1.I det här avsnittet diskuteras vilka ändringar av straffvärdena utifrån sort och mängd som HD:s nya avgöranden bör föranleda. Vår allmänna utgångspunkt har varit att ändra de mängder som tidigare fått acceptans endast när det finns stöd i HD:s praxis. Redan här kan nämnas att HD:s avgöranden slutligt lett fram till att mängden ändrats i olika omfattning för de olika preparaten, men att mängden jämfört med tidigare inte är oförändrad för något preparat. 4.1 Den allmänna straffvärdenivån I vart fall när de första avgörandena kom, fanns det en diskussion om de innebar att gränsen för grovt brott, utifrån sort och mängd, generellt skulle höjas eller om höjningen endast skulle gälla de preparat som respektive avgörande avsåg (se t.ex. Perklev, Anders, SvJT 2012 s. 131). Redan NJA 2011 s. 675 I och II visar dock, enligt vår uppfattning, att HD:s avsikt, beträffande sort och mängd, varit att generellt höja gränsen för grovt brott till den dubbla mängden jämfört med tidigare.s. 852
2.I båda domarna uttalade HD: Vidare måste de straffvärden som framgår av den av domstolarna ofta använda amfetamintabellen, som utgår från mängd, anses vara för höga. En sänkning av dessa värden följer som en naturlig konsekvens av [mefedrondomen] och möjliggör… De tabeller för andra preparat än amfetamin som tidigare använts har haft amfetamintabellen som utgångspunkt. När tabeller en gång i tiden gjordes för andra preparat än amfetamin användes därför ett omräkningstal utifrån farlighetsbedömningen, i flera fall grundade på uttalanden i avgöranden från HD om den inbördes farligheten.s. 853
3.Principen har alltså varit att amfetamin fått omräkningstalet 1,0. Sedan skulle farligare preparat fått ett omräkningstal större än 1 och mindre farliga preparat fått ett omräkningstal mindre än 1. Men eftersom mängderna ibland anges i gram och i andra fall i kilogram, liter eller tabletter samt storleken på en missbruksdos varierat har omräkningstalet kanske blivit mindre än 1,0 trots att preparatet är farligare än amfetamin. Det är därför i diskussioner något komplicerat att använda omräkningstal och enklare att tala om antalet missbruksdoser som krävs t.ex. för grovt brott. Därvid ska fler missbruksdoser krävas för preparat som är mindre farliga än amfetamin och färre missbruksdoser för preparat som är farligare.s. 853
4.För enkelhetens skull talas här om antalet missbruksdoser som ska krävas för grovt brott. Det är alltså en form av spegelbild av omräkningstalen. HD har gjort flera uttalanden om preparatens inbördes farlighet som har gett anledning att se över omräkningstalen/antalet missbruksdoser för grovt brott. Jag återkommer till det.s. 853
5.Men utgångspunkten är fortfarande amfetamin. De två avgörandena i NJA 2011 s. 675 indikerade en fördubbling av mängden amfetamin som krävs för grovt brott. Det innebär 500 g eller 5 000 missbruksdoser. HD har senare i ecstasydomen den 11 juli 2012 (p. 17 och 20), kokaindomen den 13 juli 2012 (p. 9) och cannabisdomen den 17 juli 2012 (p. 22) bekräftat att gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd beträffande amfetamin går just där.s. 853
6.Utifrån det nu sagda har vi i arbetsgruppen beträffande samtliga preparat som omfattats av tabeller alltså bedömt att en fördubbling av mängden bör göras när gränsen ska dras för grovt brott. Vår tanke är således att HD i och för sig i avgörandet endast tog upp amfetamintabellen, men att detta bör få återverkningar även på de andra preparaten på grund av amfetaminets ”styrande funktion”. Vid det här laget har HD dessutom, som framgår i det följande, tagit ställning för en ändrad gränsdragning beträffande flera andra narkotiska preparat som motsvarar just en fördubbling av mängden, i vissa fall sedan hänsyn tagits till en ändrad relativ farlighetsbedömning från HD:s sida (se t.ex. kokaindomen den 13 juli 2012, cannabisdomen den 17 juli 2012 och mefedrondomen den 29 augusti 2012).s. 854
