Rättsfallet utgör avstamp för reflektioner kring begreppet kränkning i Mårten Schultz, Kränkning, Stockholm 2008, kap. 2. 1 5 www.brottsoffermyndigheten.se 16 Allvarlighetsrekvisitet behandlas i Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 653 ff. 17 Jmf. SOU 1992:84, s. 241 och 250, och Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 658 ff. 1 8 Prop. 2000/01:68, s. 50. 19 Jmf. prop. 2000/01:68, s. 51. 2 0 Frågan behandlas i Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 709 ff. Mia Carlsson behandlar frågan om kränkningsersättning för arbetstagare, om än ganska kortfattat, mot bakgrund av en omfattande undersökning om arbetsskador, Mia Carlsson, Arbetsskada, Stockholm 2008, s. 645 ff. 2 1 Med det menar jag inte att personskadan i sig påverkar rätten till kränkningsersättning, även om det understundom förekommer att personskadebedömningen tillåts påverka även denna bedömning. Men effekterna i form av personskador kan ha visst intresse vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig. 22 Högsta domstolen nämner inte i domskälen vilket brott RB dömdes för eller hur straffvärdet bedömdes, men noterar att gärningsmannen dömts till skyddstillsyn. 2 3 Den miljö som skolpersonal som lärare är verksam inom kan även ha betydelse som ett ansvarslättande — ordet är valt för att undvika juridisk-tekniska uttryck — argument för skolpersonalen. Ett särskilt exempel på det är ansvarsfrihetsgrunden social adekvans, som innebär att t.ex. en lärare som ingripit i en situation på ett sätt som utanför skolan skulle betraktats som ett brott, och som inte faller under någon av de andra ansvarsfrihetsgrunderna (nöd, nödvärn, samtycke etc.) ändå kan vara straffritt. Det kan till exempel under vissa omständigheter vara nödvändigt att tillåta en lärare visst svängrum för att kunna upprätthålla disciplinen. HD har nyligen behandlat ett sådant fall där ansvarsfrihet enligt denna grund inte ansågs föreligga, se NJA 2009 s. 776. Se också Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 164 f. 24 Den ovan nämnda domen från Gällivare tingsrätt kan jämföras med den enligt min egen uppfattning rimligare och välargumenterade hovrättsdomen från Hovrätten för Västra Sverige, 25 juli 2012 i B 2910-12. Bakgrunden var att en lärare (AMK) hade knuffats i samband med att hon bett några personer som störde hennes lektion att lämna en korridor. Knuffen bedömdes som ofredande. Hovrätten skriver: ”I detta fall utsattes AMK för ett ofredande på sin arbetsplats inför sina elever. Handlingen föregicks av ett oacceptabelt beteende från [förövarens] sida där han under en lång stund störde AMK:s lektion. Med beaktande av dessa omständigheter anser hovrätten att kränkningen var av allvarligt slag. Läraryrket är inte att jämställa med den typ av yrken där man måste vara beredd på att mötas av visst våld, hot eller ofredande och alltså ha en bättre mental beredskap inför detta än andra. Skolan är tvärtom en plats där både lärare och elever ska kunna känna sig trygga. AMK ska därför tillerkännas ersättning för kränkning.” (Min kursivering.) 2 5 I ett hovrättsavgörande hade en lärare misshandlats av en förälder. Misshandeln var av ett sådant slag att domstolen fann att den ”låg på gränsen” till det kränkningsskadeståndsgrundande området. Hovrätten fann att kränkningsersättning skulle utgå med hänsyn till att ”våldet utövats mot P.B. på hans arbetsplats i samband med att han för att upprätthålla ordningen i skolans lokaler avvisat [föräldern]”, se Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 15 september 2009 i B 100409. Här fick alltså lärarens roll som ordningsansvarig närmast betydelse som ett ansvarsskärpande argument. 2 6 Detta är temat för Karl Dahlstrands rättssociologiska undersökning Kränkning och upprättelse, Lund 2012. 