2 · Sanktionsreglerna i kontext

1.Aktiebolagslagens värdeöverföringsbegrepp omfattar enligt 17:1 första stycket vinstutdelning (punkt 1), förvärv av egna aktier (som inte är tillåtna enligt 19:5) (punkt 2), minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna (punkt 3) och förtäckt värdeöverföring i form av ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget” (punkt 4).s. 450

2.Enligt 17:2 första stycket får värdeöverföringar ske endast enligt lagens regler om (1) vinstutdelning, (2) förvärv av egna aktier, (3) minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna och (4) gåva som avses i 17:5. Överföring av tillgångar i samband med fusion eller delning av aktiebolag samt utskiftning i samband med likvidation omfattas inte av värdeöverföringsbegreppet.s. 451

3.Inget av de i 17:2 nämnda regelsystemen uppmärksammar förtäckta värdeöverföringar. Vinstutdelningsreglerna i 18 kapitlet blir därför tillämpliga enligt den så kallade ”in dubioprincipen”, som innebär att tillåtligheten av en värdeöverföring som inte uppfyller kraven enligt något annat regelsystem prövas enligt dessa. En förtäckt värdeöverföring är därför i praktiken alltid otillåten på grund av att den inte uppfyller de formella kraven i 18 kapitlet, om den inte godkänts av samtliga aktieägare.s. 451

4.Även när ett sådant godkännande föreligger är dessutom en sådan värdeöverföring otillåten, om den strider mot de i 17:3 och 4 till skydd för bolagets eget kapital uppställda borgenärsskyddsreglerna. Här stadgas dels en beloppsspärr som innebär att en värdeöverföring får äga rum endast om det efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital, dels en försiktighetsregel som föreskriver en mera övergripande prövning av värdeöverföringens försvarlighet med hänsyn till bolagets kapitalbehov. 17:4 reglerar den situationen att en värdeöverföring inte beslutas vid årsstämma, utan under löpande räkenskapsår.s. 451

5.I en tidigare artikel i denna tidskrift har påpekats hur starkt präglat lagstiftarens tänkande i anslutning till reglerna om värdeöverföringar, och särskilt förtäckta sådana, är av två sällan uttalade och i sammanhanget ganska udda premisser. Den ena premissen är den dominerande betydelse som ”ordinär vinstutdelning” i form av utbetalning till aktieägarna av ett visst belopp per aktie efter beslut av bolagsstämman uppenbarligen spelat för reglernas utformning. Med avseende på rättsverkningarna av förtäckta olovliga värdeöverföringar blir detta särskilt tydligt.s. 451

6.Flertalet problematiska situationer har att göra med att de för ”ordinär vinstutdelning” utformade rättsverkningarna inte passar. Lagstiftarens målsättning är att trots det åstadkomma en likartad reglering. Det har lett till att förtäckta värdeöverföringar, som förekommer i så många fler variationer än utbetalning av ett visst penningbelopp per aktie, inte bedöms som sådana. I stället bedöms de som en variant — eller kanske snarare avart — av ordinär vinstutdelning. Man tar således inte något helhetsgrepp om förtäckta värdeöverföringar som sådana. I stället nöjer man sig med att utifrån en ganska svepande diskussion göra vissa justeringar i de för ordinär vinstutdelning gällande principerna för att hjälpligt hantera dessa.s. 451

7.Den andra premissen är att bolagets bokföring — inte den rättshandling genom vilken bolaget frånhänds en del av sina tillgångar — utgör den utsiktspunkt utifrån vilken såväl ”öppna” som förtäckta värdeöverföringen betraktas. När det gäller rättsföljderna är den premissen sällan direkt iakttagbar i lagtexten och det är antagligen främst indirekt som den har varit av betydelse för reglernas utformning. Det låter sig således antas att den bidragit till vissa svårbegripliga och antagligen onödigt tillkrånglade avvikelser från vanliga regler om återgång av rättshandlingar på grund av obundenhet, ogiltighet eller overksamhet — vilka nog i de flesta fall skulle ha passat bättre än lagens speciallösningar.s. 452

