Stycket

44.En man som under ett relativt utdraget händelseförlopp upprepade gånger slagit en annan och med kniv angripande man i huvudet med en hammare frikändes i NJA 2009 s. 234. HD fann visserligen att det inte förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotade genom angreppet, men att det måste anses ha varit möjligt att avvärja angreppet med mindre ingripande våld. Gärningen bedömdes därför vad gäller de senare delarna av händelseförloppet, då angriparen varit starkt påverkad av de tidigare utdelade hammarslagen ha varit uppenbart oförsvarlig. Den tilltalade ansågs emellertid, bl.a. med hänsyn till att han befunnit sig i en väldigt allvarlig hotsituation (med sina barn i närheten) och haft en väldigt hög stressnivå, svårligen kunna ha besinnat sig och gick därför fri från ansvar med stöd av bestämmelsen i 24 kap. 6 § brottsbalken. Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att den tilltalade i slutet av händelseförloppet haft tid och förmåga att ”välja mindre grovt våld” och därför inte varit i en situation där han svårligen kunnat besinna sig. Fallet har kommenterats av Martin Borgeke i JT 2009–10 s. 571 ff. samt av Dennis Martinsson i JT 2010–11 s. 141 ff.s. 922