27 I den mån samhällsekonomiska eller liknande argument skall tillmätas betydelse, t.ex. genom att man oroar sig för kostnaderna för brottsskadeersättningssystemet, så bör det i sådana fall göras mot bakgrunden av en ordentlig ekonomisk analys. För egen del anser jag att om samhällskostnaderna i ett sådant fall antas bli alltför stora så är det rimligare att lägga det till grund för en reform av brottsskadeersättningssystemet, snarare än att låta det påverka skadeståndsrättens intresseavvägningar. De metodologiska argumenten härför utvecklar jag i Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 3. 2 8 Vissa former av kränkningar betraktas särskilt allvarligt, t.ex. om det finns hatbrottsliknande inslag. Men även detta blir understundom konstigt. Tag det ovan nämnda hovrättsfallet RH 2006:16 där rasistiska tillmälen ansågs gå över gränsen för vad som behövs tålas. Den kvinnliga polis som utsattes för misogyna, ja, närmast kvinnohatiska kommentarer ansågs däremot inte kränkt i lagens mening. Vissa hatbrott betraktas synbarligen som värre än andra. 2 9 Diskrimineringsersättning är den nuvarande lagstiftningens språkbruk, se diskrimineringslag (2008:567), 5 kap. 1 §. Tidigare användes ordet skadestånd. Se angående terminologin Ds. 2007:10, s. 87 ff. 3 0 Jmf. beslut från Brottsoffermyndighets nämnd 10 oktober 2011 i Dnr 6034 — 6036/2011, 7365/2011 och 9197/2011 rörande kränkningsersättning till Nationel la insatsstyrkan i samband med det s.k. Loomis-rånet. Nämnden framhöll följande: ”Polismännen ingick vid det aktuella tillfället i Nationella insatsstyrkan som är särskilt tränad att hantera farliga personer och arbeta i utsatta lägen. Insatsstyrkan var väl införstådd med att uppdraget var riskfyllt och kunde innebära en konfrontation med rånare som sannolikt var beväpnade”
Hänvisas från p. 22 (s. 317)
Rättsfallet utgör avstamp för reflektioner kring begreppet kränkning i Mårten Schultz, Kränkning, Stockholm 2008, kap. 2. 1 5 www.brottsoffermyndigheten.se 16 Allvarlighetsrekvisitet behandlas i Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 653 ff. 17 Jmf. SOU 1992:84, s. 241 och 250, och Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 658 ff. 1 8 Prop. 2000/01:68, s. 50. 19 Jmf. prop. 2000/01:68, s. 51. 2 0 Frågan behandlas i Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 709 ff. Mia Carlsson behandlar frågan om kränkningsersättning för arbetstagare, om än ganska kortfattat, mot bakgrund av en omfattande undersökning om arbetsskador, Mia Carlsson, Arbetsskada, Stockholm 2008, s. 645 ff. 2 1 Med det menar jag inte att personskadan i sig påverkar rätten till kränkningsersättning, även om det understundom förekommer att personskadebedömningen tillåts påverka även denna bedömning. Men effekterna i form av personskador kan ha visst intresse vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig. 22 Högsta domstolen nämner inte i domskälen vilket brott RB dömdes för eller hur straffvärdet bedömdes, men noterar att gärningsmannen dömts till skyddstillsyn. 2 3 Den miljö som skolpersonal som lärare är verksam inom kan även ha betydelse som ett ansvarslättande — ordet är valt för att undvika juridisk-tekniska uttryck — argument för skolpersonalen. Ett särskilt exempel på det är ansvarsfrihetsgrunden social adekvans, som innebär att t.ex. en lärare som ingripit i en situation på ett sätt som utanför skolan skulle betraktats som ett brott, och som inte faller under någon av de andra ansvarsfrihetsgrunderna (nöd, nödvärn, samtycke etc.) ändå kan vara straffritt. Det kan till exempel under vissa omständigheter vara nödvändigt att tillåta en lärare visst svängrum för att kunna upprätthålla disciplinen. HD