Stycket

55.Svensk rätt har sedan ganska lång tid använt eventuellt uppsåt (H) för att dra gränsen mellan uppsåt och oaktsamhet. I rättsfallen NJA 1959 s. 63 och NJA 1980 s. 514 förde Riksåklagaren argumentation till förmån för ett slags sannolikhetsuppsåt, men i båda målen valde HD att hålla sig till eventuellt uppsåt (H). HD tillämpade emellertid under denna tid vid ett antal tillfällen något som brukade kallas för likgiltighetsuppsåt (se t.ex. NJA 1975 s. 594 och NJA 1985 s. 757). I dessa fall konstaterade HD att gärningsmannen — i samband med användandet av grovt våld — åtminstone varit likgiltig inför följderna och därför måste anses ha haft uppsåt. Det diskuterades om dessa avgöranden gav uttryck för en utveckling bort från eventuellt uppsåt (H) eller om de blott skulle läsas som ett annat sätt formulera eventuellt uppsåt (H).s. 925