7.Fördubblingen bör gälla ned till motsvarande ett års fängelse. Därunder bör en successiv avtrappning göras så att gränsen mellan brott av normalgraden och ringa brott inte ändras på grund av den mängdmässiga fördubblingen för grovt brott. Det beror i sin tur på att det finns ett antal tidigare, vägledande avgöranden från HD beträffande gränsen mellan brott av normalgraden och ringa brott som inte kan anses ha satts ur spel av nu aktuella avgöranden. Ett tungt skäl för att inte ändra denna gräns utan stöd av HD-avgöranden är vidare att den är betydelsefull när åklagarna ska utfärda strafförelägganden.s. 854
8.Så länge det inte har kommit något nytt vägledande avgörande i frågan kan vidare HD:s MDPV-dom den 20 juli 2012 sägas innebära ett visst stöd för att inte ändra den aktuella gränsen, även om avgörandet, som nämndes inledningsvis, inte är publicerat på domstolens egen hemsida som vägledande. HD ansåg där att mängden 14,04 g mefedron motsvarade straffvärdet två månader. Det stämmer överens med amfetamintabellen som i sin tur, som nyss nämnts, innehåller en successiv avtrappning från ett år och ned till gränsen mot ringa brott. Denna mängd är således för liten om man tänker sig att man i stället t.ex. skulle ha fördubblat mängden ända ned till gränsen mot ringa brott. En motsvarande överensstämmelse med amfetamintabellen finns för övrigt även i mefedrondomen den 29 augusti 2012 där 25 g ansågs motsvara fängelse i tre månader.s. 854
9.För vissa enskilda preparat finns det i de nya HD-avgörandena stöd för att ändra gränsen mellan brott av normalgraden och ringa brott. Det rör sig då om preparat där HD har gjort en annan relativ farlighetsbedömning än tidigare. Här kan endast nämnas att de aktuella preparaten är ecstasy, GHB och rohypnol. I övrigt återkommer vi till de preparaten i nästa avsnitt. 4.2 Förhållandet mellan de olika preparaten HD har i de olika avgörandena tagit ställning till vissa preparats farlighet eller markerat gränsen för grovt brott på ett sätt som innebär förändringar jämfört med tidigare. Närmast ges en genomgång av dessa ändringar och hur vi i arbetsgruppen ansett att de bör tolkas. 4.2.1 Mefedron samt MDP och andra syntetiska katinoner I NJA 2011 s. 357 angav HD om mefedron att 33. ….mefedrons generella farlighet inte på något för straffvärdebedömningen i målet avgörande sätt skiljer sig från amfetamins generella farlighet. Vidare angav HD i NJA 2011 s. 675 I om MDPV:s farlighet att 12. …MDPV skiljer sig sålunda inte från amfetamin på något för straffvärdebedömningen i målet avgörande sätt i fråga om generell farlighet. När det gäller hur doserna förhåller sig till varandra angav HD: 23. …finns det inte tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV annorlunda än amfetamin. I det andra avgörandet samma dag angav HD att detsamma ska gälla för metylon (p. 12) och i båda avgörandena uttalades att det ska gälla också för andra syntetiska katinoner.s. 854
10.Sammanfattningsvis innebär således dessa uttalanden att mefedron, MDPV, metylon och andra syntetiska katinoner vid resonemang utifrån sort och mängd i fortsättningen bör jämställas med amfetamin.s. 855
