Stycket

5.Den reflektionen kan göras, att HD har varit lyhörd för lagstiftarens efter hand skärpta syn på narkotikabrottsligheten. Detta är i och för sig helt naturligt. I HD:s praxis har dock mängdrekvisitet i en del fall getts en ganska stor betydelse trots innebörden av främst 1981 års lagstiftning. I och för sig har HD i flera rättsfall, se t.ex. NJA 2004 s. 354 och NJA 2008 s. 653, framhållit att man måste iaktta försiktighet med att fastställa och tillämpa generella schabloner avseende sort och mängd narkotika som grund för straffvärdebedömningen i enskilda fall. Det framstår emellertid inte som om HD i sitt eget dömande, i vart fall inte genomgående och fullt ut, har varit tillräckligt försiktig. I linje med detta ligger att underdomstolarna knappast — fram till mitten av år 2011 — hade tagit något starkt intryck av dessa uttalanden. Möjligen kan detta tillskrivas det förhållandet att HD inte på ett tydligt sätt hade beskrivit en resonemangsmodell för underdomstolarna.s. 25