Se dock numera NJA 2010 s. 617 p. 8; JustR Lindskog i NJA 2011 s. 306 p. 2 med grundsynsdiskussion.
Hänvisas från p. 2 (s. 86)
2.Att ämnet processkommission inte särskilt uppmärksammats i litteraturen kan delvis sammanhänga med att, enligt äldre och kanske alltjämt förhärskande grundsyner, äganderätten till konkursmassan har tillskrivits konkursgäldenären (i kontrast till konkursboet som sådant), varför det blir situationen att konkursboet för talan om en konkurstillgång, och inte situationen att en tillgångstalan förs av konkursgäldenären, som framträder som ett fall av "talan i eget namn för annans räkning". Rent faktiskt förhåller det sig alltså så att konkursboets talerätt, som egentligen är en sakägartalerätt, klassificeras som ett fall av kommissionstalan, medan konkursgäldenärens talerätt, som är ett utmärkt exempel på ett fall av processkommission, angrips så att konkursgäldenären förutsätts tala i egen sak ("för egen räkning"). En av de mest praktiskt förekommande situationerna av processkommission — konkurssituationen — snarare skymmer än avslöjar därmed, att det finns ett antal fall av talan om annans rättsställning, då talan realiter, processrättsligt sett, skall följa enhetliga processkommissionsrättsliga grundsatser och principer (även om fallen konstrueras på annat sätt, som säregna onaturliga, främmande och förbryllande undantagssituationer i det sakägartalerättsliga systemet). I denna uppsats tas det för givet att äganderätten till konkursmassan inte bara reellt, utan även — i enlighet med associationstanken — på konstruktionsnivå grundsatsvis tillkommer konkursboet och inte konkursgäldenären.s. 86