1.I AD 2010 nr 68 hade käranden, som uppenbarligen inte hade svenska som modersmål, vid Göteborgs tingsrätt väckt arbetsrättslig talan mot Göteborgs universitet. Tingsrätten fann att han trots flera förelägganden och skriftväxling inte kompletterat sin stämningsansökan med begärda klargöranden av vad han yrkade och de omständigheter och bevisning som han ville åberopa. Ansökan avvisades därför som ofullständig. Som grund för sitt överklagande till Arbetsdomstolen anförde käranden bl.a. att han vid tingsrätten fört sin talan på engelska och att hans skrifter inte översatts till svenska, vilket kan ha fått till följd att tingsrätten inte fullt ut förstått honom. Han menade också att tingsrätten för sent upplyst honom om att han hade kunnat skriva på ryska och få detta översatt till svenska. AD fastställde tingsrättens avvisningsbeslut och såvitt gällde språkfrågan anmärkte att det enligt tilllämplig bestämmelse i 33 kap. 9 § första stycket RB är rätten som avgör om det finns behov av en översättning. Då det inte fanns något som tydde på att tingsrätten missuppfattat eller inte kunnat tillgodogöra sig innehållet i kärandens skrifter ansåg AD att hans klagomål i denna del saknade betydelse. — AD:s ställningstagande är inte överraskande. Med hänsyn till de hos svenska domstolar normalt förekommande språkkunskaperna torde handlingar skrivna på begriplig engelska endast i undantagsfall behöva översättas till svenska. Se därom RH 2005:16.s. 920
2.I RH 2010:72 förelåg nödvändig processgemenskap mellan en tysk medborgare och ett bolag i Dubai, vilka inför svensk domstol väckte talan mot ett svenskt bolag. Den tyska medborgaren var i egenskap av EES-medborgare i motsats till Dubai-bolaget befriad från att ställa säkerhet enligt lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader och frågan var huruvida den nödvändiga processgemenskapen medförde att inte heller Dubaibolaget kunde åläggas att ställa säkerhet enligt lagen. Hovrätten konstaterade att denna fråga inte besvaras vare sig i lagtexten eller i förarbetena eller rättspraxis, men kom fram till att Dubai-bolaget var skyldigt att ställa säkerhet. Om en part som eljest skulle ha varit skyldig att ställa säkerhet vore befriad därifrån vid nödvändig processgemenskap med part som inte har denna skyldighet skulle det enligt hovrätten kunna missbrukas genom att en part av det förstnämnda slaget skulle se till att föra sin talan i nödvändig processgemenskap med en medellös part av det senare slaget. Att ålägga Dubai-bolaget att ställa säkerhet utgjorde dessutom ingen av EU-rätten förbjuden diskriminering av den tyska medborgaren, eftersom han skulle ha blivit behandlad på samma sätt även om han varit svensk medborgare.s. 921