Stycket

54.I NJA 2002 s. 17 behandlades frågan om vad som kan utgöra oredligt förfarande vid kreditköp i ett mål om skadeståndsskyldighet. Fråga var om en person som för ett bolags räkning köpt datorkomponenter på kredit. Två veckor senare försattes bolaget på egen begäran i konkurs. Avgörande för huruvida brottsligt vilseledande hade förekommit ansågs i denna del vara om företrädaren för bolaget känt till att bolaget skulle komma att sakna likviditet vid förfallodagen eller att företrädare antingen själv avsett att försätta bolaget i konkurs eller vetat om att bolaget genom agerande å någon annans sida skulle komma att försättas i konkurs. Frågan var alltså närmast om företrädaren genom att implicera betalningsförmåga vilselett säljföretaget om sin betalningsavsikt eller betalningsförmåga. HD fann i domen att företrädaren ”vid köpet … kände till att [säljföretaget] inte skulle få betalt för sin fordran” och därigenom vilselett säljföretaget genom att ingå affären och avge ett betalningslöfte. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att det inte kunde anses visat att företrädaren vid köpetillfället avsåg att sätta bolaget i konkurs, att han visste att bolaget av någon annan skulle försättas i konkurs eller att det för honom framstått som uteslutet att bolaget skulle komma att klara av betalningarna.s. 944