Stycket

37.I NJA 2009 s. 3 ansågs en revisor som lämnat ren revisionsberättelse inte därigenom ha gjort sig skyldig till bokföringsbrott eftersom bokföringsbrottet vid denna tidpunkt var avslutat (bokföringsskyldigheten ansågs fullgjord och bokföringsbrott fullbordat när årsredovisningen föreligger för revisorn i sådant skick att denne i överensstämmelse med god revisionssed kan lämna sin revisionsberättelse). Ett justitieråd var skiljaktigt och menade att årsredovisning i aktiebolag blir bokföring i den mening som avses i 11 kap. 5 § brottsbalken först när den fastställs av stämman och att medhjälp till bokföringsbrott kunde anses föreligga. 3.3 Straffbuds tillämpning i tiden Den lindrigaste lagens princip, dvs. det undantag från huvudregeln om att det är lagen vid gärningstillfället som skall tillämpas som kommer till uttryck i 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken, ansågs i NJA 2001 s. 409 som rörde ansvar enligt personuppgiftslagen (1998:204) böra tillämpas trots att detta stod i strid med övergångsbestämmelserna till lagen. Avsikten med övergångsbestämmelserna hade varit att ge personuppgiftsansvariga rimlig tid att anpassa sig till personuppgiftslagens regelverk, men i detta fall fick de till följd att den mer generösa ansvarsfriheten för behandling i journalistiskt syfte inte kunde tillämpas. Vidare framstod det närmast som ett lagstiftningstekniskt förbiseende att övergångsbestämmelserna kommit att utformas på det ifrågavarande sättet. Till följd av att den lindrigaste lagens princip tillämpades kunde undantaget avseende behandling av personuppgifter för journalistiska ändamål i 7 § andra stycket personuppgiftslagen (1998:204) tillämpas i målet. Den tilltalade frikändes därför av HD. Fallet har kommenterats av Peter Seipel i JT 2001–02 s. 410 ff.s. 920