Stycket

246.Vid bedömningen av vad som skulle få dras av hänvisade HD till NJA 1991 s. 387 där det (avseende förverkande riktat mot en person som bedrivit narkotikahandel i stor skala) uttalades att ”kostnader för verksamheten utöver vad som erlagts för inköp av narkotikan, t.ex. resekostnader, inte bör beaktas i vidare mån än att de kan motivera en viss avrundningen nedåt av förverkandebeloppet”. Mot denna bakgrund uttalades att en generell princip enligt vilken man skulle få dra av samtliga kostnader skulle ge upphov till vanskliga ställningstaganden och inte heller stå i särskilt god överensstämmelse med grunderna för regleringen. I linje med 1991 års fall ansågs därför att tillverkningskostnaderna inte skäligen skulle beaktas i större utsträckning än att det vid beräkning av förverkandebeloppet kunde ske en viss nedsättning av bruttobeloppet. (I målet framhölls vid sidan härav att utgångspunkten är att förverkande inte skall ådömas solidariskt varför summan delades upp på var och en av de tilltalade.) Fallet har kommenterats av Malin Sjöstrand i JT 2004–05 s. 445 ff.s. 985