1.utgjort betalning för narkotika kan förklaras förverkade som vinning av narkotikabrott.s. 16
2.NJA 1982 s. 64: Ett åtal för stämpling till narkotikabrott ogillades eftersom ett fullgörande av det uppdrag som avsågs med stämplingsåtalet inte skulle ha innefattat någon överlåtelse av narkotika.s. 16
3.NJA 1982 s. 164: Två personer åtalades för medhjälp eller förberedelse till grovt narkotikabrott, bestående i att den ene till den andre hade överlämnat en stor summa pengar som enligt åtalet antingen utgjorde betalning för i Sverige försåld narkotika eller var avsedd för inköp av narkotika i Holland. Mot bakgrund av utformningen av ansvarsbestämmelserna i narkotikastrafflagen uppkom fråga om kravet på bevisning för att de tilltalade eller någon av dem hade begått brott som omfattades av åtalet. De tilltalade frikändes för påstådd brottslighet.s. 16
4.NJA 1982 s. 325: Den tilltalade, som var intagen i kriminalvårdsanstalt, hade innehaft 0,7 gram cannabisharts som han hade avsett att överlämna till en annan intagen. Han dömdes för narkotikabrott av normalgraden. Hänsynen till upprätthållandet av den allmänna laglydnaden måste enligt HD väga tungt vid bestämmande av påföljden för narkotikabrott av det aktuella slaget. Domen löd på fängelse fjorton dagar.s. 17
5.NJA 1982 s. 511: En sjuttonårig narkotikaberoende yngling, som efter att ha vistats på Sundbo yrkesskola (först för observation och sedan som inskriven) hade beretts plats på behandlingshemmet Hasselakollektivet, blev som påföljd för bl.a. allvarlig narkotikabrottslighet överlämnad till vård inom socialtjänsten. Narkotikabrottsligheten bestod i innehav av 2,2 kg cannabisharts av vilken mängd ynglingen hade överlåtit 1,7 kg. Han var sexton år vid brotten. Hans ålder, hans narkotikaberoende och den tid han hade vistats på Sundbo anfördes av HD som grund för att synnerliga skäl för fängelse inte förelåg.s. 17
6.NJA 1982 s. 525: Målet gällde, i tre olika åtal för brott mot narkotikastrafflagen, om åklagarens gärningsbeskrivning över huvud taget innefattade påståenden om någon enligt narkotikastrafflagen straffbelagd gärning. Även frågor om vilka krav som ska ställas på bevisningens styrka behandlades.s. 17
7.NJA 1983 s. 425: En lastbil som särskilt hade iordningställts för smuggling genom att det hade tagits upp öppningar i hålrummen i bilens flakbalkar, vilka öppningar hade försetts med lock, bedömdes som ett sådant hjälpmedel som avsågs med förberedelsebestämmelsen i dess dåvarande lydelse. — Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika hade begåtts utomlands av svensk medborgare. Trots att narkotikan var avsedd att säljas i Sverige ansågs brottet inte förövat mot Sverige i den mening som avsågs med 2 kap. 3 § 3 BrB. — I rättsfallet tas även frågan om förbudet mot reformatio in pejus upp avseende värdeförverkande.s. 17
8.NJA 1983 s. 754 I: Avgörandet gällde bedömningen av farlighetsgraden av kokain. Den tilltalade hade innehaft 46,75 gram av ett preparat som innehöll kokain av vilken mängd han hade överlåtit det mesta. Dessutom hade han omvandlat mannitol till fast form, medveten om att det skulle användas för uppblandning av kokainet, vikt 14 kuvert för paketering av kokainet, tillhandahållit en våg samt upplåtit bostad åt en person för verkställande av uppblandningen. HD:s slutsats var att kokain är något farligare än amfetamin. Påföljden bestämdes till fängelse ett år.s. 17
