Stycket

10.Begränsningar i den svenska domsrätten föranledda av svarandens folkrättsliga immunitet diskuterades i NJA 2009 s. 905, där en svensk hyresvärd med hänvisning till hyreskontraktet krävde den belgiska staten på vissa renoveringskostnader avseende en i Stockholm belägen lägenhet, vilken av den belgiska staten använts som beskickningslokal. Trots Belgiens immunitetsinvändning ansåg HD att svensk domstol skulle ta upp målet till prövning. HD påpekade att Sverige anslöt sig till den s.k. restriktiva immunitetsteorin, att riksdagen den 26 november 2009 bifallit regeringens förslag (prop. 2008/09:204) att Sverige skall ratificera 2004 års FN-konvention om immunitet för stater och deras egendom, att denna konvention i stora delar utgör en kodifiering av gällande sedvanerätt och uttrycker det synsätt som Sverige och jämförbara länder är beredda att tillämpa och att konventionens artikel 13 anger att en stat inte får åberopa immunitet såvitt gäller fastställande av förpliktelse som följer av dess användning av fast egendom i forumstaten. Inte heller 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser, inkorporerad i svensk rätt genom lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, innebär enligt HD en rätt för den sändande staten att åberopa immunitet mot den mottagande statens jurisdiktion i ett mål angående tolkningen av sändarstatens avtalsrättsliga förpliktelser. HD gick också in på den allmänna processrättsliga principen att en fullgörelsetalans prövning förutsätter att en bifallande dom blir verkställbar och konstaterade att en betalningsdom i allmänhet får betraktas som verkställbar även när den riktar sig mot en främmande stat, detta i motsats till en sådan fullgörelsedom som inte alls kan verkställas exekutivt, t.ex. avhysningen av en ambassad. — Någon djupare folkrättslig analys av avgörandet kan inte göras inom ramen för denna rättsfallsöversikt. Ur internationellt privat- och processrättslig synvinkel är det HD:s resonemang om verkställbarhet som är av intresse. På den punkten är det något förvånande att HD överhuvudtaget inte nämnde Bryssel I-förordningens artikel 22 om exklusiv svensk behörighet i tvister avseende nyttjanderätt till fast egendom i Sverige och samma förordnings bestämmelser om Belgiens skyldighet att erkänna och verkställa en svensk dom därom. Bryssel I-förordningens regler får visserligen ge vika för de folkrättsliga immunitetsreglerna, men hyresvärden i det aktuella fallet har enligt min mening goda utsikter att få EU-domstolen med på HD:s immunitetstolkning om och när den kommande svenska domen skall behöva verkställas i Belgien.s. 914