Se fotnot 28 om betydelsen av kontroll. 1 2 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 26037-06 (2007-12-21) s. 188. 13 Ibid. s. 63, även 191–2. 14 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07) s. 16. 15 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (Iustus förlag, Uppsala, 2010) s. 298 — författarna understryker att det är en rättspolitisk och etisk princip; Lernestedt, Claes, Dit och tillbaka igen — om individ och struktur i straffrätten (Iustus förlag, Uppsala, 2010) s. 78–82. 1 6 Idén byggde på att vid skada som inträffar t.ex. inom industri bör den som skapat en särskilt hög risk vara ansvarig trots brist på vållande. Risk ersätter skuld som ansvarsgrund vid skada. Hellner, J. & Radetzki, J., Skadeståndsrätt, 8:e uppl. (Norstedt juridik, Stockholm, 2010) s. 47–8. 17 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 350–1. 18 Ett exempel är brottet ”statutory rape” där uppsåt behöver visas för den sexuella handlingen men insikt eller oaktsamhet inte behöver visas i förhållande till barnets ålder. Storbritannien tillämpar strikt ansvar för våldtäkt mot barn under 13 år enligt The Sexual Offences Act of 2003, sec. 5. ”Reasonable belief” om felaktig ålder — inte misstag — är ett möjligt försvar endast rörande barn mellan 13–15 år. Se bl.a. domen från House of Lords R v G (2008) UKHL 37 (18 June 2008). Europadomstolen har funnit att strikt ansvar rörande omständigheten ålder inte strider mot oskuldspresumtionen i Europakonventionens art. 6(2). Se G. mot Storbritannien (ED, beslut om upptagande av mål den 30 augusti 2011 [ansökan 37334/08]) para. 27 & 29. Jfr med HD:s tolkning av art. 6(2) i Högsta domstolens dom i mål B 2130-11 den 16 september 2011, para. 24. Kanada tillämpar ett system där åklagaren inte behöver bevisa gärningsmannens mens rea men försvaret har möjlighet till ett ”due diligence” försvar. Drygt 20 delstater i USA tillämpar strikt ansvar för våldtäkt mot barn under 13 år. Se Levenson, L., ”Good faith defenses: Reshaping strict liability crimes” 78 Cornell Law Review (1992–93) Författaren presenterar en kritisk översikt över strikt ansvar i amerikansk reglering och ett antal andra common-law länder samt ger förslag på att mildra dess effekter med möjliggörande av ”good faith” försvar i likhet med andra anglosaxiska länder. Idén vid strikt ansvar är att detta kan utkrävas när ett rättssubjekt är medvetet om att aktiviteten är riskfylld eller området är hårt reglerat. I sådana fall ersätts kravet på klandervärdhet för ansvar med individens insikt om riskerna och skyldigheten att handla särskilt aktsamt. Carpenter, C., ”On statutory rape, strict liability, and the public welfare offense model”, 53 Am U L R 313 (2003-4) s. 320, 361. 19 Sexual Offences Act 2003, s. 53A. Infördes genom The Policing and Crime Act 2009, s. 14 (SI 2010/507) och trädde i kraft den 1 april 2010. 20 Jareborg, Nils, s. 319 ff; Leijonhufvud, M. & Wennberg, S., Straffansvar (2009) s. 63 ff; Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 157; Asp, Petter, Sex och samtycke (2010) s. 187. Begreppen grov och ringa oaktsamhet används också, och ibland specificeras lagtexten till att indikera vilken typ av oaktsamhet som åsyftas, t.ex. grov oaktsamhet vid användning av termer som ”vårdslöshet”, ”försummelse”, eller ”oförstånd”. Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 349. 21 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 369. 2 2 NJA 2004 s. 176; Träskman, P-O, ”Uppsåtets nedre gräns”; Ulväng, M., ”Likgiltighetsuppsåt”, SvJT 2005 s. 1–17. 23 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 370. Se även Riksåklagarens riktlinjer om uppsåt (RåR 2006:1). 24 Petter Asp delar in detta i ett orsaksled, vilket innebär att fråga om det fanns något som gärningsmannen kunde ha gjort för att komma till insikt, och ett klandervärdsled, vilket innebär att fråga om gärningsmannen utifrån sin situation borde ha gjort detta. Asp, Petter, Sex och samtycke (Iustus förlag, Uppsala, 2010), s. 187. 25 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 371. 26 SFS 2002:436, därefter SFS 2004:406. 27 SFS 2010:371. 28 SOU 2008:41, s. 108–110; prop. 2009/10:152, s. 16–19, 22. För underåriga gällde enligt BrB 4:1a 2 st. att åklagaren inte behövde visa att ett medel använts för att påverka den underåriga. Kontrollrekvisitet som infördes 2004 innebar dock att åklagaren behövde visa att gärningsmannen hade kontroll över barnet. Domstolarna ställde högre krav på visad kontroll ju äldre barnet var och i praktiken motsvarade det närmast ett krav på att påvisa att ett medel använts. Detta var ett krav som inte skulle ställas enligt FN:s Palermoprotokoll (se nedan). 2 9 UN Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organized Crime of 2000, adopted by UN General Assembly Res. 55/25 of 15 November 2000 (“Palermoprotokollet”). Enligt art. 3c ska det för människohandel räcka att åklagaren kan visa att två kriterier uppfylls: 1) att gärningsmannen vidtagit en viss angiven åtgärd mot den underårige (ex. att rekrytera eller transportera personen), 2) att det var med syfte att utnyttja denne för ett visst angett ändamål (ex. prostitution eller tvångsarbete). När det gäller underåriga brottsoffer krävs inte — till skillnad från vuxna brottsoffer — att åklagaren visar att gärningsmannen använt ett medel (ex. olaga tvång eller vilseledande) för att kunna vidta åtgärden. 30 Även vissa andra brott kan bli aktuella, t.ex. sexuellt utnyttjande av barn i BrB 6:5. 3 1 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18). 32 SFS 2005:90. 33 Prop. 2004/05:45 s. 92. 34 Ibid. s. 91–92, 147. 35 Ibid. s. 91. 36 RH 2008:79. 37 I enlighet med BrB 29:1–2. 38 Prop. 1997/98:55 s. 103. 39 A. prop. s. 106. 40 NJA 2001 s. 527. 4 1 Göteborgs tingsrätts dom i mål nr 12308-06 (2007-06-21), s. 98–9. 42 Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr 3065-07 (2007-12-18). 43 Se även Borås tingsrätts dom i mål nr B 436-05 (2005-05-18) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06) där köparen som åtalades för försök till köp av sexuell tjänst berättat att han inte uppfattat den underåriga utländska flickan som självständig. Hovrätten höjde böterna för denne och en annan köpare till 80 dagsböter ”med hänsyn till omständigheterna”, dock utan närmare förklaring (s. 35–36). Hovrätten motiverar sitt beslut att skärpa straffet för försöksbrottet till villkorlig dom och 80 dagsböter med att gärningsmannen försökte ha sex trots att han trodde att flickan utsatts för människohandel. Två andra köpares straff med fler dagsböter än typfallet (80 och 200) motiverades utifrån att de haft umgänge med en ung kvinna som överlämnats till dem för en längre tidsperiod (gärningsmannen som dömdes till 200 dagsböter hade även befunnits ansvarig till två narkotikabrott). Hovrätten diskuterade även varför den fann att de två köparna inte kunde dömas för sexuellt tvång eller utnyttjande: de hade inte förstått att hon varit ett offer för människohandel och hon stod inte i direkt beroendeförhållande till dem. 44 Lag (2011:517). 45 Prop. 2010/11:77 s. 7–8. 46 A. prop. s. 21. 4 7 Malmö tingsrätt, dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 61 48 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 37. 49 Ibid. s. 23, 26. 50 NJA II 1984 s. 164. 51 Se Stockholms tingsrätts motivering i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) s. 77: ”För koppleri nämns inte ålder särskilt bland de försvårande omständigheter som kan föranleda om brottet bedöms som grovt. Ålder har inte heller nämnts som exempel på hänsynslöst beteende. Uppräkningarna är dock endast exemplifierande. Enligt tingsrätten är underårighet hos den som ägnar sig åt prostitutionsverksamheten en sådan omständighet som bör beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt.” 52 NJA 1976 s. 202 och NJA 2004 s. 646. 53 I det senare fallet uppfattade HD bl.a. att kvinnorna frivilligt och utan påtryckning rest till Sverige från Ungern. 54 1) Svea Hovrätts dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21) s. 8, 10: Flickans ålder var en av omständigheterna som togs med i bedömningen om utnyttjandet varit hänsynslöst; gärningsmannen gav även flickorna droger och utnyttjade deras ”ålder, omognad, berusning och utsatta läge”. 2) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8862-04 (2006-01-20) s. 84 och Svea hovrätts dom i mål nr B 1149-06 (2006-0509): Tingsrätten fann hänsynslöst utnyttjande av två underåriga flickor, men det är otydligt hur deras ålder påverkat bedömningen av grovt brott. 3) Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 803909 (2009-12-22) s. 9: Hänsynslöst utnyttjande av unga flickor för bl.a. ”gang-bangs”: vissa underåriga och med personliga och ekonomiska problem, samt narkotikaberoende. 4) Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) s. 30–1: Koppleriet av den minderåriga flickan hade stor omfattning och den tilltalade fortsatte med verksamheten även efter att hon fått veta att flickan var under 15 år — därför hänsynslöst utnyttjande och grovt koppleri. 5) Tingsrättens bedömning i ”Förortsfallet” — Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 60–1, 64: Hänsynslöst utnyttjande av minderårig flicka; de tilltalade insåg att hon var under 18 (dock fann inte domstolen att de insåg att hon var under 15) och hade låg utvecklingsnivå. Dock var bedömningen en annan vid överprövningen i Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 37. 6) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) s. 79: Tingsrätten finner att åldern är en omständighet som gör att koppleriet bör bedömas som grovt. 7) Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06) s. 21: Gärningsmannen anses inte haft kännedom om att målsäganden var underårig och hans ovederlagda uppgift om att hon var 18 år är inte tillräckligt för att finna grovt brott. 8) Se även Sundsvalls tingsrätts dom i mål nr B 784-04 (2004-07-20) s. 16 där gärningsmannen erkänner att flickan sa att hon var underårig, men tingsrätten finner att p.g.a. att de inte har annat än gärningsmannens egna uppgifter saknar de stöd för att bedöma gärningarna som grovt koppleri. 55 I Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) ansåg tingsrätten att ”utnyttjandet har hänsynslösa inslag” men att koppleriet trots detta ej var grovt: en av flickorna var 15 år gammal och en annan ung kvinna hade berättat för gärningsmannen om sin psykiska sjukdom. Åklagaren överklagade endast en mindre del av domen. I Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 2500-07 (2008-04-01) ansåg tingsrätten koppleriet vara av normalgraden trots att flickan hade ett förståndshandikapp, gick i särskola, och kopplaren (pojkvännen) var medveten om detta. Tingsrätten beviljade dock skadestånd för kränkning p.g.a. koppleriet. 56 Förarbetena har inte varit entydiga på denna punkt. I prop. 2004/05:45 s. 104 anges: ”6 kap. brottsbalken upptar främst brott mot person. Emellertid upptas även koppleribestämmelsen där, trots att detta brott inte primärt är utformat som ett brott mot person. I likhet med koppleribrottet skyddar förbudet mot köp av sexuella tjänster allmänna intressen.” De senaste motiven (prop. 2010/11:77) anger dock att brott mot förbudet kan innebära brott både mot person och mot allmän ordning och hänvisar till prop. 1997/98:55 s. 104 som behandlar sexsäljares ofta utsatta situation. 57 Ett undantag från den rådande synen är domen från Hovrätten för Västra Sverige i mål nr B 3065-07 (2007-12-18). 5 8 Det finns straffrättssystematiska implikationer av att behandla brottet köp av sexuell tjänst som brott mot person eftersom samtycke enligt 24 kap. 7 § är ansvarsbefriande. Detta skulle dock endast vara relevant för personer som kan ge giltigt samtycke, vilket en person som utsätts för människohandel svårligen kan anses ha möjlighet att ge. Liknande gäller för brottet köp av sexuell handling av barn där den underårige inte anses kunna samtycka till att sälja sexuella handlingar trots att vuxna får ha sexuella relationer med den underårige (om över 15 år) när detta sker utan ersättning. 59 Brottet ocker i BrB 9:5 skulle även kunna vara tillämpligt vid utnyttjande av exempelvis arbetskraft. Se prop. 2009/10:152, s. 45 för tillämplig reglering. 60 Se t.ex. Riksåklagarens riktlinjer om förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse (RåR 2008:2). Det bör inte glömmas att när målsäganden biträtt åtalet har även målsägandebiträdet möjlighet att tillvarata målsägandens intressen genom att påverka förundersökningens omfattning och åtalet. Se Fitger, Rättegångsbalken m.m. (2011) Andra avd., II, kap. 20 § 8. 61 Se t.ex. X och Y mot Nederländerna (Europadomstolen [ED], dom den 26 mars 1985), para. 27, 30; Z och andra mot Storbritannien (ED, dom den 10 maj 2001) para. 73–74; E och andra mot Storbritannien (ED, dom den 26 november 2002) para. 88–101; M. C. mot Bulgarien (ED, dom den 4 december 2003) para. 148– 153, 167. 62 Se t.ex. Siliadin mot Frankrike (ED, dom den 26 juli 2005) om kravet på avskräckande straff vid tvångsarbete; Rantsev mot Cypern och Ryssland (ED, dom den 7 januari 2010) om kravet på olika typer av åtgärder mot människohandel. 63 M. och C. mot Rumänien (ED, dom den 27 september 2011) § 111: ”[T]he Court considers that States have a positive obligation inherent in Articles 3 and 8 of the Convention to enact criminal-law provisions effectively punishing sexual abuse of children and to apply them in practice through effective investigation and prosecution.” Europadomstolen överprövar inte staternas bedömningar i de konkreta fallen, utan fokuserar på det straffrättsliga systemets förutsättningar att ge effektivt skydd mot övergrepp — även övergrepp av privata individer — utifrån skyldigheterna i art. 1 att säkra åtnjutandet av rättigheterna i EKMR. Denna skyldighet åsidosätts inte av skyldigheten att säkra den misstänktes rätt till rättvis rättegång i enlighet med art. 6. Se t.ex. Europadomstolens position att strikt ansvar rörande omständigheten ålder vid våldtäkt mot barn inte strider mot art. 6(1) och oskuldspresumtionen i art. 6(2) i G. mot Storbritannien (ED, beslut om upptagande av mål den 30 augusti 2011 [ansökan 37334/08]) para. 38. 6 4 Prop. 2004/05:45 s. 113–14. 65 Ibid. s. 114. 66 Det ursprungliga förslaget var att det endast skulle omfatta några av brotten. Se 1958 års departementsförslag. 67 Proposition 1962:10, del C, s. 190. 68 A. prop., del B, s. 432. 69 Ibid. s. 171. 70 Ibid. s. 171. 7 1 Våldtäkt mot barn enligt BrB 6:4 omfattar sexuella handlingar med ett barn under 15 år oberoende av om barnet samtyckt. Om våld eller hot använts rubriceras brottet enligt 2 § istället som grov våldtäkt mot barn. 7 2 I Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 2840-10 (2010-06-11) s. 14 uppger den tilltalade, efter att ha nekat kännedom om en av de målsägandes underårighet, att han själv uppgett till flickorna att han var yngre än sin verkliga ålder: ”Inom krogbranschen där han umgås mycket är det vanligt att man ljuger om sin ålder.” I Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 121-11 (2011-04-13) s. 5 angavs att den tilltalade mannen på chattsidor själv presenterat sig som en 12-årig flicka. I Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21) s. 8 fann domstolen: ”Med hänsyn bl.a. till att [den tilltalade] ibland själv på internetsidor har lämnat felaktiga uppgifter om såväl ålder som namn, har han enligt hovrättens uppfattning inte utan vidare kunnat utgå från att målsägande […]s uppgivna ålder på hennes profilsida på […] stämde.” I Vänersborgs tingsrätts mål nr B 830-09 (2009-05-19) s. 5 gjorde den misstänkte gällande att han inte visste att de tre målsägande var under 18 år. På chatt-forum hade han dock uppgett sig föredra män mellan 16–25 år och själv vara 18–22 år gammal när han i själva verket var 50 år gammal. 73 Se BRÅ:s rapport 2011:6 ”Polisanmälda våldtäkter mot barn: En uppdaterad kunskapsbild” s. 54–57. Se även Diesen, C. & Diesen, E., Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga hanteringen (Norstedts juridik, 2009) s. 113–122. Sutorius & Kaldal, Bevisprövning vid sexualbrott (Norstedts juridik, 2003) s. 251 noterar den hög re frekvensen närstående och bekanta vid grövre sexualbrott mot barn och högre frekvens av okända gärningsmän vid sexuellt ofredande. 7 4 Resonemanget framförs exempelvis i RÅ:s överklagande av hovrättsavgörandet i ”Förortsfallet”: ”Redan det att frågor ställts om hur gammal hon var visar att hon till utseende och uppträdande allmänt sett uppfattades som en ung person”. ÅM 2011/1558. 7 5 Prop. 2004/05:45 s. 113–14. 7 6 Domar beslutade fr.o.m. 2004 har sökts från hovrätterna. Domar rörande köp av sexuell handling av barn har sökts sedan ändringarna i BrB 6 kap. trädde i kraft. Även domar om försök till köp av sexuell handling av barn har inkluderats, medan domar om förförelse av ungdom har exkluderats. De fall där gärningspersoner åtalats för människohandel eller människohandelsliknande koppleri (grovt koppleri) har tagits med. Därmed har mål som rör koppleri utan köp av sexuell handling av barn, människohandelsliknande inslag, eller gränsdragning mot grovt koppleri, exkluderas. De sexköpsmål som prövats har rört underåriga (i vissa fall även minderåriga) eller sexköp i anslutning till prövning av människohandel eller grovt koppleri. Alltså har inte mål som enbart rört köp av sexuell tjänst utan prövning av sutenörer tagits med, medan alla mål som behandlat köp av sexuell handling av barn och försöksbrottet har tagits med. 77 Det är relativt vanligt i människohandelsmål att brottsoffer väljer att inte vara målsäganden eller biträda åtalet. 