9.NJA 1983 s. 754 II: Den tilltalade hade för eget bruk innehaft 5 gram kokain samt, vid fyra olika tillfällen, överlåtit 2 gram, 10 gram, 10 gram respektive 3 gram kokain. Enligt HD borde han, med hänsyn till vikten från allmän synpunkt av att inskärpa allvaret i all olaglig befattning med kokain, dömas till ett relativt långt fängelsestraff. Av betydelse var därvid att den tilltalades gärningar hade varit ett led i en annan persons mycket allvarliga narkotikahantering. Vid straffmätningen beaktade HD också i någon mån att, enligt uppgifter som hade lämnats i målet, berörda myndigheter och vårdorgan hyste farhågor inför en annalkande våg av kokainmissbruk som hade gjort sig märkbar i Danmark och som kunde antas bero på bl.a. en hastig ökning av tillgången på kokain på världsmarknaden. Påföljden blev fängelse ett år.s. 17
10.NJA 1983 s. 887: Ett sådant handhavande av narkotika som äger rum i direkt anslutning till konsumtion ansågs inte utgöra innehav av narkotika i narkotikastrafflagens mening. Målet gällde en person i tjugoårsåldern. Han dömdes, efter det att innehavet i anslutning till konsumtion hade räknats bort, för innehav av minst 250–300 gram cannabisharts och för överlåtelse av 35 gram cannabisharts samt för medhjälp till överlåtelse av 80–90 gram cannabisharts. Påföljden blev skyddstillsyn. För ett sådant påföljdsval talade vissa individualpreventiva skäl samt en lång häktningstid.s. 18
11.NJA 1985 s. 164: Den tilltalade, som var nästan nitton år, hade köpt sammanlagt 200 gram amfetamin som hon sedan hade sålt vidare. På affärerna hade hon tjänat 10 000 kr. Kvantiteten narkotika ansågs inte vara så stor att brottet borde bedömas som grovt. Visserligen sålde den tilltalade narkotikan för att tjäna pengar och var inte själv missbrukare vid den aktuella tiden. Handlandet framstod dock som utslag mera av omognad och tanklöshet än av hänsynslöshet. Sammantaget borde brottet inte bedömas som grovt. Påföljden blev fängelse ett år sedan hänsyn tagits till den tilltalades ungdom.s. 18
12.NJA 1985 s. 726: Två kvinnor, den ena strax under 21 år och den andra strax över, fälldes till ansvar främst för att de till Sverige från Thailand hade smugglat in heroin, den ena 200 gram och den andra 250 gram. Som ersättning hade de fått 15 000 kr var. De var inte själva missbrukare. Brotten bedömdes som grova. Dessutom dömdes kvinnorna för medhjälp till grovt narkotikabrott eftersom de hade vidtagit vissa åtgärder med narkotikan i Sverige. Med hänvisning till att kvinnorna hade varit utsatta för starka påtryckningar vid smugglingen samt medverkat till narkotikabrottsligheten i Sverige endast i mindre mån tillämpade HD bestämmelsen i 23 kap. 5 § BrB och bestämde fängelsestraffet för var och en av dem till nio månader.s. 18
13.NJA 1986 s. 736: Målet gällde frågan, om straffbart innehav hade uppkommit när den tilltalade hade förvärvat narkotikan för omedelbar konsumtion. Det rörde sig om ett ganska stort antal tillfällen, ca 40 stycken. Den tilltalade hade också olovligen tagit en påse amfetamin, mellan fem och tio gram, samt vid två tillfällen köpt sammanlagt 0,4 gram amfetamin som han hade tagit med sig. Allt bedömdes som straffbart innehav. Hanteringen av påsen med mellan fem och tio gram bedömdes som narkotikabrott av normalgraden medan brotten i övrigt bedömdes som narkotikaförseelser (äldre bestämmelser tilllämpades). På följden blev skyddstillsyn. (Även ett våldsamt motstånd ingick bland brotten.)s. 18
