Stycket

24.I MD 2002:3 yrkade KO att Marknadsdomstolen med stöd av generalklausulen i 1995 års marknadsföringslag skulle förbjuda SPP att marknadsföra en internettjänst som utan föregående beställning hade tillställts kunderna, bl.a. avtalsvillkor och en personlig kod. KO ansåg att marknadsföringsmaterialet misslett mottagarna att tro att de redan genom mottagandet blivit bundna av avtalet. KO åberopade 4 § MFL och gjorde i första hand gällande att det rörde sig om ett vilseledande genom negativ avtalsbindning och i andra hand att förfarandet innebar en belastning, både av ekonomiskt natur och ur integritetssynpunkt. KO hänvisade också till MD 1999:24, vilket föranledde Marknadsdomstolen att reda ut läget och bl.a. förtydliga sitt ställningstagande i det av KO åberopade fallet. Domstolen pekade på att den tidigare nämnda specialregeln i 12 § i 1995 års MFL om obeställda varor tog sikte på negativ avtalsbindning och eftersom sådana erbjudanden inte anses medföra någon avtalsbundenhet är anslutningsformen vilseledande och därmed otillbörlig. Men för negativ avtalsbindning krävs, dels ett erbjudande, dels en kompletterande åtgärd. Domstolen tycks mena att eftersom det inte krävdes en avböjandeåtgärd ska förfarandet prövas utifrån andra utgångspunkter än de som gäller för negativ avtalsbindning. Det aktuella förfarandet kunde alltså vara otillbörligt enligt 4 § MFL om det i sitt sammanhang missledde mottagarna att tro att man redan innan användandet av internettjänsten blev bunden av avtalet. Marknadsdomstolen ansåg inte att så var fallet på någon av de grunder som KO åberopat. Domsmotiveringen kan tolkas som att domstolen menade att KO bort åberopa 12 § MFL om obeställda varor om man gjort gällande negativ avtalsbindning eftersom detta är ett vilseledande om de juridiska konsekvenserna, medan man bort åberopa 4 § MFL som grund om det inte var fråga om ett vilseledande om de juridiska konsekvenserna.s. 851