78 Antingen prövades en/flera sutenörer eller köpare eller båda. I åtta fall behandlades åldersfrågan ej och skälen varierar: 1) gärningsmannen dömdes istället för sexuellt ofredande, ett brott som inte innefattar en åldersgräns; 2) domstolen fann inte de objektiva rekvisiten täckta och behandlade därför inte de subjektiva; 3) ett resonemang fördes om koppleriet borde anses som grovt p.g.a. ung ålder, men bristen på konkret stöd för omfattning och vinning gjorde att domstolen ändå fann koppleri av normalgraden. Den delen av domen överklagades ej. 4) gärningsmännen hade tydlig insikt om pojkarnas ålder då de fått fullmakter från föräldrarna att resa med pojkarna; 5) fallet rörde föräldrars eventuella människohandel av sin egen underåriga dotter; 6) domstolen fann inte målsägandens ålder under 18 år ställt utom rimligt tvivel; 7) den tilltalade kände familjen och hade fått en fullmakt för flickans resor. I det åttonde fallet är det dock inte tydligt varför domstolen ej behandlade frågan om ålder. Det fallet avviker: 8) I Gävle tingsrätts dom i mål nr B 2952-09 (2010-06-16) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 775-10 (2010-12-07) fann tingsrätten den tilltalade ansvarig utan att konkret uttala sig om den tilltalades kunskap om flickans ålder, medan hovrätten ogillade åtalet då den inte fann det tillförlitligen styrkt att vederlaget varit en direkt förutsättning för de sexuella handlingarna. 7 9 Ålder prövades inte i dessa tre fall då det var uppenbart att de tilltalade visste om barnens ålder. I) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 10675-09 (2009-11-19) och Svea hovrätts dom i mål nr B 9732-09 (2010-02-26); II) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 14880-10 (2010-11-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 9636-10 (2011-01-19); III) Attunda tingsrätt dom i mål nr B 1267-07 (2011-04-27) och Svea hovrätts dom i mål nr B 4140-11 (2011-07-05). 80 Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 5346-07 (2007-07-03) och Svea hovrätts dom i mål nr B 5488-07 (2007-09-21); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2603706 (2007-12-21) och Svea hovrätts deldomar i mål nr B 338-08 (2008-04-21 och 2008-05-08); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) och Svea hovrätts dom i mål nr B 137-09 (2009-05-07); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 188-10 (2010-03-26). Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 2364-10 (2010-08-31) och Svea hovrätts deldom i mål nr B 7361-10 (2010-11-18). Det är oklart varför köparna inte åtalades i målen. Köpare av sexuella tjänster åtalas idag i högre grad än tidigare i människohandels- eller kopplerimål för att visa på prostitutionens omfattning eller särskilda omständigheter av betydelse i målet. I de flesta sexköpsfall utfärdas dock strafföreläggande. Av 76 lagföringar under 2008 utgjordes 3 av åtalsunderlåtelser, 48 av strafförelägganden och 25 av domar. Under perioden 2005–2008 varierade lagföringar för enstaka sexköp och sexköp som del i kopplerieller människohandelsärenden betydligt mellan åren. En sammanräkning visar dock att ungefär lika många enstaka sexköp lagförts (drygt 200) som sexköp i samband med människohandels- och koppleriärenden (knappt 200). Statistiken visar dock inte i hur många av de enstaka sexköpen strafförelägganden utfärdats eller åtal väckts. I hur stor utsträckning enstaka sexköp utan koppling till människohandel eller koppleri prövas i domstol är därmed inte tydligt. Förbud mot köp av sexuell tjänst: En utvärdering 1999–2008 (SOU 2010:49) s. 199–209, särskilt tabell 6.2 och 6.5. 81 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 73307 (2008-10-07) och Göta hovrätts dom i mål nr B 2988-08 (2009-12-22); Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 82 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 1070-06 (2006-10-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8918-06 (2008-03-14); Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21); Göteborgs ting srätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28); Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 119-09 (2009-05-27) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 3010-09 (2009-1217); Vänersborgs tingsrätts mål nr B 830-09 (2009-05-19) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2625-09 (2009-07-15); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-06-28) — överklagat; Malmö tingsrätts dom i mål nr B 6829-07 (2008-04-29) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 1238-08 (2008-08-06); Umeå tingsrätts dom i mål nr B 2694-10 (2011-0104) och Hovrätten för Övre Norrland, dom i mål nr B 84-11 (2011-03-16); Gävle tingsrätts dom i mål nr B 2952-09 (2010-06-16) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 775-10 (2010-12-07). 83 Även åtal för försök till köp av sexuell handling av barn har inkluderats i studien trots att de har en särskild karaktär. Se Niemi-Kiesiläinen, J., ”Kvinnohandel, koppleri och sexköp”, Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskap (2005) s. 22–38, s. 33–34 om förändringen från förförelse av ungdom till köp av sexuell handling av barn som innebar att en överenskommelse, eller villighet att erbjuda tjänsten till den som efterfrågade den, var nödvändig för att fara för brottets fullbordan skulle föreligga. Där tonåringar inte varit villiga att utföra handlingen i utbyte mot ersättning kan inte den som föreslagit ersättning i utbyte mot handlingen hållas ansvarig för försöksbrottet. I studien inkluderas de fall där misstänkta åtalats för försöksbrottet; både fall där tonåringar varit villiga att erbjuda tjänsten och de fall där tonåringar inte varit det. I de senare fallen har gärningsmannen oftast istället dömts för sexuellt ofredande. Se t.ex. Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 119-09 (2009-05-27) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 3010-09 (2009-12-17); Umeå tingsrätts dom i mål nr B 2694-10 (2011-01-04) och Hovrätten för Övre Norrland, dom i mål nr B 84-11 (2011-03-16). 84 Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 8 5 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2698-04 (2005-02-28) och Svea hovrätts dom i mål nr 2204-05, 2343-05 och 3344-05 (2005-06-09); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8862-04 (2006-01-20) och Svea hovrätts dom i mål nr B 1149-06 (2006-05-09); Borås tingsrätts dom i mål nr B 436-05 (2005-05-18) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06); Helsingborgs tingsrätts dom i mål nr B 1230-05 (2005-09-22) och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 2429-05 (2006-01-11). 86 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) och Svea hovrätt, dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21); Sundsvalls tingsrätts dom i mål nr B 784-04 (2004-07-20) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 887-04 (2005-0921); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 188-10 (2010-03-26); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr 2917-10 (2011-02-18). 87 Malmö tingsrätts dom i mål nr B 3745-09 (2010-01-14). 8 8 Ibid. s. 73. 89 Ibid. s. 73. 90 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07) s. 16. 91 Helsingborgs tingsrätts dom i mål nr B 1230-05 (2005-09-22); Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 2429-05 (2006-01-11). 92 Dessa tretton fall inkluderar även prövning av försöksbrottet. Fall av köp av sexuella handlingar av barn som är under 15 år där brottsrubriceringen istället blivit våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn inkluderas inte. De åtta fallen är: Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 1070-06 (2006-10-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8918-06 (2008-03-14); Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28); Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 830-09 (2009-05-19) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 2625-09 (2009-07-15); Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) och Göta hovrätts dom i mål nr B 2988-08 (2009-12-22); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-0628). I majoriteten av målen prövas flera köpare. Därför görs i redovisningen hänvisning ofta till samma mål flera gånger eftersom flera misstänkta gärningsmän prövas. Granskningen har behandlat målen som ”fall” (varje fall utgörs av en tingsrättsdom och följande hovrättsdom) och har inte redovisat resultaten i en översikt över de enskilda gärningsmännen. 93 Samma åtta fall som angavs i föregående fotnot. Märk att i fallen prövas ofta flera köpare; i de åtta fallen har minst en köpare funnits ha insett ett barns underårighet. I Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 870-10 (2010-07-30) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6956-10 (2010-11-24) fann tingsrätten att eftersom gärningsmannen visste om att flickan var på behandlingshem ofrivilligt och inte fick bestämma var hon ville bo ”måste [han] på grund av detta förstått att målsägande […] var under 18 år.” (s. 27) Åklagaren åtalade honom dock för grov våldtäkt och inte köp av sexuell handling av barn. 94 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 1018705 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige dom i mål nr B 1298-06 (2006-0228); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26). 