Stycket

28.I NJA 2005 s. 897 ansågs att kravet i 2 kap. 2 § första stycket 2 arresteringsorderlagen på fyra månaders straffverkställighet är uppfyllt om det för flera gärningar har utdömts ett straff på fyra månader (oberoende av att det inte nödvändigtvis har dömts ut ett så långt straff för någon av gärningarna). Vidare förhöll det sig så att överlämnande inte kunde ske avseende en av gärningarna eftersom den inte motsvarade brott enligt svensk lag. HD fann att det i dylika fall, om den utfärdande staten inte har möjlighet att besluta om en uppdelning av straffet, kan uppstå fråga om överlämnande överhuvudtaget kan ske. I detta ärende stod emellertid klart att sådana möjligheter fanns i den utfärdande staten (Finland) varför överlämnande beviljades beträffande de övriga gärningarna. I ärendet argumenterade den eftersökte också för att överlämnande skulle strida mot artiklarna 5 och 6 i Europakonventionen samt att hans skulle bli utsatt för repressalier och att hans säkerhet inte kunde garanteras. Dessa invändningar ansågs emellertid inte hindra överlämnande.s. 994