Närliggande

1.Old Mutual klandrade skiljedomen. Saken hissades till Högsta domstolen enligt 56 kap. 13 § rättegångsbalken för avgörande av "/…/ frågan om tolkningen av 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen såvitt avser de matematiska rekvisiten i den angivna särregeln, och sålunda huruvida regeln är tillämplig på den i målet aktuella frågan om inlösen av aktier i Skandia." Högsta domstolen konstaterar inledningsvis att lokutionen ”samtliga aktier” införts i försäkringsrörelselagen den 1 juli 2006 och då ersatte den tidigare gällande lokutionen ”en inbjudan till en vidare krets” samt att det inte framgick av förarbetena att det skulle ha funnits något annat skäl för ändringen än att skapa likalydande inlösenregler i associationsrätten. Vidare hänvisar Högsta domstolen till sakens, i och för sig kortfattade, behandling i litteraturen där det i korthet anges att jurisdiktionella begränsningar inte borde undanta tillämpning av särregeln efter ett takeover-erbjudande. Avgörande för Högsta domstolens resonemang torde emellertid ha varit att ”[o]m särregeln inte skulle vara tillämplig i fall då vissa jurisdiktioner, av skäl som har angetts i det föregående, behöver undantas från ett uppköpserbjudande, skulle dess tillämplighet uppenbarligen vara starkt beskuren. Det kan inte antas att det har varit lagstiftarens avsikt att begränsa regelns tillämplighet på det sättet. Detta ger stöd åt de i punkt 12 nämnda litteraturuttalandena. Även ändamålsskäl talar för den tolkning som uttalandena ger uttryck för. Några vägande skäl emot en sådan tolkning kan inte anföras.” På anförda grunder beslutade Högsta domstolen att särregeln skulle vara tillämplig också då aktieägare uteslutits från ett takeovererbjudande genom en jurisdiktionell begränsning.s. 490