11.Att det förhåller sig på detta sätt får dessutom sägas ha blivit på ett klart sätt bekräftat dels genom den senare MDPV-domen den 20 juli 2012. HD angav där att 14,04 g MDPV motsvarade i vart fall 140 missbruksdoser (p. 6). Straffvärdet angavs vara fängelse två månader (p. 7). Detta innebär en straffmätning helt i enlighet med vad som hade blivit resultatet om preparatet hade varit amfetamin (jämför bilagd tabell). På samma sätt är det med mefedrondomen den 29 augusti 2012. HD framhöll inga betydande försvårande eller förmildrande omständigheter och ansåg straffvärdet för drygt 23 g mefedron motsvara fängelse i tre månader. Enligt tabellen motsvarar högst 25 g amfetamin fängelse i tre månader. 4.2.2 Ecstasy, GHB samt rohypnol och andra tabletter Redan i NJA 2011 s. 675 indikerade HD att de tidigare tabellerna innebar att för stor skillnad hade gjorts mellan amfetamin och ecstasy. HD uttalade 31. …knappast finns underlag för att tillmäta skillnaden mellan de senare preparaten så stor betydelse som underrätternas domar i detta mål, och de tabeller som underrätterna ofta använder, ger intryck av. Uttalandet var allmänt hållet och gav inte någon närmare ledning. Genom NJA 2012 s. 115 klarnade saken något genom uttalandet: 9. Högsta domstolen har alltså funnit att det finns en skillnad i farlighetshänseende mellan ecstasy och amfetamin. Det saknas dock hållfast stöd för att anse denna skillnad vara mer än begränsad. Hanteringen gällde 350 g ecstasy. HD utgick från att en missbruksdos är 100 mg och att det alltså rörde sig om 3 500 missbruksdoser. Påföljden blev fängelse i tre år. HD såg flera försvårande omständigheter (p. 18–19) som omfattande spridning, syfte att tjäna pengar och delaktighet genom hälften av vinsten. (Renhetsgraden var 92–98 procent, något som inte vidare kommenterades.)s. 855
12.HD:s uttalande om en begränsad skillnad leder tanken till att någon skillnad i farlighetshänseende skulle göras mellan ecstasy och amfetamin. Genom ecstasydomen den 11 juli 2012 har HD emellertid tveklöst i stället slagit fast att någon sådan skillnad inte ska göras (p. 21). Gränsen för grovt brott ska, utifrån sort och mängd, liksom för amfetamin dras vid 5 000 missbruksdoser. Denna gräns för grovt brott har sedermera dessutom bekräftats i kokaindomen den 13 juli 2012 (p. 9).s. 856
13.I NJA 2012 s. 115 utgick HD ifrån att en missbruksdos motsvarar 0,1 g. Gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd går då vid 500 g. I den senare ecstasydomen från den 11 juli 2012 uttalade HD vidare att gränsen, vad gäller tabletter, går vid 5 000 tabletter (tidigare nämnda p. 21). Detta synes bygga på tanken att tabletter i allmänhet är på 0,1 g. Den komplikationen bör därvid nämnas att det i BorgekeSterzel, a.a., s. 655, förs resonemang som antyder att en tablett i regel är på 0,4 g. Den bilagda tabellen bygger därför på vikt och inte som tidigare på antal tabletter.s. 856
14.Enligt HD bör vidare GHB och rohypnol jämställas med ecstasy. Beträffande de preparaten bör därför gränsen för grovt brott justeras på motsvarande sätt så att den går vid 5 000 missbruksdoser.s. 856
15.Rohypnol har tidigare, vid ett givet antal tabletter, bedömts ha ett straffvärde som var högre än straffvärdet för det som benämnts ”andra tabletter” (se t.ex. Borgeke-Sterzel, a.a., s. 659 f.). Det berodde i sin tur på HD:s avgörande NJA 2003 s. 339 där domstolen skärpte synen på rohypnol. ”Andra tabletter” har utifrån ett ännu äldre avgörande, NJA 1998 s. 24, bedömts lindrigare.s. 856