8.Den primära sanktionen vid en olovlig värdeöverföring är enligt 17:6 första stycket en återbäringsplikt för mottagaren, som således har att återbära vad som mottagits. Återbäringsplikten är långtifrån okomplicerad och strider på viktiga punkter mot etablerade principer som är till för att så att säga få rättsordningen att ”gå ihop”. Den har också gett upphov till ett antal olika frågor om rättsföljdens juridiska natur och närmare innebörd. Enligt förarbetena har rättsföljden ogiltighets natur, men det framstår trots det som osäkert i hur stor omfattning vanliga regler om ogiltighetens rättsverkningar kan tillämpas.s. 452

9.Särskilda svårigheter inställer sig när det inte är fråga om en ensidig utbetalning av pengar från bolaget, utan om en förtäckt värdeöverföring som verkställts genom ett ömsesidigt förpliktande avtal. Ytterligare problematiska frågeställningar aktualiseras när en transaktion endast till viss del utgör en värdeöverföring eller en värdeöverföring endast till viss del är olovlig. En annan fråga av principiell betydelse är i vad mån återgång av en transaktion som utgör en värdeöverföring även kan inträda enligt andra regler, till exempel reglerna om ogiltighet eller overksamhet eller reglerna om obundenhet av rättshandlingar på grund av bristande behörighet eller befogenhet.s. 452

10.Återbäringsplikten förutsätter att ond tro föreligger på mottagarens sida. Inte heller kravet på ond tro är helt okomplicerat, bland annat därför att det har en dualistisk natur. Enligt huvudregeln krävs det att bolaget visar att mottagaren insåg eller borde inse att värdeöverföringen stod i strid med de tillämpliga bestämmelserna i 17, 18 eller 20 kapitlet aktiebolagslagen. När det rör sig om en förtäckt värdeöverföring enligt 17:1 första stycket punkt 4 (som inte avser gåva enligt 17:5) gäller en annan regel. Här stadgas således att mottagaren är återbäringsskyldig om värdeöverföringen strider mot 17 kapitlet. Det räcker då att bolaget visar att mottagaren insåg eller borde inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget.s. 452

11.Återbäringsplikten för mottagaren suppleras med ett briststäckningsansvar för olika personkategorier som, enligt lagens terminologi, på olika sätt har medverkat till värdeöverföringen. Även bristtäckningsreglerna avviker till sin utformning från etablerade principer av vikt för konsistensen i rättsordningen.s. 453

12.För brist som kan uppkomma vid återbäring enligt 17:6 svarar således, enligt 17:7 första stycket, de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet. För styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, lekmannarevisor och särskild granskare förutsätts, enligt andra stycket, uppsåt eller oaktsamhet, medan för aktieägare och annan krävs uppsåt eller grov oaktsamhet.s. 453

13.För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar vidare, enligt tredje stycket, även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 17:6 första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring. Regeln får liknande konsekvenser som en vindikationsrätt, men är av en annan natur eftersom ansvaret har formen av ett bristtäckningsansvar. Den närmare räckvidden av den besynnerliga ”pseudo-vindikation” som här stadgas är därför inte i alla hänseenden helt klar.s. 453

14.Bristtäckningsansvaret är i grunden närmast av skadeståndsrättslig natur (i vid mening), även om det inte konsekvent är utformat som ett skadeståndsansvar i vanlig mening. I konsekvens med detta tillämpas, enligt vad som stadgas i 17:7 fjärde stycket, bestämmelserna i 29:5 om jämkning av skadestånd och 29:6 om solidariskt skadeståndsansvar och inbördes regress för flera skadeståndsskyldiga. Stadgandenas tilllämpning måste naturligen anpassas till bristtäckningsreglernas speciella utformning. De innebär bland annat att det är en uppkommen brist vid en återbäring och inte en uppkommen skada beräknad enligt skadeståndsregler som skall ersättas. Man kan fråga sig om detta underlättar eller försvårar beloppsbestämningen.s. 453