Stycket

25.I NJA 1999 s. 291 hade en person som funderade på att köpa en fastighet sökt upp en stadsarkitekt för diskutera fastighetsförhållandena och fått en felaktig upplysning; han köpte fastigheten och gjorde en ekonomisk förlust. Som grund för skadestånd åberopade han bl.a. att kommunen svarade på grund av det kontraktsliknande förhållandet (det var innan 3 kap. 3 § SkL trätt i kraft); men HD delade inte den uppfattningen. I den här situationen kan nog en skadelidande bara hoppas på en välvillig tolkning av SkL:s regel. 4. Sammanfattningsvis verkar alltså möjligheterna att åberopa privaträttsliga regler om ansvar i kontraktsförhållandena begränsade vid de flesta typer av offentliga tjänster, och dessutom är det oklart vad det i så fall skulle gälla för regler. Betalar man avgift för tjänsten är det tänkbart att man i varje fall skulle kunna få tillbaka den, helt eller delvis, vid brister i det allmännas prestation, men annan kompensation för ekonomiska förluster är det svårare att få om inte SkL blir tilllämplig. Möjligheterna att åberopa KtjL analogt är inte mycket att bygga på. En skadelidande bör nog vara försiktig att processa om bara kontraktsrättsliga principer kan åberopas.s. 436