Stycket

21.I NJA 2008 s. 1060 fann HD att en man som på en grusväg på sin tomt gömt två brädor med femtumsspikar som pekade uppåt inte kunde fällas till ansvar för framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken. Det ansågs visserligen finnas fara för att någon skulle trampa eller snubbla på en spikbräda och därvid skadas men sannolikheten för att någon skulle drabbas av en sådan svår kroppsskada som avses i 3 kap. 9 § brottsbalken ansågs vara så låg att risken inte var beaktansvärd. Fallet har kommenterats av Johan Boucht i JT 2008–09 s. 874 ff. 4.1.2 Brott mot frihet och frid (4 kap.) I NJA 2001 s. 627 bedömdes frågan om olaga hot och falskt larm utgjorde brott av normalgraden eller grovt brott. Med tydliga hänvisningar till motivuttalanden fann HD att de i målet aktuella brotten inte kunde anses utgöra grova brott. Ett justitieråd var skiljaktigt beträffande brottsrubriceringen såvitt gäller falskt larm och menade med beaktande av att ”larmen föregåtts av viss planering, bombattrapper tillverkats och placerats ut vid en bil respektive en bostad inom tätbebyggt område samt med hänsyn till omständigheterna i övrigt” att de falska larmen var att anse som grova.s. 935