Stycket

1.I NJA 2009 N 9 förklarade Svea hovrätt, vars beslut fastställdes av HD, en av skiljedomstolen vid Polska Handelskammaren i Warszawa meddelad skiljedom vara verkställbar i Sverige, trots det svenska svarandebolagets invändning att det polska kärandebolaget hade sagt upp avtalet och skiljedomstolen därför inte varit behörig att pröva tvisten. Hovrätten uttalade att det normalt sett är skiljedomstolen som har de bästa förutsättningarna att pröva sin egen behörighet och att det med hänsyn till det ingivna materialet fanns anledning att utgå från att skiljedomstolens ställningstagande i behörighetsfrågan varit riktigt. Hovrätten fann att svaranden inte visat att det förelåg sådana hinder mot verkställighet som avses i 54 och 55 §§ lagen (1999:116) om skiljeförfarande och att det inte heller i övrigt förelåg några verkställighetshinder. — Att man vid verkställighetsprövningen bör utgå från att det normalt sett är skiljedomstolen som har de bästa förutsättningarna att pröva sin egen behörighet överensstämmer med HD:s uppfattning i NJA 2003 s. 379, som hovrätten också hänvisat till (NJA 2003 s. 379 kommenteras i SvJT 2006 s. 642–643).s. 923