Närliggande

244.Bestämmelsen i 34 kap. 3 § andra stycket tillämpades även i NJA 2001 s. 183. 5.1.6 Förverkande av egendom, företagsbot m.m. (36 kap.) Frågan om man vid brottslighet som innefattar olovlig försäljning, i det här fallet olovlig försäljning av alkoholdrycker, skall förverka värdet på den försålda egendomen (alternativt det vederlag som gärningsmannen uppburit) eller om man skall beakta gärningsmannens utgifter för förvärv av egendomen (och eventuella andra kostnader) behandlades i NJA 2001 s. 129. Vad gäller förverkande enligt narkotikastrafflagen (1968:64) har HD sedan tidigare (se NJA 1977 s. 735 och NJA 1991 s. 738) slagit fast att hela värdet i och för sig kan förverkas, men att gärningsmannens kostnader för förvärvet kan beaktas vid bedömande av om det skulle vara uppenbart oskäligt att förverka bruttobeloppet. HD har också framhållit att det vid narkotikabrott ofta kan vara kriminalpolitiskt olämpligt att vid sidan av en sträng påföljd förverka hela bruttobeloppet och att en allmän riktpunkt därför kan vara att den tilltalade inte skall få någon ekonomisk fördel av sin brottslighet. Även om de skäl som anförts för sistnämnda riktpunkt — dvs. att det kan vara olämpligt från kriminalpolitisk synpunkt att vid sidan av mycket stränga straff förverka hela bruttobeloppet — inte kunde anses göra sig gällande i det nu aktuella fallet (som gällde olovlig försäljning av alkoholdrycker) menade HD att det var naturligt att ”utgå från den angivna riktpunkten i sådana situationer då det finns ett tillfredsställande underlag för att beräkna den ekonomiska fördelen av den olovliga försäljningen” under förutsättning att det inte finns ”något behov av att ytterligare skärpa den samlade reaktionen utöver den brottspåföljd som gärningen föranleder och inte heller några andra speciella omständigheter”. Att förverka ett högre värde än den ekonomiska fördel som den tilltalade haft skulle därför enligt HD vara uppenbart oskäligt.s. 984