Stycket

39.I NJA 2006 s. 170 angav HD, att diskrimineringslagen omfattar ”vitt skilda situationer”, varför summorna måste kunna vara ”högst varierande beroende på kränkningens art och omfattning samt andra omständigheter i det enskilda fallet”. HD bedömde att avvisandet från en restaurang ”inte medfört några bestående praktiska effekter”. Vidare betonade HD, som sagt, att ersättningen inte utan särskilt lagstöd bör fjärmas alltför mycket från de ersättningsnivåer som gäller när skadestånd döms ut enligt skadeståndslagen i jämförbara fall, även om ersättningsnivåerna generellt ska ligga på en högre nivå. Utifrån dessa kriterier befanns, att en summa på 15 000 kr var en skälig ersättning. I det ovan berörda fallet NJA 2006 s. 683 blev ersättningssumman femdubbelt högre (75 000) än i den tidigare domen från samma år; till skillnad från en enstaka avvisning från en restaurang var konsekvensen i det fallet, att de kärande hade nekats antagning vid universitet. Tydligtvis kan en beloppspåverkande faktor vara den tidsmässiga inverkan som en diskriminering har, exempelvis om den för längre tid framåt förhindrar den drabbade att utföra vissa sysslor eller få tillgång till vissa förmåner; man kan förslagsvis diskutera dessa teman såsom ”tidseffekt” och ”tillvaroeffekt”. Om man spekulerar i vad ”praktiska effekter” i övrigt ska kunna denotera, kan tentativt anföras skillnaden mellan upplevelsen i sig och handlingens konsekvenser för den fortsatta livsföringen och dess olika aktiviteter. Det går därmed att iaktta en spännvidd, inom vars ramar vissa mönster kan börja skönjas avseende vad som ska bedömas mer eller mindre strängt, dvs. såsom mer eller mindre kränkande. HD:s domskäl ger därvidlag en indikation på att man inte ska förvänta en för alla diskrimineringsfall standardiserad summa, utan att varierande (3a) typfall kan etableras.s. 799