Stycket

27.Rimligare vore istället att ta fasta på den modell som Strahl förespråkar, även om detta förvisso innebär att de bevissvårigheter som är förknippade med sannolikhetskrav dras in i brottsbegreppet på ett kanske inte helt tillfredsställande sätt. Detta skulle innebära att gärningsmannen får finna sig i att bära ansvaret för den följd som uppstått av hans oaktsamma handling om följden med tillräckligt hög sannolik hade kunnat undvikas om säkerhetsåtgärderna vidtagits. Indirekt stöd för detta tänkesätt hittas också i NJA 2007 s. 369 (se även ovan fotnot 29), där HD fann att erforderligt orsakssamband får anses föreligga om det framstår som i hög grad sannolikt att effekten skulle ha uteblivit om den tilltalade handlat som han bort. Avgörandet gällde förvisso orsakssammanhang vid underlåtenhet (som alltså är en annan fråga än den som diskuteras här), men likheterna i problemställningen mellan denna och skyddsåtgärders effektivitet i det avseendet att bägge gäller underlåtna åtgärder, gör att det ändå torde kunna tillmätas relevans här. Fördelen är då att man inte behöver bevisa utom rimligt tvivel att följden undvikits som en följd av godtagbart agerande.s. 998