16.En möjlighet hade varit att fördubbla mängden för grovt brott. Amfetaminet har dock inte haft samma styrande funktion för ”andra tabletter” som för tidigare behandlade preparat, då det inte funnits ett omräkningstal för dessa tabletter. Det rimliga förefaller därför vara att, liksom man tidigare gjorde, jämställa rohypnol och ”andra tabletter”. Gränsen för grovt brott bör därmed även beträffande ”andra tabletter” dras vid 5 000 missbruksdoser, där en missbruksdos anses motsvara 5 tabletter, dvs. 25 000 tabletter. 4.2.3 Cannabis HD angav i NJA 2012 s. 144 om cannabisharts: 21. …bedömas som en mindre farlig narkotikasort än exempelvis amfetamin och som en avsevärt mindre farlig drog än exempelvis kokain och heroin. Den hanterade narkotikans farlighet föranleder därmed inte ett avsteg från den nyss angivna principen (se p. 18) om att den övre delen av straffskalan ska reserveras för fall där det finns andra försvårande omständigheter än den, att det har rört sig om en särskilt stor mängd narkotika. Cannabisharts ska alltså anses som mindre farligt än amfetamin. Det torde dock även tidigare praxis ha gett uttryck för. Den allmänna fördubbling som skett (se avsnitt 4.1) leder till att gränsen för grovt brott ska dras vid 5 kg. HD har också i ett senare avgörande dragit gränsen just där. I cannabisdomen den 17 juli 2012 har HD angett riktpunkten för grovt brott till 5 kg (p. 23). HD har vidare angett att detta motsvarar i storleksordningen 12 000 doser. Domstolen förefaller därvid ha utgått från medelvärdet av en missbruksdos, 0,3–0,5 g, såsom den anges i Borgeke-Sterzel.s. 856
17.Däremot har vi i arbetsgruppen ansett att man av NJA 2012 s. 144 inte kan utläsa att någon ytterligare ändring av nivåerna beträffande cannabis bör göras. HD dömde till 4 års fängelse för en inrikes transport av 97 kg cannabisharts. Eftersom man mängdmässigt slår i ”taket” (se nästa avsnitt) kan domen, enligt vår uppfattning, inte tas till intäkt för att mängden vid de längre fängelsestraffen ytterligare bör ökas. Man kan så att säga ha slagit i taket redan vid t.ex. 40 kg. På motsvarande sätt ger inte heller cannabisdomen den 17 juli 2012 någon vidare ledning, eftersom mängden där var knappt 68 kg cannabisharts. 4.2.4 Kokain HD talade i kokaindomen den 13 juli 2012 klarspråk om kokains farlighet (p. 10). Enligt domstolen är kokain farligare än amfetamin och ecstasy, varför preparatet inte kan hänföras till samma kategori som dessa preparat.s. 857
18.Som gräns utifrån sort och mängd för grovt brott angav HD 100 g. Enligt domstolen motsvarar det strax över 1 000 missbruksdoser. Med andra ord anses en missbruksdos vara cirka 0,1 g, dvs. detsamma som för amfetamin och ecstasy. Detta innebär just en fördubbling jämfört med tidigare. Gränsen för grovt brott utifrån sort och mängd drogs tidigare vid 50 g. 4.2.5 Heroin och övriga preparat Beträffande heroin finns det ännu inget avgörande. En fördubbling bör därmed, utifrån amfetaminets styrande funktion, göras beträffande gränsen för grovt brott. En missbruksdos anses därmed motsvara 0,1 g (jfr Borgeke-Sterzel, a.a., s. 646).s. 857
19.Något underlag för att — utöver den ”allmänna fördubblingen” — ändra gränserna för opium, subutex, kat och svampar har vi i arbetsgruppen, av olika skäl, inte ansett oss ha, även om de nuvarande gränserna inte är givna. Det finns emellertid flera osäkerhetsfaktorer och det är därför svårt att göra ändringar utan vägledande avgöranden. 4.2.6 Sammanfattningsvis om gränsen för grovt brott beträffande olika preparat Sammanfattningsvis innebär HD:s avgöranden att gränserna för grovt brott utifrån sort och mängd bör anges enligt följande.s. 858