14.NJA 1987 s. 680: En person reste enligt en i samråd med andra uppgjord plan till Istanbul i syfte att köpa ett narkotikaparti som skulle tillhandahållas honom för vidareförsäljning i Sverige. Han medförde egna pengar, 50 000 kr, på resan. Bestämmelsen i 1 § 5 narkotikastrafflagen om narkotikabrott genom befordran av vederlag ansågs inte tillämplig på gärningen. I stället dömdes den tilltalade för försök till grovt narkotikabrott och för stämpling till grov varusmuggling. Pengarna förklarades förverkade enligt 6 § andra stycket andra meningen narkotikastrafflagen. Dessutom dömdes den tilltalade för ett narkotikabrott bestående i förvärv i överlåtelsesyfte av 150 gram cannabisharts. Påföljden bestämdes till fängelse ett år åtta månader.s. 19
15.NJA 1987 s. 757: Målet gällde ansvar för innehav av narkotika, ca 30 gram cannabisharts, i kriminalvårdsanstalt. Den tilltalade blev föremål för olika typer av administrativa åtgärder. Bl.a. placerades han på en avdelning med stränga restriktioner. Åtgärder av detta slag ansågs inte böra påverka påföljdbestämningen. Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd trädde enligt HD kravet på hänsyn till allmän laglydnad i förgrunden. Påföljden blev fängelse fyra månader, vilket enligt HD var strängare än som normalt hade bort följa på hantering av den aktuella mängden cannabisharts.s. 19
16.NJA 1988 s. 37: Åtal för narkotikabrott bestående i innehav av sammanlagt 18 gram amfetamin föranledde förordnande av offentlig försvarare.s. 19
17.NJA 1988 s. 413: En kvinna åtalades bl.a. för grovt narkotikabrott bestående i att hon under en tid av trekvarts år hade innehaft minst 375 gram amfetamin samt av den mängden vid ett stort antal tillfällen överlåtit sammanlagt 148 gram till minst arton olika personer. Den tilltalade hade missbrukat narkotika sedan tio år tillbaka. Hon dömdes till skyddstillsyn med kontraktsvård. Det alternativa fängelsestraffets längd angavs till två år.s. 19
18.NJA 1988 s. 534: Bevisningen i ett mål angående narkotikabrott ansågs otillräcklig för fällande dom. Det rörde sig om en av den tilltalade tillverkad ”massa” som hade lugnande effekt. Att preparatet innehöll narkotika ansågs inte klarlagt.s. 19
19.NJA 1989 s. 456: Ett åtal för försök till varusmuggling ogillades eftersom det hade visat sig att varan inte var narkotika, som den tilltalade hade trott, utan bestod av henna och bivax.s. 19
20.NJA 1989 s. 498: Målet gällde utlämning för brott till USA. Det förhållandet att försäljning av kokain hade skett till en polisman i tjänst (brottsprovokation) innebar inte att gärningen inte motsvarade brott enligt svensk lag. Hinder mot utlämning förelåg därmed inte.s. 19
21.NJA 1989 s. 564: I rättsfallet var det fråga om beaktande av tredjemanshänsyn. En kvinna hade vid fyra olika tillfällen levererat sammanlagt ca 4 kg cannabisharts till en annan person. Hon hade bl.a. psykiska besvär och hade ansvaret för en tioårig dotter. Den sociala situationen var mindre god men på väg att förbättras. De skäl som talade emot ett fängelsestraff — risken för att den nya tillvaro som kvinnan hade byggt upp för sig själv och dottern skulle raseras, att resultatet av den behandling som hade påbörjats skulle spolieras samt den osäkerhet som rådde både beträffande möjligheten att ordna lämplig vård för dottern och i fråga om dotterns framtida utveckling — ansågs ha den samlade tyngden att fängelse (som enda påföljd) inte skäligen borde väljas som påföljd. I stället blev påföljden skyddstillsyn och fängelse tre månader enligt 28 kap. 3 § BrB.s. 19
22.NJA 1989 s. 837: En person, som var nitton år, hade för 200 kr sålt två bitar cannabisharts till en annan person samt därutöver innehaft 3,2 gram cannabisharts. Brotten bedömdes som ringa. Med hänvisning till att det delvis rörde sig om gatulangning ansågs böter inte räcka som påföljd utan den tilltalade dömdes till skyddstillsyn.s. 20