95 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 100–101. 96 Se även Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) s. 35, där den 15-åriga flickans utseende inte ensamt utgjorde grund för oaktsamhetsbedömningen: ”Vad gäller det härefter enligt lagtexten uppställda kravet på ålder är det, enligt vad tingsrätten vid rättegången kunnat iaktta, tveksamt med hänsyn till [målsägandens] späda varelse om hon ens nu skulle kunna anses vara 18 år. Med beaktande av att händelsen ifråga inträffade för ett och ett halvt år sedan måste det då ha framstått som uppenbart — även vid en försiktig bedömning med beaktande av svårigheten att utifrån utseendet bedöma åldern — att det inte ens var med en outvecklad och sent mogen 18-årig kvinna som man hade att göra. Till detta ska läggas vad flickorna före den sexuella förbindelsen uppgett om sin ålder och vad för slutsatser som sammantaget varit rimligt att göra härav.” 9 7 Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) s. 7, 19. 98 Ibid. s. 19. 99 Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28) s. 6. 100 Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) s. 22. 101 Ibid. s. 23. 102 Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26) s. 9–10. 103 Fyra fall redovisas nedan. Det femte fallet har redovisats mer utförligt under stycke 6.1: Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 104 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) s. 62. 105 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28). 106 Ibid. s. 116. 107 Ibid. s. 116–18. 108 Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-06-28). 109 Ibid. s. 12, 14. 110 Hennes ord skulle varit nödvändiga för att påvisa köparnas kunskap. Om hennes ålder och kroppsbyggnad anges i tingsrättens domskäl: ”Vad gäller målsägandens kroppsliga utveckling inger den, efter vad som tingsrätten kan bedöma utifrån bilder och videofilmer, inte i sig någon särskild antydan om att hon var underårig.” Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 57. Domstolen bör med underårighet mena att hon var under 15 år — inte under 18 år — efters om det skulle vara oroväckande om domstolen fann att det skulle vara inom aktsamhetens gränser att bedöma att en person under 15 år var över 18 år. 111 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 29. 112 Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 60, 62, 65, 70; Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 29, 38. 1 13 I den absoluta majoriteten av fall där köp av sexuell handling av barn prövats, och ett ytterligare fall där domstolen fann att gärningsmannen hade köpt sex av flickan och visste om att hon var under 18 år (men dömde för våldtäkt p.g.a. övergreppens karaktär), hade ungdomarna enligt domstolarnas bedömning svåra personliga omständigheter. Domarna anger nedan beskrivna omständigheter i 11 fall av 13: i ett fall hade flera av de underåriga personliga problem med dålig ekonomi eller narkotikamissbruk; i ett annat fall hade två av de underåriga uttalade psykiska problem; i ett tredje var de underåriga omhändertagna enligt LVU och bodde på behandlingshem; i ett annat fall hade den yngsta flickan svåra hemförhållanden med placering på fosterhem; i ett bodde den underåriga på behandlingshem; i två fall bodde tre av de underåriga på behandlingshem och en äldre målsägande hade en psykisk sjukdom; i ett fall var den underåriga människohandlad och tillhörde en utsatt grupp i hemlandet; i ett annat fall var den förståndshandikappade underåriga fosterhemsplacerad; i ett fall hade den underårige en utvecklingsstörning och ADHD; i ett ytterligare fall hade ungdomen Asbergers syndrom, var deprimerad och fick hjälp på BUP; i ett annat fall hade de minderåriga innan utnyttjandena ”problem i olika former”. Fallen är här ej angivna i särskild ordning för att undvika att målsägandena ska kunna identifieras. 114 I rapporten ”Se mig: Unga om sex och internet” (Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9) s. 75 redovisas bl.a. resultaten från en undersökning genomförd 2009 där erfarenhet av tidigare sexuella övergrepp bland ungdomar som sålt sex togs upp: ”knappt 80 procent av fallen [skulle] kunna ses som ett reaktivt beteende på det [tidigare] sexuella övergreppet”. 1 15 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr 2917-10 (2011-02-18) s. 28. 116 Ibid. s. 29. 117 RÅ resonerar på samma sätt i överklagandet till HD av avgörandet i ”Förortsfallet”: ”[B]estämmelsen ska tillämpas även när det inte finns några direkta indikationer på att den unge är yngre än 15 år, om omständigheterna i övrigt är sådana att gärningsmannen — med förarbetenas uttryckssätt — har anledning att vara på sin vakt. […] Avgörande är inte om den unge skulle kunna vara äldre än 15 år utan om den unge har ett utseende och en kroppsutveckling som är naturlig för den som klart passerat åldersgränsen och det inte heller i övrigt finns något som pekar i en annan riktning.” ÅM 2011/1558 s. 6 118 Se fotnot 72. 1 19 HR-2008-1043-A. 120 Ibid. stycke 32. 121 Se t.ex. NJA 2005 s. 732 om risktagande vid bedömning av likgiltighetsuppsåt. Köp av sex av individ som inte tydligt ser ut som 20 år borde — i den kontexten — kunna anses som ett risktagande som närmar sig likgiltighetsuppsåt, och därmed åtminstone oaktsamhet. 122 Alkohollagen (2010:1622) 11:7. 123 Alkohollagen (2010:1622) 11:9. 1 24 Vissa ändringar i alkohollagen, prop. 2000/01:97, s. 23. Se även prop. 2009/10:125, s. 79. Se NJA 1997 s. 175 om försäljning till en 14-årig flicka. 125 Prop. 2000/01:97, s. 54, 72. 126 Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21). 127 Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21) s. 22. 128 Ibid. s. 8. 1 29 Ibid. s. 28. 130 Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) s. 18. 131 I en undersökning från 2009 som redovisas i rapporten ”Se mig: Unga om sex och internet” (Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9) s. 72 var genomsnittsåldern för att börja sälja sex 14,9 år. 1 32 Se studier i USA (ökning [4 av 10 afro-amerikanska och 1 av 10 kaukasiska] av flickor som utvecklar bröst vid 7 års ålder) och nyligen i Danmark (danska flickor utvecklar idag bröst ett år tidigare än för 15 år sedan; nu vid 10 års ålder) om tidigare pubertetsutveckling (”the Secular Trend” — tidigare genomsnittlig pubertetsutveckling i en befolkning). Teorier är att kost eller kemikalier påskyndar barns utveckling. Även pojkar hamnar i målbrottet ett halvår tidigare än för 20 år sedan. Biro, FM, Galvez et al, ”Pubertal assessment method and baseline characteristics in a mixed longitudinal study of girls”, 126 Pediatrics 3 (2010) 583–90; Aksglaede, L., Sørensen, K et al., ”Recent decline in age at breast development: the Copenhagen Puberty Study”, 123 Pediatrics 5 (2009) 932–9: Aksglaede, L., Sørensen, K et al., “Recent changes in pubertal timing in healthy Danish boys: associations with body mass index”, 95 Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism 1 (2010) 263–70. 133 Skoog, Therése, On the Developmental Significance of Female Pubertal Timing (Avhandling i psykologi, Örebro universitet, 2008). 134 Ibid. 135 Haynie, D. & Piquero, A., “Pubertal development and physical victimization in adolescence”, 43 Journal of Research in Crime and Delinquency 1 (2006) 3–35; Mendle, J., Turkheimer, E. et al., ”Detrimental psychological outcomes associated with early pubertal timing in adolescent girls”, Developmental Review 27 (2007) 151–71, s. 160–164. 136 I de 17 fall som granskats har köparna varit män i alla fall och säljarna varit flickor i alla fall utom ett (Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2625-09 [2009-07-15] och Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 830-09 [2009-05-19]). Se även ett fall av förförelse av ungdom som faller utanför studiens tidsram: Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8832-04 (2005-01-13) och överprövningen i Svea hovrätt, dom i mål nr B 760-05 (2006-02-14). 1 37 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) och Svea hovrätt, dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21). 138 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-0228); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26).
Hänvisas från p. 5 (s. 222)
