Stycket

6.I denna del konstaterar domstolen krasst — efter att ha granskat gränsen mot grovt brott mot antalet missbruksdoser för olika preparat — att ”[t]abellernas utformning … inte [är] förenlig med de generella farlighetsbedömningar som Högsta domstolen har gjort av olika preparat” (p. 25). På ett likartat sätt uttrycker sig också Borgeke i sitt tillägg (s. 20): ”Tabellerna måste också i övrigt på ett riktigt sätt återspegla dessa faktorers [preparatens farlighet och den normala missbruksdosen] samlade betydelse för straffvärdebedömningarna. Så är inte fallet beträffande ecstasy men knappast heller beträffande exempelvis GHB eller rohypnol.” Parentetiskt kan det här finnas skäl att erinra om att tabellerna naturligtvis inte är hämtade ur intet utan tvärtom bygger på existerande praxis från domstolarna (bl.a. Högsta domstolen; jfr t.ex. NJA 2003 s. 339). Detta betyder att domstolens kritiska uttalanden i denna del, åtminstone i någon utsträckning, kan sägas träffa domstolen själv och dess tidigare praxis.s. 664