23.NJA 1991 s. 110: Den tilltalade hade sammanfört två personer genom att lämna den enes telefonnummer till den andre och därigenom förmedlat kontakt mellan personerna i fråga, vilket hade lett till att den ene vid tre tillfällen av den andre hade köpt sammanlagt 450 gram cannabisharts för 23 000 kr. Brottet bedömdes inte som narkotikabrott bestående i främjande av narkotikahandel enligt 1 § (första stycket) 5 narkotikastrafflagen utan som medhjälp till narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse en månad.s. 20
24.NJA 1991 s. 255: En kurir hade vid flera tillfällen tagit befattning med stora mängder narkotika (när han greps 14 kg amfetamin). Det rörde sig om en organiserad, yrkesmässig och internationell verksamhet av stor omfattning. Vid en sådan brottslighet utgör enligt HD kuriren som regel en viktig länk i distributionskedjan. Brottsligheten förtjänade därför ett strängt straff. Påföljden blev fängelse tio år.s. 20
25.NJA 1991 s. 332: En person med hemvist i Sverige hade tagit befattning med ett narkotikaparti (drygt 5 kg cannabisharts) i Nederländerna och gripits av nederländsk polis vid gränsen mot Tyskland. Han dömdes för grovt narkotikabrott. Frågan i målet var om han dessutom skulle dömas för försök till varusmugglingsbrott bestående i att han hade försökt att föra in narkotikan till Sverige. Denna fråga besvarades nekande med hänvisning till att försökspunkten inte hade nåtts. Straffet för det grova narkotikabrottet blev fängelse två år med hänvisning till att det motsvarade maximistraffet enligt lagstiftningen i Holland.s. 20
26.NJA 1991 s. 387: Målet gällde beräkning av det belopp som ska förklaras förverkat som värde och vinning vid överlåtelse av narkotika. Bedömningen i målet föranledde inte att det hos den tilltalade borde förklaras förverkat ett högre belopp än det som kunde antas ungefärligen motsvara hans ekonomiska fördel på grund av brottsligheten.s. 20
27.NJA 1991 s. 512 I och II: I mål om ansvar för grov narkotikabrottslighet var den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade uppgifter som hade lämnats vid polisförhör utomlands samt av uppgifter lämnade vid domstolsförhandling utomlands. Frågan i målet gällde förutsättningarna för att lägga detta bevismaterial till grund för en fällande dom.s. 21
28.NJA 1992 s. 108: Innehav av dels 0,15 gram cannabisharts, dels 23 gram cannabisharts bedömdes som ringa brott och föranledde böter. Med hänsyn till att den tilltalade tidigare hade godkänt ett strafföreläggande avseende narkotikabrott sattes bötesstraffet högre än det annars hade funnits skäl för.s. 21
29.NJA 1992 s. 235: Målet gällde farlighetsgraden hos LSD och ecstacy (MDMA) vid brottsrubricering och straffmätning i mål om narkotikabrott. En man åtalades för försök till smuggling av 1 500 LSDtripper och 240 ecstasytabletter. HD konstaterade att det av utredningen i målet framgick att LSD är farligare än amfetamin med hänsyn främst till att effekterna av rus är oberäkneliga och att preparatet kan orsaka eller i vart fall utlösa kronisk psykisk sjukdom. Också MDMA (ecstasy) syntes enligt HD vara farligare än amfetamin med hänsyn till de hallucinogena effekterna vid större doser och den lockelse som preparatet kan antas utöva på vissa ungdomsgrupper. Inget av preparaten kunde emellertid anses lika farligt som heroin eller kokain. Påföljden blev fängelse tre år.s. 21
30.NJA 1992 s. 524: Försök till narkotikabrott ansågs föreligga redan när det första ledet i den av flera kemiska processer bestående tillverkningen av amfetamin hade påbörjats. Kemikalier som hade varit avsedda för tillverkning av amfetamin ansågs utgöra hjälpmedel vid tillverkningen och ansågs tillsammans med viss utrustning samt handböcker och recept vara av sådan art att anskaffande och förvaring utgjorde straffbar förberedelse till narkotikabrott.s. 21
