Stycket

96.Frivillig rättelse i den mening som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) ansågs inte ha förelegat i NJA 2004 s. 692. Åklagaren ansågs i målet ha visat (jfr här NJA 2000 s. 355) att rättelsen inte var frivillig. Av allmänt intresse är att HD i målet uttalade att en ansvarsbefriande rättelse ”kan ske oberoende av om den som gör rättelsen vid ett tidigare tillfälle befunnit sig i en sådan situation att en rättelse då inte skulle kunna ha bedömts vara frivillig”, dvs. det förhållandet att en person vid ett visst tillfälle är i en sådan position att en eventuell rättelse inte kan anses frivillig hindrar inte att positionen senare förändras så att en frivillig rättelse kan göras (ett exempel skulle kunna vara att någon i ett skede är föremål för revision och brottsmisstankar som senare helt avskrivs). 4.2.4 Smugglingslagen m.m. I NJA 2001 s. 172 behandlades frågan om fullbordanspunkten för brott mot 9 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Brottet var, enligt den lag som var tillämplig i förhållande till gärningen, uppbyggt så att det avgörande inte var själva införseln, utan underlåtenheten att deklarera. Enligt HD kunde därför brott inte anses fullbordat redan när någon kört in i ”blå fil” (dvs. fil för den som inte har något att deklarera) men väl om denne stoppas och då lämnar oriktiga uppgifter eller för in varorna utan att stoppas.s. 955