Se fotnot 28 om betydelsen av kontroll. 1 2 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 26037-06 (2007-12-21) s. 188. 13 Ibid. s. 63, även 191–2. 14 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07) s. 16. 15 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (Iustus förlag, Uppsala, 2010) s. 298 — författarna understryker att det är en rättspolitisk och etisk princip; Lernestedt, Claes, Dit och tillbaka igen — om individ och struktur i straffrätten (Iustus förlag, Uppsala, 2010) s. 78–82. 1 6 Idén byggde på att vid skada som inträffar t.ex. inom industri bör den som skapat en särskilt hög risk vara ansvarig trots brist på vållande. Risk ersätter skuld som ansvarsgrund vid skada. Hellner, J. & Radetzki, J., Skadeståndsrätt, 8:e uppl. (Norstedt juridik, Stockholm, 2010) s. 47–8. 17 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 350–1. 18 Ett exempel är brottet ”statutory rape” där uppsåt behöver visas för den sexuella handlingen men insikt eller oaktsamhet inte behöver visas i förhållande till barnets ålder. Storbritannien tillämpar strikt ansvar för våldtäkt mot barn under 13 år enligt The Sexual Offences Act of 2003, sec. 5. ”Reasonable belief” om felaktig ålder — inte misstag — är ett möjligt försvar endast rörande barn mellan 13–15 år. Se bl.a. domen från House of Lords R v G (2008) UKHL 37 (18 June 2008). Europadomstolen har funnit att strikt ansvar rörande omständigheten ålder inte strider mot oskuldspresumtionen i Europakonventionens art. 6(2). Se G. mot Storbritannien (ED, beslut om upptagande av mål den 30 augusti 2011 [ansökan 37334/08]) para. 27 & 29. Jfr med HD:s tolkning av art. 6(2) i Högsta domstolens dom i mål B 2130-11 den 16 september 2011, para. 24. Kanada tillämpar ett system där åklagaren inte behöver bevisa gärningsmannens mens rea men försvaret har möjlighet till ett ”due diligence” försvar. Drygt 20 delstater i USA tillämpar strikt ansvar för våldtäkt mot barn under 13 år. Se Levenson, L., ”Good faith defenses: Reshaping strict liability crimes” 78 Cornell Law Review (1992–93) Författaren presenterar en kritisk översikt över strikt ansvar i amerikansk reglering och ett antal andra common-law länder samt ger förslag på att mildra dess effekter med möjliggörande av ”good faith” försvar i likhet med andra anglosaxiska länder. Idén vid strikt ansvar är att detta kan utkrävas när ett rättssubjekt är medvetet om att aktiviteten är riskfylld eller området är hårt reglerat. I sådana fall ersätts kravet på klandervärdhet för ansvar med individens insikt om riskerna och skyldigheten att handla särskilt aktsamt. Carpenter, C., ”On statutory rape, strict liability, and the public welfare offense model”, 53 Am U L R 313 (2003-4) s. 320, 361. 19 Sexual Offences Act 2003, s. 53A. Infördes genom The Policing and Crime Act 2009, s. 14 (SI 2010/507) och trädde i kraft den 1 april 2010. 20 Jareborg, Nils, s. 319 ff; Leijonhufvud, M. & Wennberg, S., Straffansvar (2009) s. 63 ff; Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 157; Asp, Petter, Sex och samtycke (2010) s. 187. Begreppen grov och ringa oaktsamhet används också, och ibland specificeras lagtexten till att indikera vilken typ av oaktsamhet som åsyftas, t.ex. grov oaktsamhet vid användning av termer som ”vårdslöshet”, ”försummelse”, eller ”oförstånd”. Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 349. 21 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 369. 2 2 NJA 2004 s. 176; Träskman, P-O, ”Uppsåtets nedre gräns”; Ulväng, M., ”Likgiltighetsuppsåt”, SvJT 2005 s. 1–17. 23 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 370. Se även Riksåklagarens riktlinjer om uppsåt (RåR 2006:1). 24 Petter Asp delar in detta i ett orsaksled, vilket innebär att fråga om det fanns något som gärningsmannen kunde ha gjort för att komma till insikt, och ett klandervärdsled, vilket innebär att fråga om gärningsmannen utifrån sin situation borde ha gjort detta. Asp, Petter, Sex och samtycke (Iustus förlag, Uppsala, 2010), s. 187. 25 Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder (2010), s. 371. 26 SFS 2002:436, därefter SFS 2004:406. 27 SFS 2010:371. 28 SOU 2008:41, s. 108–110; prop. 2009/10:152, s. 16–19, 22. För underåriga gällde enligt BrB 4:1a 2 st. att åklagaren inte behövde visa att ett medel använts för att påverka den underåriga. Kontrollrekvisitet som infördes 2004 innebar dock att åklagaren behövde visa att gärningsmannen hade kontroll över barnet. Domstolarna ställde högre krav på visad kontroll ju äldre barnet var och i praktiken motsvarade det närmast ett krav på att påvisa att ett medel använts. Detta var ett krav som inte skulle ställas enligt FN:s Palermoprotokoll (se nedan). 2 9 UN Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organized Crime of 2000, adopted by UN General Assembly Res. 55/25 of 15 November 2000 (“Palermoprotokollet”). Enligt art. 3c ska det för människohandel räcka att åklagaren kan visa att två kriterier uppfylls: 1) att gärningsmannen vidtagit en viss angiven åtgärd mot den underårige (ex. att rekrytera eller transportera personen), 2) att det var med syfte att utnyttja denne för ett visst angett ändamål (ex. prostitution eller tvångsarbete). När det gäller underåriga brottsoffer krävs inte — till skillnad från vuxna brottsoffer — att åklagaren visar att gärningsmannen använt ett medel (ex. olaga tvång eller vilseledande) för att kunna vidta åtgärden. 30 Även vissa andra brott kan bli aktuella, t.ex. sexuellt utnyttjande av barn i BrB 6:5. 3 1 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18). 32 SFS 2005:90. 33 Prop. 2004/05:45 s. 92. 34 Ibid. s. 91–92, 147. 35 Ibid. s. 91. 36 RH 2008:79. 37 I enlighet med BrB 29:1–2. 38 Prop. 1997/98:55 s. 103. 39 A. prop. s. 106. 40 NJA 2001 s. 527. 4 1 Göteborgs tingsrätts dom i mål nr 12308-06 (2007-06-21), s. 98–9. 42 Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr 3065-07 (2007-12-18). 43 Se även Borås tingsrätts dom i mål nr B 436-05 (2005-05-18) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06) där köparen som åtalades för försök till köp av sexuell tjänst berättat att han inte uppfattat den underåriga utländska flickan som självständig. Hovrätten höjde böterna för denne och en annan köpare till 80 dagsböter ”med hänsyn till omständigheterna”, dock utan närmare förklaring (s. 35–36). Hovrätten motiverar sitt beslut att skärpa straffet för försöksbrottet till villkorlig dom och 80 dagsböter med att gärningsmannen försökte ha sex trots att han trodde att flickan utsatts för människohandel. Två andra köpares straff med fler dagsböter än typfallet (80 och 200) motiverades utifrån att de haft umgänge med en ung kvinna som överlämnats till dem för en längre tidsperiod (gärningsmannen som dömdes till 200 dagsböter hade även befunnits ansvarig till två narkotikabrott). Hovrätten diskuterade även varför den fann att de två köparna inte kunde dömas för sexuellt tvång eller utnyttjande: de hade inte förstått att hon varit ett offer för människohandel och hon stod inte i direkt beroendeförhållande till dem. 44 Lag (2011:517). 45 Prop. 2010/11:77 s. 7–8. 46 A. prop. s. 21. 4 7 Malmö tingsrätt, dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 61 48 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 37. 49 Ibid. s. 23, 26. 50 NJA II 1984 s. 164. 51 Se Stockholms tingsrätts motivering i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) s. 77: ”För koppleri nämns inte ålder särskilt bland de försvårande omständigheter som kan föranleda om brottet bedöms som grovt. Ålder har inte heller nämnts som exempel på hänsynslöst beteende. Uppräkningarna är dock endast exemplifierande. Enligt tingsrätten är underårighet hos den som ägnar sig åt prostitutionsverksamheten en sådan omständighet som bör beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt.” 52 NJA 1976 s. 202 och NJA 2004 s. 646. 53 I det senare fallet uppfattade HD bl.a. att kvinnorna frivilligt och utan påtryckning rest till Sverige från Ungern. 54 1) Svea Hovrätts dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21) s. 8, 10: Flickans ålder var en av omständigheterna som togs med i bedömningen om utnyttjandet varit hänsynslöst; gärningsmannen gav även flickorna droger och utnyttjade deras ”ålder, omognad, berusning och utsatta läge”. 2) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8862-04 (2006-01-20) s. 84 och Svea hovrätts dom i mål nr B 1149-06 (2006-0509): Tingsrätten fann hänsynslöst utnyttjande av två underåriga flickor, men det är otydligt hur deras ålder påverkat bedömningen av grovt brott. 3) Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 803909 (2009-12-22) s. 9: Hänsynslöst utnyttjande av unga flickor för bl.a. ”gang-bangs”: vissa underåriga och med personliga och ekonomiska problem, samt narkotikaberoende. 4) Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) s. 30–1: Koppleriet av den minderåriga flickan hade stor omfattning och den tilltalade fortsatte med verksamheten även efter att hon fått veta att flickan var under 15 år — därför hänsynslöst utnyttjande och grovt koppleri. 