31.NJA 1992 s. 679: Det s.k. russinfallet. I russinlådor försökte man smuggla in 39 kg kokain. Försöket upptäcktes och narkotikan togs bort. Frågan i målet var om försökspunkten hade nåtts av den som först flera dagar efter borttagande av narkotikan tog befattning med lådorna. Diskussionen rörde också om farerekvisitet var uppfyllt. HD ansåg att förutsättningar för försöksansvar förelåg.s. 21
32.NJA 1993 s. 38: Försök till varusmuggling avseende knappt ett hekto cannabisharts ansågs med hänsyn till tillvägagångssättet vid smugglingsförsöket icke kunna utgöra ringa brott. En av de tilltalade hade stoppat upp narkotikan i slidan. HD ansåg med hänvisning till samhällets svårigheter att värja sig mot den typen av smuggling — och då det inte rörde sig om en mindre mängd narkotika — att brottet vid en samlad bedömning fick anses vara så kvalificerat att det inte kunde bedömas som ringa utan var av normalgraden. Påföljden blev villkorlig dom och 70 dagsböter.s. 21
33.NJA 1993 s. 292: En svensk medborgare transporterade med ett utländskt fartyg narkotika från internationellt vatten utanför Marocko dels direkt till Nederländerna, dels via Danmark och Storbritannien till Nederländerna. Påföljden bestämdes med hänsyn till nederländsk lag, som hade lägst straffmaximum.s. 22
34.NJA 1994 s. 374: Farlighetsgraden hos råopium. Den tilltalade hade på Arlanda flygplats innehaft 47,1 gram råopium som han hade försökt föra in till riket. Enligt HD borde vid bestämmande av farlighetsgraden hos råopium, jämfört med andra slag av narkotika, som en utgångspunkt kunna gälla att styrkan hos råopium motsvarar en tredjedel av styrkan hos samma mängd ”gatuheroin”. Påföljden blev fängelse tio månader.s. 22
35.NJA 1995 s. 106: Straffet för grovt narkotikabrott sattes under minimum med hänsyn till den tilltalades bristande omdömesförmåga samt allvarliga och invalidiserande hälsotillstånd. Den tilltalade hade olovligen överlåtit omkring 3 000 tabletter Dolcontin och ”omkring 3 000 ml Ketogan 5 mg” till ett stort antal olika personer. Han var 43 år gammal och hade drabbats av ett flertal mycket allvarliga sjukdomstillstånd, bl.a. tarmsjukdom, cirkulationssjukdom och hjärnblödning. Han hade också en psykisk störning, som dock inte var allvarlig i lagens mening. I HD bestämdes påföljden till fängelse ett år sex månader. Hovrätten hade dömt till fängelse tre år.s. 22
36.NJA 1995 s. 219: Frågan i målet var om försäljning av svamp som innehöll ett som narkotika klassificerat ämne objektivt sett var att bedöma som narkotikabrott. Den tilltalade uppgav att han inte kände till att svamparna innehöll det aktuella ämnet. Han friades av HD med hänvisning bl.a. till att svampsorten som sådan inte var klassificerad som narkotika.s. 22
37.NJA 1996 s. 478: Befattning med en liten mängd metadon ansågs som narkotikabrott av normalgraden. Det rörde sig om ca 9 gram metadontabletter. Den tilltalade förklarade att han upplevde metadon endast som ett läkemedel. Enligt HD bör vid prövningen av hur befattning med metadon ska bedömas hänsyn tas till att preparatet kan medföra allvarliga risker för liv och hälsa om det används på ett okontrollerat sätt. HD menade också att det får anses vara av stor vikt att preparatets användning som läkemedel sker under strikt medicinsk övervakning. Detta talar enligt HD för att illegal befattning med metadon i princip bör ses som ett allvarligt brott, dock mindre allvarligt än motsvarande gärning avseende t.ex. heroin. Påföljden blev fängelse en månad.s. 22