har nyligen behandlat ett sådant fall där ansvarsfrihet enligt denna grund inte ansågs föreligga, se NJA 2009 s. 776. Se också Sandra Friberg, Kränkningsersättning, Uppsala 2010, s. 164 f. 24 Den ovan nämnda domen från Gällivare tingsrätt kan jämföras med den enligt min egen uppfattning rimligare och välargumenterade hovrättsdomen från Hovrätten för Västra Sverige, 25 juli 2012 i B 2910-12. Bakgrunden var att en lärare (AMK) hade knuffats i samband med att hon bett några personer som störde hennes lektion att lämna en korridor. Knuffen bedömdes som ofredande. Hovrätten skriver: ”I detta fall utsattes AMK för ett ofredande på sin arbetsplats inför sina elever. Handlingen föregicks av ett oacceptabelt beteende från [förövarens] sida där han under en lång stund störde AMK:s lektion. Med beaktande av dessa omständigheter anser hovrätten att kränkningen var av allvarligt slag. Läraryrket är inte att jämställa med den typ av yrken där man måste vara beredd på att mötas av visst våld, hot eller ofredande och alltså ha en bättre mental beredskap inför detta än andra. Skolan är tvärtom en plats där både lärare och elever ska kunna känna sig trygga. AMK ska därför tillerkännas ersättning för kränkning.” (Min kursivering.) 2 5 I ett hovrättsavgörande hade en lärare misshandlats av en förälder. Misshandeln var av ett sådant slag att domstolen fann att den ”låg på gränsen” till det kränkningsskadeståndsgrundande området. Hovrätten fann att kränkningsersättning skulle utgå med hänsyn till att ”våldet utövats mot P.B. på hans arbetsplats i samband med att han för att upprätthålla ordningen i skolans lokaler avvisat [föräldern]”, se Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 15 september 2009 i B 100409. Här fick alltså lärarens roll som ordningsansvarig närmast betydelse som ett ansvarsskärpande argument. 2 6 Detta är temat för Karl Dahlstrands rättssociologiska undersökning Kränkning och upprättelse, Lund 2012. 27 I den mån samhällsekonomiska eller liknande argument skall tillmätas betydelse, t.ex. genom att man oroar sig för kostnaderna för brottsskadeersättningssystemet, så bör det i sådana fall göras mot bakgrunden av en ordentlig ekonomisk analys. För egen del anser jag att om samhällskostnaderna i ett sådant fall antas bli alltför stora så är det rimligare att lägga det till grund för en reform av brottsskadeersättningssystemet, snarare än att låta det påverka skadeståndsrättens intresseavvägningar. De metodologiska argumenten härför utvecklar jag i Kausalitet, Stockholm 2007, kap. 3. 2 8 Vissa former av kränkningar betraktas särskilt allvarligt, t.ex. om det finns hatbrottsliknande inslag. Men även detta blir understundom konstigt. Tag det ovan nämnda hovrättsfallet RH 2006:16 där rasistiska tillmälen ansågs gå över gränsen för vad som behövs tålas. Den kvinnliga polis som utsattes för misogyna, ja, närmast kvinnohatiska kommentarer ansågs däremot inte kränkt i lagens mening. Vissa hatbrott betraktas synbarligen som värre än andra. 2 9 Diskrimineringsersättning är den nuvarande lagstiftningens språkbruk, se diskrimineringslag (2008:567), 5 kap. 1 §. Tidigare användes ordet skadestånd. Se angående terminologin Ds. 2007:10, s. 87 ff. 3 0 Jmf. beslut från Brottsoffermyndighets nämnd 10 oktober 2011 i Dnr 6034 — 6036/2011, 7365/2011 och 9197/2011 rörande kränkningsersättning till Nationel la insatsstyrkan i samband med det s.k. Loomis-rånet. Nämnden framhöll följande: ”Polismännen ingick vid det aktuella tillfället i Nationella insatsstyrkan som är särskilt tränad att hantera farliga personer och arbeta i utsatta lägen. Insatsstyrkan var väl införstådd med att uppdraget var riskfyllt och kunde innebära en konfrontation med rånare som sannolikt var beväpnade”s. 317