1.Skadeståndslagen viker som redan noterats för kontraktuella regler och principer, men har i frånvaron av kontraktuella regler relevans också i avtalsförhållanden.s. 1020
2.En särskild fråga är emellertid hur bedömningen av ansvarsfrågor i kontraktuella situationer av innebörden i de grundläggande begreppen skall förstås. De centrala ansvarsförutsättningarna för kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar är i stor utsträckning de samma. Det krävs en skada, en ansvarsgrund (in dubio culpa), och kausalitet. Skall då den utomobligatoriska begreppsbildningen användas också i avtalssammanhang? Svaret är inte självklart. Begrepp används på olika sätt i olika rättsliga miljöer.s. 1020
3.I NJA 2012 s. 597 hade Högsta domstolen en entreprenadrättslig fråga på sitt bord. Frågan i målet var om en entreprenör skulle behöva betala förseningsvite för ett försenat idrifttagande, trots att det fanns en annan faktor — för vilken inte entreprenören hade ansvar — som också skulle ha medfört förseningen även entreprenörens handlande förutan. Trots att det var fråga om vite i en entreprenadrättslig avtalssituation fann HD att lösningen skulle sökas i dispositiv rätt. Därvid analyserades situationen utifrån gällande rätt i utomobligatorisk skadeståndsrätt, vid (vad HD kallade för) s.k. konkurrerande skadeorsaker. Mot denna bakgrund konstaterade domstolen att ansvar för förseningen inte kunde undgås med argumentet att sådan försening skulle inträffat ändå.s. 1020
4.I detta fall hämtades alltså stöd för bedömningen i den utomobligatoriska skadeståndsrätten trots att det var fråga om en avtalsrelation präglad av ett eget, finkalibrerat och inkört, regelverk. 2012 års avgörande är inte unikt.s. 1021
5.I NJA 2011 s. 454 hade en hyresgäst underlåtit att stänga av vattentillförseln till sin bänkdiskmaskin efter att den diskat färdigt. En slang gick sönder och vatten strömmade ut. Stora skador uppstod på byggnaden. Förhållandet mellan hyresgästen och värden, fastighetsägare, reglerades av ”hyreslagen” (12 kap. JB) och därtill fanns det särskilda normer i hyresavtalet. Till hyresavtalet var kopplat ordningsföreskrifter. Enligt dessa gällde för hyresgästen ”att inte utan särskilt tillstånd av hyresvärden installera tvätt- eller diskmaskin (s.k. bänkdiskmaskin får dock installeras) eller köksfläkt och att vid installation efter sådant tillstånd utföra installationen på ett fackmässigt sätt, att utöva tillsyn och kontroll av maskinen med vattenanslutningar och dylikt samt att vid varje tillfälle efter användande stänga av vattnet till maskinen”. Ordningsföreskrifterna ansågs höra till hyresavtalet. Utgångspunkten för bedömningen var således att det var fråga om ett avtalsrättsligt förhållande, reglerat i speciallag, där det dessutom fanns en specifik handlingsplikt enligt avtalet som hade överträtts. Icke desto mindre fann HD att en s.k. fri culpabedömning skulle göras och tog i denna bedömning avstamp i bl.a. skadeståndslagskommentaren och Jan Hellners kända lärobok i utomobligatorisk skadeståndsrätt.s. 1021
6.Det är möjligen brådmoget att tolka två rättsfall från HD som ett tecken på en tendens men min uppfattning är ändå att det finns en sådan. (Vilket också stöds av andra fall, även från underrätterna.) Skadeståndsrättens erfarenheter av att arbeta med allmänna begrepp och övergripande modeller verkar framstå som användbara även utanför skadeståndsrättens kärnområde. Det gäller tydligen även i kontraktuella relationer kringgärdade av ”nischade” ansvarsregler. Den skadeståndsrättsliga argumentation som vuxit fram inom skadeståndslagens struktur kan antas få allt större relevans även i avtalsrättsliga ansvarssituationer, men också i specialskadeståndsrätten, t.ex. i kommersiella skadeståndssammahang inom ramen för aktiebolagsrätten eller entreprenadrätten.s. 1021