38.NJA 1997 s. 193: Innehav av en liten mängd heroin (0,17 gram) ansågs som narkotikabrott av normalgraden. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.s. 22
39.NJA 1997 s. 522: Innehav för eget bruk av åtta gram amfetamin ansågs som narkotikabrott av normalgraden. Påföljden för detta brott och viss annan brottslighet bestämdes till fängelse. I rättsfallet framhöll HD att domstolen i NJA 1986 s. 736 hade bedömt ett innehav av fem-tio gram amfetamin, alltså ett innehav om fem gram eller mer, som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen.s. 22
40.NJA 1998 s. 24: Målet gällde ett åtal för insmuggling till Sverige av 21 620 rohypnoltabletter. HD ansåg att 20 000 tabletter lämpligen kan tjäna som utgångspunkt vid prövningen av huruvida illegal befattning med rohypnoltabletter à 1 mg ska bedömas som grovt narkotikabrott eller grovt varusmugglingsbrott. Påföljden blev fängelse två år samt utvisning med ett återreseförbud på femton år.s. 23
41.NJA 1998 s. 512: Framställning av cannabis (marijuana) genom odling i hemmet ansågs, med hänsyn till den mängd som hade producerats i förening med att odlingen hade bedrivits i stor skala, systematiskt och med användning av avancerad utrustning, som grovt narkotikabrott. Den tilltalade hade framställt minst 3,5 kg cannabis. En invändning om att brottet hade skett under hot ansågs så löst grundad att den inte påverkade bedömningen i målet. Enligt HD finns det i princip inte skäl att bedöma narkotikabrott avseende marijuana på ett annat sätt än motsvarande brott avseende hasch. Beträffande betydelsen av halten verksam substans uttalade HD att det vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta finns anledning att utan närmare utredning utgå från att preparatet i fråga har haft en relativt normal renhetsgrad, och mindre variationer i fråga om renhetsgraden är inte heller sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. Först om renhetsgraden är särskilt hög eller låg utgör detta förhållande enligt HD en relevant faktor vid värderingen av brottet.s. 23
42.NJA 1999 s. 485: Deuteroamfetamin ansågs vara narkotika enligt narkotikastrafflagen.s. 23
43.NJA 2001 s. 86: Målet gällde försök till varusmuggling och narkotikabrott avseende 23,5 kg kat. Med hänvisning till den tilltalades personliga förhållanden bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 110 timmar. Det alternativa fängelsestraffet angavs till fyra månader.s. 23
44.NJA 2001 s. 570: Narkotikabrott avseende opium (0,6 gram samt 0,3 gram) med ett straffvärde motsvarande fängelse tre månader ansågs böra föranleda fängelse med hänvisning till att narkotikabrott ”är ett artbrott som, utom i ringa fall, normalt skall föranleda fängelsestraff”. Även om villkorlig dom i förening med samhällstjänst eller skyddstillsyn i förening med sådan föreskrift också vid sådana brott i särskilda fall bör kunna ersätta fängelsestraff blev påföljden alltså här fängelse.s. 23
45.NJA 2002 s. 365: Målet gällde brottsrubricering och straffmätning i ett mål avseende framställning och förberedelse till framställning av GHB. De tilltalade hade tillverkat minst 13,42 liter av drogen och förberett ytterligare tillverkning av en betydligt större mängd. HD kom fram till att GHB är minst lika farligt som ecstasy men inte lika farligt som heroin. Den normala missbruksdosen bedömdes vara en centiliter. De tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott och för förberedelse till grovt narkotikabrott (samt för en del i sammanhanget betydelselösa brott) till fängelse sju år.s. 23
