1.Högsta domstolen klargör i domskälen att det finns olika sorters distributionsavtal och att bedömningen av vad som är skälig uppsägningstid varierar. Högsta domstolen har alltså inte slagit fast en regel av innebörd att alla distributionsavtal löper med tre månaders uppsägningstid.s. 95
2.Högsta domstolens dom ger stöd för att kortare uppsägningstid än tre månader kan komma ifråga om:s. 95
3.-‐ distributionsavtalet är kortvarigts. 95
4.- distributören inte har haft investeringskostnaders. 95
5.-‐ distributören enkelt kan skaffa ersättningsuppdrags. 95
6.-‐ leverantören inte har kvarvarande nytta av distributörenss. 95
7.marknadsbearbetning. För egen del tror jag att uppsägningstiden kan bli kortare om den ersättning som leverantören betalar är så hög att ersättningen indirekt kompenserar distributören för de kostnadsrisker som en kort uppsägningstid medför. Högsta domstolen hänvisar inte till denna omständighet, trots att Malmbergsbagaren förklarat att distributionskostnaderna minskat betydligt efter det att avtalet med Allbörd upphörde. En förklaring till varför Högsta domstolen inte tog hänsyn till detta kan vara att Malmbergsbagaren inte utnyttjade ersättningsnivån som ett juridiskt argument för att uppsägningstiden borde vara kort, utan snarare förefaller ha lämnat uppgiften som en förklaring till varför avtalet sades upp över huvud taget.s. 95
8.Högsta domstolens dom ger stöd för att längre uppsägningstid än tre månader kan komma ifråga om:s. 96
9.- distributionsavtalet är långvarigts. 96
10.- distributören haft investeringskostnaders. 96
11.- distributören varit beroende av leverantören och har svårt att skaffas. 96
12.ersättningsuppdrags. 96
13.- leverantören har kvarvarande nytta av distributörens marknadsbear-s. 96
14.betning. Högsta domstolen förklarar tydligt att frågan om distributören haft ensamrätt att distribuera leverantörens produkter inom ett visst område inte är relevant när det är leverantören som säger upp avtalet. Det relevanta är istället om distributören varit förhindrad att parallellt distribuera varor från andra leverantörer. I så fall kan uppsägningstiden förlängas, vilket sammanhänger med att distributören då får större omställningsproblem i samband med att avtalet upphör.s. 96
15.Jag bedömer att det är uteslutet att medge distributörer längre uppsägningstid än sex månader (i avsaknad av avtal), eftersom kommissionslagen, handelsagentlagen och lagen om handelsbolag och enkla bolag har en maximal uppsägningstid om sex månader.s. 96
16.Det har debatterats om handelsagentlagen är analogt tillämplig på distributionsavtal. Detta har bäring inte endast på frågan om uppsägningstid, utan även på distributörens rätt till avgångsvederlag. I belgisk rätt har distributören rätt till avgångsvederlag enligt uttrycklig lag. I tysk och schweizisk rättspraxis har distributören tillerkänts avgångsvederlag när distributionsavtalet i realiteten liknat ett agentavtal (dvs. när leverantören åtagit sig att återköpa osålda varor). I det aktuella målet prövades inte denna fråga. Mot bakgrund av att Högsta domstolen inte tydligare klargjort att handelsagentlagen haft betydelse som rättskälla i kombination med den försiktiga hållning som intogs i NJA 2008 s 24 (Comtax-målet), bedömer jag att Högsta domstolen kommer att vara obenägen att medge distributörer rätt till avgångsvederlag om det saknas stöd i parternas avtal. Möjligen är det en smula förvirrande att Högsta domstolen i sin bedömning av vad som är skälig uppsägningstid har tagit hänsyn till i vad mån distributören medverkat till att leverantören haft nytta av distributörens marknadsbearbetning. Det är huvudargumentet för varför agenter och kommissionärer har rätt till avgångsvederlag och knappast ett argument som har bäring på uppsägningstidens längd.s. 96
17.Högsta domstolen uttalar — obiter dictum — att avtalade korta uppsägningstider kan jämkas med stöd av avtalslagen § 36 om de är oskäligt korta och hänvisar till NJA 2008 s 24.s. 96