I straffrättslig praxis har förekommit att man i vissa situationer har tillämpat ett utvidgat kollektivt medverkansansvar, se bl.a. NJA 1992 s. 474, NJA 2002 s. 489 och NJA 2006 s. 535. Ett sådant ansvar kan bli aktuellt i fall då det inte går att skapa klarhet i exakt vad var och en av de inblandade haft för roll och vidtagit för åtgärder. För dessa fall krävs att det varit fråga om ett händelseförlopp med ett i tid och rum nära samband mellan handlandet samt att de tilltalade varit medvetna om och godkänt varandras åtgärder.
Hänvisas från p. 2 (s. 259)
2.23 kap. 4 § brottsbalken anses tillämplig även vid medverkan till medverkan, t.ex. när någon främjar en gärning indirekt genom medhjälp till en annan medhjälpare som i sin tur direkt främjar huvudbrottet. När det gäller flera medverkande anges i 23 kap. 4 § att ”[V]arje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last”. Enligt 23 kap. 5 § brottsbalken kan den som medverkat endast i mindre mån, få straffet nedsatt under straffminimum samt i ringa fall helt undgå ansvar. Huvudregeln är alltså att var och en ska bedömas på individnivå efter den eller de handlingar som han eller hon företagit. Detta gäller såväl i objektivt som subjektivt hänseende. Det uppställs inget krav på att de handlingar som en medhjälpare utför ska ha utgjort en förutsättning (betingelse) för huvudbrottets genomförande. Det finns inte heller något krav på att gärningsmannen som begått huvudbrottet är identifierad eller har dömts till ansvar. En medhjälpares insatser kan vara av mycket begränsad omfattning och av helt skiftande slag, men det krävs att det finns ett klart samband mellan främjandet och huvudgärningen. Kravet på subjektiv täckning innebär att en medhjälpares uppsåt måste täcka såväl det faktum att han främjar den aktuella gärningen (huvudbrottet) med råd eller dåd som att huvudbrottet ska komma till stånd. Beträffande huvudbrottet krävs att medhjälparens uppsåt omfattar den konkreta gärning som utgör huvudbrottet, men det krävs inte att det föreligger fullständig överensstämmelse mellan den tilltalades uppfattning om händelseförloppet och det verkliga händelseförloppet (NJA 2007 s. 929). Medhjälparens uppsåt torde således inte behöva omfatta alla närmare detaljer såsom t.ex., vid upphovsrättsintrång, namnen på vilka verk som blivit föremål för intrång, antalet verk, längden på verken eller ens vilka personer som begått intrången. Däremot måste uppsåtet täcka samtliga de omständigheter som krävs för att ett intrång ska föreligga.s. 259