5) Tingsrättens bedömning i ”Förortsfallet” — Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 60–1, 64: Hänsynslöst utnyttjande av minderårig flicka; de tilltalade insåg att hon var under 18 (dock fann inte domstolen att de insåg att hon var under 15) och hade låg utvecklingsnivå. Dock var bedömningen en annan vid överprövningen i Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 37. 6) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) s. 79: Tingsrätten finner att åldern är en omständighet som gör att koppleriet bör bedömas som grovt. 7) Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06) s. 21: Gärningsmannen anses inte haft kännedom om att målsäganden var underårig och hans ovederlagda uppgift om att hon var 18 år är inte tillräckligt för att finna grovt brott. 8) Se även Sundsvalls tingsrätts dom i mål nr B 784-04 (2004-07-20) s. 16 där gärningsmannen erkänner att flickan sa att hon var underårig, men tingsrätten finner att p.g.a. att de inte har annat än gärningsmannens egna uppgifter saknar de stöd för att bedöma gärningarna som grovt koppleri. 55 I Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) ansåg tingsrätten att ”utnyttjandet har hänsynslösa inslag” men att koppleriet trots detta ej var grovt: en av flickorna var 15 år gammal och en annan ung kvinna hade berättat för gärningsmannen om sin psykiska sjukdom. Åklagaren överklagade endast en mindre del av domen. I Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 2500-07 (2008-04-01) ansåg tingsrätten koppleriet vara av normalgraden trots att flickan hade ett förståndshandikapp, gick i särskola, och kopplaren (pojkvännen) var medveten om detta. Tingsrätten beviljade dock skadestånd för kränkning p.g.a. koppleriet. 56 Förarbetena har inte varit entydiga på denna punkt. I prop. 2004/05:45 s. 104 anges: ”6 kap. brottsbalken upptar främst brott mot person. Emellertid upptas även koppleribestämmelsen där, trots att detta brott inte primärt är utformat som ett brott mot person. I likhet med koppleribrottet skyddar förbudet mot köp av sexuella tjänster allmänna intressen.” De senaste motiven (prop. 2010/11:77) anger dock att brott mot förbudet kan innebära brott både mot person och mot allmän ordning och hänvisar till prop. 1997/98:55 s. 104 som behandlar sexsäljares ofta utsatta situation. 57 Ett undantag från den rådande synen är domen från Hovrätten för Västra Sverige i mål nr B 3065-07 (2007-12-18). 5 8 Det finns straffrättssystematiska implikationer av att behandla brottet köp av sexuell tjänst som brott mot person eftersom samtycke enligt 24 kap. 7 § är ansvarsbefriande. Detta skulle dock endast vara relevant för personer som kan ge giltigt samtycke, vilket en person som utsätts för människohandel svårligen kan anses ha möjlighet att ge. Liknande gäller för brottet köp av sexuell handling av barn där den underårige inte anses kunna samtycka till att sälja sexuella handlingar trots att vuxna får ha sexuella relationer med den underårige (om över 15 år) när detta sker utan ersättning. 59 Brottet ocker i BrB 9:5 skulle även kunna vara tillämpligt vid utnyttjande av exempelvis arbetskraft. Se prop. 2009/10:152, s. 45 för tillämplig reglering. 60 Se t.ex. Riksåklagarens riktlinjer om förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse (RåR 2008:2). Det bör inte glömmas att när målsäganden biträtt åtalet har även målsägandebiträdet möjlighet att tillvarata målsägandens intressen genom att påverka förundersökningens omfattning och åtalet. Se Fitger, Rättegångsbalken m.m. (2011) Andra avd., II, kap. 20 § 8. 61 Se t.ex. X och Y mot Nederländerna (Europadomstolen [ED], dom den 26 mars 1985), para. 27, 30; Z och andra mot Storbritannien (ED, dom den 10 maj 2001) para. 73–74; E och andra mot Storbritannien (ED, dom den 26 november 2002) para. 88–101; M. C. mot Bulgarien (ED, dom den 4 december 2003) para. 148– 153, 167. 62 Se t.ex. Siliadin mot Frankrike (ED, dom den 26 juli 2005) om kravet på avskräckande straff vid tvångsarbete; Rantsev mot Cypern och Ryssland (ED, dom den 7 januari 2010) om kravet på olika typer av åtgärder mot människohandel. 63 M. och C. mot Rumänien (ED, dom den 27 september 2011) § 111: ”[T]he Court considers that States have a positive obligation inherent in Articles 3 and 8 of the Convention to enact criminal-law provisions effectively punishing sexual abuse of children and to apply them in practice through effective investigation and prosecution.” Europadomstolen överprövar inte staternas bedömningar i de konkreta fallen, utan fokuserar på det straffrättsliga systemets förutsättningar att ge effektivt skydd mot övergrepp — även övergrepp av privata individer — utifrån skyldigheterna i art. 1 att säkra åtnjutandet av rättigheterna i EKMR. Denna skyldighet åsidosätts inte av skyldigheten att säkra den misstänktes rätt till rättvis rättegång i enlighet med art. 6. Se t.ex. Europadomstolens position att strikt ansvar rörande omständigheten ålder vid våldtäkt mot barn inte strider mot art. 6(1) och oskuldspresumtionen i art. 6(2) i G. mot Storbritannien (ED, beslut om upptagande av mål den 30 augusti 2011 [ansökan 37334/08]) para. 38. 6 4 Prop. 2004/05:45 s. 113–14. 65 Ibid. s. 114. 66 Det ursprungliga förslaget var att det endast skulle omfatta några av brotten. Se 1958 års departementsförslag. 67 Proposition 1962:10, del C, s. 190. 68 A. prop., del B, s. 432. 69 Ibid. s. 171. 70 Ibid. s. 171. 7 1 Våldtäkt mot barn enligt BrB 6:4 omfattar sexuella handlingar med ett barn under 15 år oberoende av om barnet samtyckt. Om våld eller hot använts rubriceras brottet enligt 2 § istället som grov våldtäkt mot barn. 7 2 I Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 2840-10 (2010-06-11) s. 14 uppger den tilltalade, efter att ha nekat kännedom om en av de målsägandes underårighet, att han själv uppgett till flickorna att han var yngre än sin verkliga ålder: ”Inom krogbranschen där han umgås mycket är det vanligt att man ljuger om sin ålder.” I Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 121-11 (2011-04-13) s. 5 angavs att den tilltalade mannen på chattsidor själv presenterat sig som en 12-årig flicka. I Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21) s. 8 fann domstolen: ”Med hänsyn bl.a. till att [den tilltalade] ibland själv på internetsidor har lämnat felaktiga uppgifter om såväl ålder som namn, har han enligt hovrättens uppfattning inte utan vidare kunnat utgå från att målsägande […]s uppgivna ålder på hennes profilsida på […] stämde.” I Vänersborgs tingsrätts mål nr B 830-09 (2009-05-19) s. 5 gjorde den misstänkte gällande att han inte visste att de tre målsägande var under 18 år. På chatt-forum hade han dock uppgett sig föredra män mellan 16–25 år och själv vara 18–22 år gammal när han i själva verket var 50 år gammal. 73 Se BRÅ:s rapport 2011:6 ”Polisanmälda våldtäkter mot barn: En uppdaterad kunskapsbild” s. 54–57. Se även Diesen, C. & Diesen, E., Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga hanteringen (Norstedts juridik, 2009) s. 113–122. Sutorius & Kaldal, Bevisprövning vid sexualbrott (Norstedts juridik, 2003) s. 251 noterar den hög re frekvensen närstående och bekanta vid grövre sexualbrott mot barn och högre frekvens av okända gärningsmän vid sexuellt ofredande. 7 4 Resonemanget framförs exempelvis i RÅ:s överklagande av hovrättsavgörandet i ”Förortsfallet”: ”Redan det att frågor ställts om hur gammal hon var visar att hon till utseende och uppträdande allmänt sett uppfattades som en ung person”. ÅM 2011/1558. 7 5 Prop. 2004/05:45 s. 113–14. 7 6 Domar beslutade fr.o.m. 2004 har sökts från hovrätterna. Domar rörande köp av sexuell handling av barn har sökts sedan ändringarna i BrB 6 kap. trädde i kraft. Även domar om försök till köp av sexuell handling av barn har inkluderats, medan domar om förförelse av ungdom har exkluderats. De fall där gärningspersoner åtalats för människohandel eller människohandelsliknande koppleri (grovt koppleri) har tagits med. Därmed har mål som rör koppleri utan köp av sexuell handling av barn, människohandelsliknande inslag, eller gränsdragning mot grovt koppleri, exkluderas. De sexköpsmål som prövats har rört underåriga (i vissa fall även minderåriga) eller sexköp i anslutning till prövning av människohandel eller grovt koppleri. Alltså har inte mål som enbart rört köp av sexuell tjänst utan prövning av sutenörer tagits med, medan alla mål som behandlat köp av sexuell handling av barn och försöksbrottet har tagits med. 77 Det är relativt vanligt i människohandelsmål att brottsoffer väljer att inte vara målsäganden eller biträda åtalet. 