för att anta att kommunikation med samebyn skulle ha lett till att ärendet skulle ha fått en annan utgång. Rent allmänt finns det stöd för att samebys ställning som sakägare i mål enligt 3 kap. 5 § miljöbalken är svagare än vad som är fallet i tidigare refererade mål enligt 32 § RNL där HFD i flera fall har upphävt regeringens beslut med hänvisning till brist i kommunikationsskyldigheten. 1 10 Prop. 1985/86:3 s. 155. 111 Prop. 1985/86:3 s. 161. 112 HFD refererar i detta sammanhang till prop. 1987/88:69 s. 23–25. 1 13 Prop. 1987/88:69 s. 24. 114 Prop. 1987/88:69 s. 234. 115 Prop. 1985/86:3 s. 161. 116 Prop. 1985/86:3 s. 161. 117 Prop. 1987/88:69 s. 24. 1 18 Försäljningen genomfördes trots att området tidigare hade återköpts av staten just mot bakgrund av rennäringens behov: avvittring i Härjedalen hade som bekant försatt renskötseln i en mycket besvärlig situation. 119 Punkt 13 köpeavtal, Statens fastighetsverk dnr 234-522/03. 120 Regeringsbeslut 2008-03-27, M2006/3970/F/P. 121 Regeringen kommenterar inte att samebyn i alla inlagor har dokumenterat områdets betydelse för rennäringen. 122 RÅ 2010 not. 62, aktbilaga 57. 1 23 Aktbilaga 12, dnr M2006/3970/F/P. 124 Regeringsbeslut 2008-03-27, dnr M2006/3970/F/P. 125 HFD:s ställningstagande i denna fråga ger grund till närmare reflexioner kring vad som avses med begreppet miljöpåverkan. 126 I samrådshandlingarna i planbeskrivningen gjordes beskrivningar av vissa miljökonsekvenser men inga av dessa rörde rennäringen. 127 Domstolen hänvisade till RÅ 1975 ref. 118, jfr särskilt yttrande av regeringsrådet Petrén. 128 Sametinget, yttrande 2007-02-27, aktbilaga 8. 1 29 Regeringsbeslut 32, 2010-04-29, yttrande till Regeringsrätten. 130 Härjedalens kommun, kommunstyrelsens yttrande 2007-06-13, aktbilaga 12. 131 HFD 2012 not. 27. 132 RÅ 2006 ref. 1 rör visserligen riksintressebestämmelserna men det är förfarandet kring hur handlingar har kommunicerats som skall anses ha prejudikatvärde i målet. 133 För en närmare redogörelse om grunden till samernas rätt till renskötsel se Torp, Eivind, Renskötselrättens grunder, SvJT 2012 s. 706 ff. 1 34 Renbetesområdet i Sverige är alltså inte geografiskt fastlagt. Jfr 3 § RNL. 135 De under senare åren mest uppmärksammade domstolsprocesserna beträffande samernas rättigheter har rört just frågan om samernas rätt till renskötsel på privatägt mark. Jfr T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland och NJA 2011 s. 109. 136 För en vidare diskussion av de rättsliga följderna av detta se Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm, 2004, s. 54 ff. 137 Se Renskador i plant och ungskog — en litteraturöversikt och analys av taxeringsmetod, Skogsstyrelsen rapport 2007:6. 138 Se SOU 2001:1 s. 230 och Effekter av skogsbruket på rennäringen — en litteraturstudie, Skogsstyrelsen rapport 2008:18. 139 Se Mattsson, Leif, Relationen skogsbruk — renskötsel. Om framväxten av en markanvändningskonflikt, SLU 1981 och Relationen skogsbruk — renskötsel. Om skogstillståndet och föränderlighet i ett ”harmoniområde” och ett ”konfliktområde”, SLU 1983. 140 SFS 1990:1379 och SFS 1993:553. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regler om hänsyn till rennäringen i viss utsträckning även fanns tidigare, jfr Skogsstyrelsen, Allmänna råd (SKSFS 1982:2) och (SKSFS 1986:6). 141 SFS 2010:930. 142 Jfr 31 § skogsvårdslagen. 143 Jfr 20 § skogsvårdslagen. 144 Jfr 16 § skogsvårdslagen. 1 45 SKSFS 2011:7, 4 kap. 3 §. 146 16 § skogsvårdslagen. 147 18 b § skogsvårdslagen. 148 18 b § 3 st. skogsvårdslagen. 149 13 b § skogsvårdslagen. 150 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19 f. 151 I utgångspunkten var regionchefen ställt under åtal av åklagare men riksåklagaren förklarade att åtalet skulle nedläggas. 152 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 1349–1355-2000. 1 53 21 § har upphävts genom lag (2010:930). 154 Jfr 21 § skogsvårdslagen. 155 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19. 156 Samerättsutredningen (1982–1991) lämnade förslag om grundlagsreglering av samernas ställning som urbefolkning, jfr SOU 1989:41 s. 122 f., men regeringen har inte ansett att en sådan markering är nödvändigt, jfr prop. 1992/93:32 s. 30 f. 157 Prop. 2009/10:80 s. 190. 158 Prop. 1993/94:117 s. 22. 159 1 kap. 2 § lag (1976:871). 160 Prop. 1975/76:209 s. 138. 161 Jfr Bengtson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 15. 1 62 För en närmare redogörelse av innebörden av lagändringen se Eka, Hirschfeldt, Jermsten & Starrsjö, Regeringsformen med kommentarer, Stockholm, 2012 s. 30– 31. 163 Se exempelvis NJA 2011 s. 109, T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland, T 97704 Östersunds tingsrätt. 164 Frågan om svensk anslutning till ILO-konvention nr 169 utreddes av en offentlig utredning under åren 1997–1999, jfr SOU 1999:25. Därefter har frågan ”bearbetats” inom regeringen. 165 SOU 1986:36, 1989:41 s. 269 ff. och SOU 1999:25 s. 48. 166 Prop. 1992/93:32 s. 102 ff. 167 Det samlade antal vindkraftverk var i utgångspunkten ca 400. 168 Miljödomstolen, Östersunds tingsrätt M 145-10 s. 40. 1 69 Mark- och miljööverdomstolen, Svea hovrätt M 824-11. 170 Beträffande domstolarnas förhållningssätt till internationella konventioner och svensk rätt se RÅ 1996 ref. 97, RÅ 2010 not. 31. 171 Bertil Bengtsson har uttryckt sin inställning på följande vis: ”Rennäringen och yrkesfisket utgör hårt trängda näringar, som här [genom införandet av den aktuella bestämmelsen] får ett välbehövligt stöd” men tillade för säkerhets skuld ”— vad det nu kan betyda i praktiken.” Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 47. 172 Prop. 1997/98:45 s. 243. 1 73 Se SOU 1989:41, SOU 1999:25, SOU 2006:14 s. 508, samt Nordisk samekonvention — Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppen, avgitt 27. oktober 2005.s. 123