HD har i sammanhanget hänvisat till servitutsfallet NJA 1982 s. 69, som gäller en något liknande situation. 1 0 Jfr om innebörden av denna rätt Bengtsson, Samerätt s. 70 f. och i Fastighetsrättsliga studier till minnet av Sten Hillert (2002) s. 47 ff. 11 I den ovan berörda processuella frågan framhöll HD, att i den mån en talan mot någon av samebyarna avser en fastighet där den samebyns medlemmar inte bedriver renskötsel får det anses att talan avser den renskötselrätt som samebyn kan grunda på den samiska befolkningens kollektiva rätt. 12 Se domen punkt 14.
Hänvisas från p. 15 (s. 531)
15.Vad man möjligen kunde sätta i fråga är HD:s uttalande om sedvanerättens upphörande — det skulle tydligen åtminstone i princip fordras att vederbörande sameby direkt avstått från sin rätt till renbete på området. Som framgått har HD i skattefjällsdomen däremot angett att rätten kunde upphöra redan när den inte lägre utövades. Emellertid var det här närmast fråga om ett tillägg utanför de egentliga domskälen — ett ”obiter dictum” — med syfte att klargöra rättens grundlagsskydd, en fråga som inte närmare diskuterats i målet. Man bör inte lägga in någon större betydelse i förbehållet om möjligheten att rätten kunde ha upphört. I varje fall kan det idag sägas att redan det förhållandet att en sameby inte längre utövar sin sedvanerätt till vinterbete inte är tillräckligt för att denna by eller andra samebyar skulle förbjudas att i fortsättningen låta renar beta på fastigheten. — Som framgått har emellertid HD lämnat utrymme för en talan om inskränkning av vinterbetesrätten på grund av ändrade förhållanden — när renskötseln medför betydligt större skador och svårigheter för fastighetsägarna än den gjorde från början. Troligen får en intresseavvägning ske ungefär som vid ändring av servitut (jfr 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen).s. 531