78 Antingen prövades en/flera sutenörer eller köpare eller båda. I åtta fall behandlades åldersfrågan ej och skälen varierar: 1) gärningsmannen dömdes istället för sexuellt ofredande, ett brott som inte innefattar en åldersgräns; 2) domstolen fann inte de objektiva rekvisiten täckta och behandlade därför inte de subjektiva; 3) ett resonemang fördes om koppleriet borde anses som grovt p.g.a. ung ålder, men bristen på konkret stöd för omfattning och vinning gjorde att domstolen ändå fann koppleri av normalgraden. Den delen av domen överklagades ej. 4) gärningsmännen hade tydlig insikt om pojkarnas ålder då de fått fullmakter från föräldrarna att resa med pojkarna; 5) fallet rörde föräldrars eventuella människohandel av sin egen underåriga dotter; 6) domstolen fann inte målsägandens ålder under 18 år ställt utom rimligt tvivel; 7) den tilltalade kände familjen och hade fått en fullmakt för flickans resor. I det åttonde fallet är det dock inte tydligt varför domstolen ej behandlade frågan om ålder. Det fallet avviker: 8) I Gävle tingsrätts dom i mål nr B 2952-09 (2010-06-16) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 775-10 (2010-12-07) fann tingsrätten den tilltalade ansvarig utan att konkret uttala sig om den tilltalades kunskap om flickans ålder, medan hovrätten ogillade åtalet då den inte fann det tillförlitligen styrkt att vederlaget varit en direkt förutsättning för de sexuella handlingarna. 7 9 Ålder prövades inte i dessa tre fall då det var uppenbart att de tilltalade visste om barnens ålder. I) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 10675-09 (2009-11-19) och Svea hovrätts dom i mål nr B 9732-09 (2010-02-26); II) Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 14880-10 (2010-11-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 9636-10 (2011-01-19); III) Attunda tingsrätt dom i mål nr B 1267-07 (2011-04-27) och Svea hovrätts dom i mål nr B 4140-11 (2011-07-05). 80 Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 5346-07 (2007-07-03) och Svea hovrätts dom i mål nr B 5488-07 (2007-09-21); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2603706 (2007-12-21) och Svea hovrätts deldomar i mål nr B 338-08 (2008-04-21 och 2008-05-08); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2802-08 (2008-12-23) och Svea hovrätts dom i mål nr B 137-09 (2009-05-07); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 188-10 (2010-03-26). Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 2364-10 (2010-08-31) och Svea hovrätts deldom i mål nr B 7361-10 (2010-11-18). Det är oklart varför köparna inte åtalades i målen. Köpare av sexuella tjänster åtalas idag i högre grad än tidigare i människohandels- eller kopplerimål för att visa på prostitutionens omfattning eller särskilda omständigheter av betydelse i målet. I de flesta sexköpsfall utfärdas dock strafföreläggande. Av 76 lagföringar under 2008 utgjordes 3 av åtalsunderlåtelser, 48 av strafförelägganden och 25 av domar. Under perioden 2005–2008 varierade lagföringar för enstaka sexköp och sexköp som del i kopplerieller människohandelsärenden betydligt mellan åren. En sammanräkning visar dock att ungefär lika många enstaka sexköp lagförts (drygt 200) som sexköp i samband med människohandels- och koppleriärenden (knappt 200). Statistiken visar dock inte i hur många av de enstaka sexköpen strafförelägganden utfärdats eller åtal väckts. I hur stor utsträckning enstaka sexköp utan koppling till människohandel eller koppleri prövas i domstol är därmed inte tydligt. Förbud mot köp av sexuell tjänst: En utvärdering 1999–2008 (SOU 2010:49) s. 199–209, särskilt tabell 6.2 och 6.5. 81 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 73307 (2008-10-07) och Göta hovrätts dom i mål nr B 2988-08 (2009-12-22); Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 82 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 1070-06 (2006-10-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8918-06 (2008-03-14); Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21); Göteborgs ting srätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28); Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 119-09 (2009-05-27) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 3010-09 (2009-1217); Vänersborgs tingsrätts mål nr B 830-09 (2009-05-19) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2625-09 (2009-07-15); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-06-28) — överklagat; Malmö tingsrätts dom i mål nr B 6829-07 (2008-04-29) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 1238-08 (2008-08-06); Umeå tingsrätts dom i mål nr B 2694-10 (2011-0104) och Hovrätten för Övre Norrland, dom i mål nr B 84-11 (2011-03-16); Gävle tingsrätts dom i mål nr B 2952-09 (2010-06-16) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 775-10 (2010-12-07). 83 Även åtal för försök till köp av sexuell handling av barn har inkluderats i studien trots att de har en särskild karaktär. Se Niemi-Kiesiläinen, J., ”Kvinnohandel, koppleri och sexköp”, Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskap (2005) s. 22–38, s. 33–34 om förändringen från förförelse av ungdom till köp av sexuell handling av barn som innebar att en överenskommelse, eller villighet att erbjuda tjänsten till den som efterfrågade den, var nödvändig för att fara för brottets fullbordan skulle föreligga. Där tonåringar inte varit villiga att utföra handlingen i utbyte mot ersättning kan inte den som föreslagit ersättning i utbyte mot handlingen hållas ansvarig för försöksbrottet. I studien inkluderas de fall där misstänkta åtalats för försöksbrottet; både fall där tonåringar varit villiga att erbjuda tjänsten och de fall där tonåringar inte varit det. I de senare fallen har gärningsmannen oftast istället dömts för sexuellt ofredande. Se t.ex. Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 119-09 (2009-05-27) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 3010-09 (2009-12-17); Umeå tingsrätts dom i mål nr B 2694-10 (2011-01-04) och Hovrätten för Övre Norrland, dom i mål nr B 84-11 (2011-03-16). 84 Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 8 5 Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 2698-04 (2005-02-28) och Svea hovrätts dom i mål nr 2204-05, 2343-05 och 3344-05 (2005-06-09); Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8862-04 (2006-01-20) och Svea hovrätts dom i mål nr B 1149-06 (2006-05-09); Borås tingsrätts dom i mål nr B 436-05 (2005-05-18) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2557-05 (2005-07-06); Helsingborgs tingsrätts dom i mål nr B 1230-05 (2005-09-22) och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 2429-05 (2006-01-11). 86 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) och Svea hovrätt, dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21); Sundsvalls tingsrätts dom i mål nr B 784-04 (2004-07-20) och Hovrätten för Nedre Norrlands dom i mål nr B 887-04 (2005-0921); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 1145-09 (2010-01-04) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 188-10 (2010-03-26); Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr 2917-10 (2011-02-18). 87 Malmö tingsrätts dom i mål nr B 3745-09 (2010-01-14). 8 8 Ibid. s. 73. 89 Ibid. s. 73. 90 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07) s. 16. 91 Helsingborgs tingsrätts dom i mål nr B 1230-05 (2005-09-22); Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål nr B 2429-05 (2006-01-11). 92 Dessa tretton fall inkluderar även prövning av försöksbrottet. Fall av köp av sexuella handlingar av barn som är under 15 år där brottsrubriceringen istället blivit våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn inkluderas inte. De åtta fallen är: Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 1070-06 (2006-10-18) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8918-06 (2008-03-14); Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28); Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 830-09 (2009-05-19) och Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål nr B 2625-09 (2009-07-15); Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) och Göta hovrätts dom i mål nr B 2988-08 (2009-12-22); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-0628). I majoriteten av målen prövas flera köpare. Därför görs i redovisningen hänvisning ofta till samma mål flera gånger eftersom flera misstänkta gärningsmän prövas. Granskningen har behandlat målen som ”fall” (varje fall utgörs av en tingsrättsdom och följande hovrättsdom) och har inte redovisat resultaten i en översikt över de enskilda gärningsmännen. 93 Samma åtta fall som angavs i föregående fotnot. Märk att i fallen prövas ofta flera köpare; i de åtta fallen har minst en köpare funnits ha insett ett barns underårighet. I Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 870-10 (2010-07-30) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6956-10 (2010-11-24) fann tingsrätten att eftersom gärningsmannen visste om att flickan var på behandlingshem ofrivilligt och inte fick bestämma var hon ville bo ”måste [han] på grund av detta förstått att målsägande […] var under 18 år.” (s. 27) Åklagaren åtalade honom dock för grov våldtäkt och inte köp av sexuell handling av barn. 94 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 107 och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 1018705 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige dom i mål nr B 1298-06 (2006-0228); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26). 