1.HD har nu i ett stort antal rättsfall följt upp och utvecklat det synsätt som kom till uttryck i mefedrondomen (NJA 2011 s. 357). Det får antas att påföljdsbestämningsfrågor med bäring på narkotikabrott och narkotikasmuggling i framtiden inte kommer att bli föremål för HD:s intresse på detta sätt. Någon fråga återstår dock. En sådan är betydelsen av halten narkotika (renhetsgraden) i det preparat som en narkotikabrottslighet har avsett (jfr NJA 1998 s. 512). En annan fråga är möjligen (se avsnitt 6.8) gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden när det gäller exempelvis heroin.s. 65
2.Den förhoppningen kan hysas att påföljdsbestämningen i narkotikamål i framtiden med stöd av avgörandena från HD kommer att anpassas till de principer som gäller för påföljdsbestämningen vid andra brott. Detta innebär att den övre delen av straffskalan verkligen reserveras för de fall som måste betraktas som mycket allvarliga, att straffvärdebedömningen är nyanserad, att mängdrekvisitets betydelse blir nedtonad och att domstolarna vid påföljdvalet, som det föreskrivs i 30 kap. 4 § första stycket BrB, fäster särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse och i detta sammanhang beaktar de billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § BrB som kan förekomma.s. 65
3.När det gäller straffvärdebedömningen av sort och mängd narkotika är det kanske ofrånkomligt att domstolarna tillämpar någon form av riktlinjer. I och för sig kan man tycka att det skulle räcka med de anvisningar som HD har lämnat beträffande gränsen mellan ringa brott och normalgraden, den utifrån sort och mängd ungefärliga gränsen för grovt brott och ”taket” när det gäller betydelsen av sort och mängd. Med dessa hållpunkter borde det finnas goda möjligheter att upprätthålla en enhetlig påföljdsbestämning.s. 65
4.Samtidigt får det finnas förståelse för att man inom domstolarna kan känna ett behov av ytterligare hållpunkter när det gäller betydelsen av sort och mängd. Några avgörande invändningar mot de riktlinjer som nu har tagits fram inom Hovrätten över Skåne och Blekinge finns det då kanske inte anledning att ha (den reviderade septemberlistan; bilaga 2). Bara domstolarna kommer ihåg att en straffvärdebedömning utifrån tabell kan vara en rimlig början på resonemangen i påföljdsbestämningsfrågan men ofta är ett dåligt slut. Sker detta kan HD ganska snart lägga spörsmålet om påföljdsbestämning vid narkotikabrott åt sidan. Sker det inte finns det emellertid anledning att räkna med att HD återkommer i frågan.s. 65