46.NJA 2003 s. 254: En person som i sin bostad för annans räkning förvarade pengar fick efter en tid vetskap om att pengarna härrörde från narkotikabrott men vidtog inte någon åtgärd med pengarna. Underlåtenheten ansågs inte straffbar som narkotikabrott. Dock dömdes den tilltalade för penninghäleribrott.s. 24
47.NJA 2003 s. 339: De tilltalade dömdes för narkotikasmuggling avseende 8 993 tabletter rohypnol. HD uttalade, efter att ha redovisat en utförlig utredning, att det sammanfattningsvis fick anses visat att rohypnol är betydligt farligare än vad det fanns anledning att anta år 1998 (se NJA 1998 s. 24). I farlighetshänseende borde därför rohypnol jämställas ”med GHB och ecstasy, preparat som i rättspraxis bedömts i farlighetshänseende vara ungefärligen likvärdiga (NJA 2002 s. 365)”. Gränsen för grovt brott vid ett rent mängdresonemang drogs vid ca 1 000 tabletter.s. 24
48.NJA 2003 s. 361: En person, som för en annan persons räkning hade mottagit förseglade paket, fick efter mottagandet reda på att de innehöll narkotika och överlämnade fyra dagar senare paketen till polisen efter att först ha talat om för den, för vilken han förvarade paketen, att han vägrade förvara dem och förgäves ha sagt åt denna att hämta dem. Det rörde sig om 4 274 gram heroin. Enligt HD borde den tilltalade omedelbart ha tagit kontakt med polisen när han hade fattat misstankar om att paketen innehöll narkotika och i vart fall sedan han fått visshet om detta. Med tanke på risken för repressalier tillgodoräknades han dock ett visst rådrum. Vid en samlad bedömning ansåg HD att tidsutdräkten inte var sådan att den skäligen borde föranleda ansvar. Den tilltalade frikändes alltså.s. 24
49.NJA 2003 s. 473: En person som hyrde ut ett rum i sin lägenhet fick kännedom om att hyresgästen förvarade narkotika i rummet. Han vidtog ingen åtgärd med anledning av detta. Hans underlåtenhet bedömdes inte som straffbar.s. 24
50.NJA 2004 s. 354: En person dömdes för innehav av 788 tabletter ecstasy samt för en del i sammanhanget mindre betydelsefull brottslighet. Det rörde sig om en tämligen passiv förvaring för annans räkning. Påföljden bestämdes till fängelse två år sex månader, vilket får bedömas som ett milt straff med hänsyn till den stora mängden narkotika och den praxis som tillämpades då.s. 24
51.NJA 2004 s. 797: En person placerade narkotika (1 107,09 gram amfetamin) i sin svärmors lägenhet. Härefter blev han häktad och intagen i fängelse för ett annat brott. Under fängelsetiden informerade han sin hustru, som hade fritt tillträde till lägenheten, om narkotikan. Även hustrun åtalades för narkotikabrott. HD konstaterade att hustrun inte hade någon skyldighet att ingripa. Hennes underlåtenhet var alltså inte straffbar, varför hon frikändes.s. 24
52.NJA 2005 s. 133: En bil som användes som hjälpmedel vid grov narkotikasmuggling (2 882 gram metamfetamin) yrkades förverkad. Sedan bilen hade utlämnats efter det att hovrätten hade ogillat förverkandeyrkandet ändrades yrkandet i HD till förverkande av bilens värde (12 000 kr). Detta yrkande bifölls.s. 25
53.NJA 2005 s. 283: Målet gällde fråga om utvisning av en utlänning som hade återfallit i grov narkotikabrottslighet. Han hade bott i Sverige i drygt tjugo år och hade en femtonårig dotter här. Den tilltalade dömdes för förvärv, innehav och överlåtelse av 92 gram heroin och 11 gram kokain samt för innehav av 40,1 gram amfetamin (i visst överlåtelsesyfte) och 0,72 gram cannabisharts. Utvisningsyrkandet ogillades och påföljden bestämdes till fängelse fyra år sex månader.s. 25