95 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) s. 100–101. 96 Se även Norrköpings tingsrätts dom i mål nr B 733-07 (2008-10-07) s. 35, där den 15-åriga flickans utseende inte ensamt utgjorde grund för oaktsamhetsbedömningen: ”Vad gäller det härefter enligt lagtexten uppställda kravet på ålder är det, enligt vad tingsrätten vid rättegången kunnat iaktta, tveksamt med hänsyn till [målsägandens] späda varelse om hon ens nu skulle kunna anses vara 18 år. Med beaktande av att händelsen ifråga inträffade för ett och ett halvt år sedan måste det då ha framstått som uppenbart — även vid en försiktig bedömning med beaktande av svårigheten att utifrån utseendet bedöma åldern — att det inte ens var med en outvecklad och sent mogen 18-årig kvinna som man hade att göra. Till detta ska läggas vad flickorna före den sexuella förbindelsen uppgett om sin ålder och vad för slutsatser som sammantaget varit rimligt att göra härav.” 9 7 Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) s. 7, 19. 98 Ibid. s. 19. 99 Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-02-28) s. 6. 100 Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) s. 22. 101 Ibid. s. 23. 102 Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26) s. 9–10. 103 Fyra fall redovisas nedan. Det femte fallet har redovisats mer utförligt under stycke 6.1: Malmö tingsrätts dom i mål nr 3745-09 (2010-01-14) och Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 256-10 (2010-04-07). 104 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) s. 62. 105 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28). 106 Ibid. s. 116. 107 Ibid. s. 116–18. 108 Örebro tingsrätts dom i mål nr B 7161-09 (2010-06-28). 109 Ibid. s. 12, 14. 110 Hennes ord skulle varit nödvändiga för att påvisa köparnas kunskap. Om hennes ålder och kroppsbyggnad anges i tingsrättens domskäl: ”Vad gäller målsägandens kroppsliga utveckling inger den, efter vad som tingsrätten kan bedöma utifrån bilder och videofilmer, inte i sig någon särskild antydan om att hon var underårig.” Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 57. Domstolen bör med underårighet mena att hon var under 15 år — inte under 18 år — efters om det skulle vara oroväckande om domstolen fann att det skulle vara inom aktsamhetens gränser att bedöma att en person under 15 år var över 18 år. 111 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 29. 112 Malmö tingsrätts dom i mål nr B 5513-10 (2010-11-02) s. 60, 62, 65, 70; Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr B 2917-10 (2011-02-18) s. 29, 38. 1 13 I den absoluta majoriteten av fall där köp av sexuell handling av barn prövats, och ett ytterligare fall där domstolen fann att gärningsmannen hade köpt sex av flickan och visste om att hon var under 18 år (men dömde för våldtäkt p.g.a. övergreppens karaktär), hade ungdomarna enligt domstolarnas bedömning svåra personliga omständigheter. Domarna anger nedan beskrivna omständigheter i 11 fall av 13: i ett fall hade flera av de underåriga personliga problem med dålig ekonomi eller narkotikamissbruk; i ett annat fall hade två av de underåriga uttalade psykiska problem; i ett tredje var de underåriga omhändertagna enligt LVU och bodde på behandlingshem; i ett annat fall hade den yngsta flickan svåra hemförhållanden med placering på fosterhem; i ett bodde den underåriga på behandlingshem; i två fall bodde tre av de underåriga på behandlingshem och en äldre målsägande hade en psykisk sjukdom; i ett fall var den underåriga människohandlad och tillhörde en utsatt grupp i hemlandet; i ett annat fall var den förståndshandikappade underåriga fosterhemsplacerad; i ett fall hade den underårige en utvecklingsstörning och ADHD; i ett ytterligare fall hade ungdomen Asbergers syndrom, var deprimerad och fick hjälp på BUP; i ett annat fall hade de minderåriga innan utnyttjandena ”problem i olika former”. Fallen är här ej angivna i särskild ordning för att undvika att målsägandena ska kunna identifieras. 114 I rapporten ”Se mig: Unga om sex och internet” (Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9) s. 75 redovisas bl.a. resultaten från en undersökning genomförd 2009 där erfarenhet av tidigare sexuella övergrepp bland ungdomar som sålt sex togs upp: ”knappt 80 procent av fallen [skulle] kunna ses som ett reaktivt beteende på det [tidigare] sexuella övergreppet”. 1 15 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom i mål nr 2917-10 (2011-02-18) s. 28. 116 Ibid. s. 29. 117 RÅ resonerar på samma sätt i överklagandet till HD av avgörandet i ”Förortsfallet”: ”[B]estämmelsen ska tillämpas även när det inte finns några direkta indikationer på att den unge är yngre än 15 år, om omständigheterna i övrigt är sådana att gärningsmannen — med förarbetenas uttryckssätt — har anledning att vara på sin vakt. […] Avgörande är inte om den unge skulle kunna vara äldre än 15 år utan om den unge har ett utseende och en kroppsutveckling som är naturlig för den som klart passerat åldersgränsen och det inte heller i övrigt finns något som pekar i en annan riktning.” ÅM 2011/1558 s. 6 118 Se fotnot 72. 1 19 HR-2008-1043-A. 120 Ibid. stycke 32. 121 Se t.ex. NJA 2005 s. 732 om risktagande vid bedömning av likgiltighetsuppsåt. Köp av sex av individ som inte tydligt ser ut som 20 år borde — i den kontexten — kunna anses som ett risktagande som närmar sig likgiltighetsuppsåt, och därmed åtminstone oaktsamhet. 122 Alkohollagen (2010:1622) 11:7. 123 Alkohollagen (2010:1622) 11:9. 1 24 Vissa ändringar i alkohollagen, prop. 2000/01:97, s. 23. Se även prop. 2009/10:125, s. 79. Se NJA 1997 s. 175 om försäljning till en 14-årig flicka. 125 Prop. 2000/01:97, s. 54, 72. 126 Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) och Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21). 127 Svea hovrätts dom i mål nr B 6183-10 (2010-10-21) s. 22. 128 Ibid. s. 8. 1 29 Ibid. s. 28. 130 Södertälje tingsrätts dom i mål nr B 401-10 (2010-06-29) s. 18. 131 I en undersökning från 2009 som redovisas i rapporten ”Se mig: Unga om sex och internet” (Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9) s. 72 var genomsnittsåldern för att börja sälja sex 14,9 år. 1 32 Se studier i USA (ökning [4 av 10 afro-amerikanska och 1 av 10 kaukasiska] av flickor som utvecklar bröst vid 7 års ålder) och nyligen i Danmark (danska flickor utvecklar idag bröst ett år tidigare än för 15 år sedan; nu vid 10 års ålder) om tidigare pubertetsutveckling (”the Secular Trend” — tidigare genomsnittlig pubertetsutveckling i en befolkning). Teorier är att kost eller kemikalier påskyndar barns utveckling. Även pojkar hamnar i målbrottet ett halvår tidigare än för 20 år sedan. Biro, FM, Galvez et al, ”Pubertal assessment method and baseline characteristics in a mixed longitudinal study of girls”, 126 Pediatrics 3 (2010) 583–90; Aksglaede, L., Sørensen, K et al., ”Recent decline in age at breast development: the Copenhagen Puberty Study”, 123 Pediatrics 5 (2009) 932–9: Aksglaede, L., Sørensen, K et al., “Recent changes in pubertal timing in healthy Danish boys: associations with body mass index”, 95 Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism 1 (2010) 263–70. 133 Skoog, Therése, On the Developmental Significance of Female Pubertal Timing (Avhandling i psykologi, Örebro universitet, 2008). 134 Ibid. 135 Haynie, D. & Piquero, A., “Pubertal development and physical victimization in adolescence”, 43 Journal of Research in Crime and Delinquency 1 (2006) 3–35; Mendle, J., Turkheimer, E. et al., ”Detrimental psychological outcomes associated with early pubertal timing in adolescent girls”, Developmental Review 27 (2007) 151–71, s. 160–164. 136 I de 17 fall som granskats har köparna varit män i alla fall och säljarna varit flickor i alla fall utom ett (Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 2625-09 [2009-07-15] och Vänersborgs tingsrätts dom i mål nr B 830-09 [2009-05-19]). Se även ett fall av förförelse av ungdom som faller utanför studiens tidsram: Stockholms tingsrätts dom i mål nr B 8832-04 (2005-01-13) och överprövningen i Svea hovrätt, dom i mål nr B 760-05 (2006-02-14). 1 37 Katrineholms tingsrätts dom i mål nr B 133-05 (2005-07-15) och Svea hovrätt, dom i mål nr B 5960-05 (2005-10-21). 138 Solna tingsrätts dom i mål nr B 6645-08 (2009-09-28) och Svea hovrätts dom i mål nr B 8039-09 (2009-12-22); Göteborgs tingsrätts dom i mål nr B 10187-05 (2006-01-02) och Hovrätten för Västra Sverige, dom i mål nr B 1298-06 (2006-0228); Örebro tingsrätts dom i mål nr B 1999-09 (2009-12-23) och Göta hovrätts dom i mål nr B 64-10 (2010-02-26).s. 222