Se t.ex. RÅ 2009 ref 59, RÅ 2009 ref 80, RÅ 2010 ref 20, RÅ 2010 ref 58 och RÅ 2010 ref 59. Domen i RÅ 2010 ref 77 ger inte klara besked om vad som förmått domstolen att anse att allmänintresset av att uppgifterna lämnades ut inte var star kt nog och utgör det enda mål från senare tid som jag bedömer som tveksamt dömt. En viss koppling till EU-rätt fanns, men synes inte ha haft någon egentlig inverkan på utgången.
Hänvisas från p. 2 (s. 378)
2.Offentlighetsprincipens möjligheter att överleva ett medlemskap var kanske den fråga som väckte mest debatt inför inträdet i EU. Kanske berodde det på att det var en fråga som journalistkåren direkt kunde relatera till. 15 år senare kan man väl konstatera att en del av farhågorna var överdrivna. Så här långt tycks inte medlemskapet lett till någon större utökning av begränsningarna av offentligheten, i varje fall inte i praktiken. Ett exempel på en situation där offentligheten begränsats med stöd av regler som anknyter till EUmedlemskapet är utgången i RÅ 2007 ref 45. Tillgång till allmänna handlingar vägrades där med hänvisning till dåvarande sekretesslagens regler om absolut sekretess i fall där sekretess förelåg i hemlandet (Nederländerna). En annan tillämplig regel, utan koppling till EU, gav ett visst skydd för uppgifter som kunde skada enskildas ekonomiska intressen, men det är osäkert om denna lett till samma bedömning. Mitt intryck efter en kort genomgång av senare års rättspraxis på området är att offentlighetsprincipen klarat inträdet i EU förhållandevis bra och att det inte ännu är fråga om att denna princip skulle vara hotad på något mera påtagligt sätt.s. 378